I moderaterna höjs nu rösterna på en utredning om påstått fusk eller inte förevarit vid dess provval 2002. Det finns uppgifter som tyder på att dåvarande partisekreteraren och nuvarande ministern, Sven-Otto Littorin, velat ”se framåt” istället för att gå till botten med det inträffade. Andra som var inblandade vid detta tillfälle är Beatrice Ask och Gunilla Karlsson, bägge idag ministrar med ansvar för att leda och styra landet. Samtidigt så kommunicerar den nuvarande partisekreteraren Per Schlingmann och en av de inblandade helt olika bilder av vad som förevarit vilket sannolikt göder grogrunden för rykten.

Mary Jenssen tycker att vi inte ska dra alla moderater över en kam för att några fuskar, och jag kan hålla med om det. Men med den inställning som hon och hennes partisekreterare nu ger uttryck för i beskrivningen av händelseförloppet så kommer den frågan dessvärre i retur. För vilka moderater skall väljarna nu dra över denna kam och vilka går namneligen under beteckningen som används för de övriga grupperna,”de flesta”, de som inte fuskar?

Jag kan inte sympatisera med Marys och de som "vill gå vidare" utan ågärd, implicita inställning, att det är historia nu. Uppenbarligen så lever vissa av de inblandade i fusket eller oegenetligheterna vidare i det politiska systemet, idag med framträdande positioner i bland annat regeringen. Bland de som var inblandade 2002 återfinns dessutom två generaldirektörer med stora ansvarsområden. Dessa senare är offentliga ämbeten med såväl stor makt som attraktiva förmåner.

Med handen på hjärtat nu Mary, hur många moderater, dig själv inkluderad, skulle acceptera om (S) varit utsatta för motsvarande, att detta inte utreddes i grunden och de tidigare inblandade uppbar höga poster i dag? För sådana problem har även vi haft historiskt, och om inte något radikalt har hänt med människans natur så kommer det hända igen hos er, hos oss och hos andra.

Mary säger vidare att det som skett inte är brottsligt, jag väljer att citera henne nedan:

"Fel har begåtts, människor har lämnat politiken och det har konstaterats. Vad mer kan man göra? Det här är inget brott som går att polisanmäla precis."

Mary begår ett stort misstag här och jag är lite förvånad över detta, eftersom hon i övrigt är duktig på integritetsfrågor och att moderater i allmänhet har en omvittnat god kompetens inom framför allt det juridiska området.

En kapning av en identitet är en kränkning av integriteten. Om det skedde för åtta år sedan kan det vara preskriberat men var då, och är om det sker igen, ett brott som faller under allmänt åtal. Det kallas för urkundsförfalskning och vid normalgraden är preskriptionstiden två år, vid grova brott tio år. Jag vet att om jag hade fått min identitet kapad av ett politiskt parti i syfte att manipulera interna valresultat så hade jag polisanmält tämligen brådraskt. Jag är tämligen övertygad att många med mig, inklusive Mary, gjort detsamma.

Så vad vill jag ha sagt? Jag vädjar till den moderata partiledningen att ge efter för sina egna medlemmars krav att gå till botten med detta en gång för alla. Låt det ta den tid det tar men se till att vara klara innan valet. Skälen är enkla, det sänker ribban för toleransen inom andra partier för denna typ av beteenden.

Och erfarenheterna bör vara av sådan allmänmänsklig karaktär och i demokratins intressen att vi andra bör lyssna noga. För hur var det Immanuel Kant sade egentligen?

Det finns inga goda människor, men en god konstitution kan tvinga människan att vara god.

Om nu Moderaterna visar vägen, vilket man har all möjligheter till, kan vi alla hitta system för bra regelverk som tvingar oss alla att spela med öppna kort och rena metoder.