Via min ständiga källa till inspiration, Alliansfritt, kan jag läsa mig till att justitieminister Beatrice Asks promenad i rabatterna med ett klaver på varje fot fortskrider i oanade riktningar och utan att tappa i intensitet. Hennes senaste bortförklaring når nu helt oanade, och nya, nivåer: det är valårets fel att hon nu hamnat i medias strålkastarljus.

Just hennes partihemvist, (M), gör det hela än mer bisarrt och inte utan en viss svärta i humorn. Just detta parti kan uppvisa den högsta tätheten mediekonsulter per medlem eller förtroendevald i jämförelse med andra riksdagspartier.

Och det är inte heller vilka mediarådgivare som helst som utgjort rekryteringsbasen. Kreab, är den mest namnkunniga i denna bas för regeringskansliets personalförsörjning. Men det finns naturligtvis fler byråer, ingen direkt novis på området om man får tro deras hemsidor.

Det är bland annat ur detta perspektiv som jag funderar över vad dessa byråer egentligen lär ut till sina anställda och kunder, anställda som inte är utan inflytande på vår nuvarande regerings kommunikativa förmåga.

Listan börjar bli lite väl lång på grodor, klavertramp och misslyckade pudlar. Allt som kunde ha undvikits med vad jag en gång fick lära mig på en av alla dessa medieträningar som ytterst gick ut på några enkla förhållningsregler:

Ljug aldrig
Prata så att folk begriper
Skyll aldrig på andra
Var tillgänglig

Och

Gör du fel, erkänn dina fel och brister, be om ursäkt och gör om.

För antingen är det så att alla dessa mediekonsulter nu blivit placerade på regeringskansliet som stats- eller pressekreterare med en suck av lättnad från Kreab och andra tidigare arbetsgivare. Jag skulle kunna vara riktigt elak och gissa att det i så fall är en form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Eller också är det på det viset att nämnda byråer inte själva begriper medias logik och bedriver någon form av gissningslek om andra regler än de jag nämnde. Jag har dock väldigt svårt att tro på detta eftersom dessa byråer har andra, och mer krävande, uppdragsgivare.

Men det kan vara ett tredje alternativ när jag tänker efter. Nämnda ministrar är helt enkelt totalt obildbara inom sociala mellanmänskliga samspel och mediekommunikation.

I alla fall, något av dessa tre alternativ är det. Och det skulle nog vara rätt bra för oss väljare om vi kunde utröna vad det är, om inte annat för historieskrivningens skull och som underlag till en och annan komedi.