DN Ledarredaktion ger sig in i debatten om enskilda punktskatter med en lång, och motsägelsefull, artikel. Huvudlinjen tycks vara att en enskild punktskatt skall motsvaras av avgränsad motprestation. Det blir därmed uppenbart hur ser DN ser på ett framtida samhälle, vill individen åtnjuta något så skall detta finansieras med den ena eller andra mycket avgränsade skatten. Artikelförfattaren skriver inte någonstans om de mer allmänna åtaganden som stadgas i regeringsformen eller finansiering av Försvaret för att ge ett exempel, och jag upplever artikeln väl generell och svepande även fast pedagogiken är bestickande. Den helhet och de åtagande som staten skall stå för lämnas helt därhän. Det sista såväl förvånande som inte förvånande.

I slutet blir detta cirkelresonemang uppenbart, DN skjuter in sig på ”allmän löneavgift”, och som, enligt DN inte är knuten till någon motprestation och därmed en ren skatt.

Men. Sedan motsäger sig DN i meningen direkt efter:

Den infördes 1995 för att finansiera medlemsavgiften till EU, den falska avgiften var då 1,5 procent. På senare år har den utvecklats så här: 2005 -3,07 procent, 2006 och 2007 -4,40 procent, 2008 och 2009 -7,49 procent.

Om vi inte tog ut skatt för att finansiera medlemskapet, och inte betalade det skulle vi inte kunna åtnjuta fördelarna med att vara med i EU inre marknad. En marknad som ytterst adresserar handel och tjänsteutbyte och därmed den arbetande delen av befolkningen. Även Norge betalar en avgift till EU för att ha access till denna marknad utan handelshinder. Men i den värld som avgränsas av DN-skrapan så är den svenska finansieringen av EU-avgiften inget annat än straffskatt på arbete.

DN söker med sitt resonemang fortsätta på den av de borgerliga partierna inslagna retoriken: Mer av valrörelsen kommer, så som jag tolkar det, handla om enskilda punktskatter som dränks i ett cirkelresonemang samtidigt som denna barriär av ord dränker motsägelserna.

Det är sällan som DN Ledarsida blir så tydlig som neo-liberal megafon åt den borgerliga Alliansregeringen. Jag hade dock förväntat mig mer, en intellektuell och faktabaserad analys av något högre kvalitet. Och nu vill jag vara tydlig: Det är självklart så att vi måste vara aktsamma om hur beskattning sker, att varje enskild skattekrona värderas utifrån dess faktiska effekt på helheten. För allmänt hållen statsbudget leder sannolikt till obetänksamhet och slarv men någonstans måste vi se till helheten.

Det är skillnad på att knacka enskilda tegelstenar och bygga en katedral även fast själva arbetsmomentet är identiskt.

Men läsvärt, det ger en försmak om hur Alliansen kommer bedriva valrörelsen och synen på hur samhällsekonomin skall te sig i en framtid. Att varje skatt eller avgift tydligt skall motsvaras av en avgränsad motprestation. Vi kan se framför oss en debatt som i praktiken följer statsbudgetens kontoplan istället för att prata färdriktning och vad som är gemensamt, vad som är den enskildes ansvar och hur principerna för finansiering skall te sig.

Väljarna är inte dumma i huvudet, jag tror de kan ta den senare diskussionen. Och den förra, om kontoplanen eller tegelstenknackandet, den kräver faktiskt något mer engagemang än den tid väljarna har till förfogande.