Miljöpartiet kom nyligen överens med de rödgröna samarbetspartierna om att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster. Nu vill Miljöpartiet istället sänka momsen för tjänstesektorn. Dessutom ska fler producera sin egen el, enligt partiets valmanifest. MP vill också ha tillbaka friåret rapporterar SvD, DN samt DN Debatt.

Spännande kan jag tycka, faktiskt så slår det an ett antal strängar hos mig som vänsterliberal. Varför då? Egna erfarenheter skulle jag kunna säga, även fast jag inte hade förmånen eller viljan att utnyttja friåret.

För i grunden så tror jag framtidens samhällsinvånare kanske inte går in i ett yrke i 20-årsåldern för att sedan pensioneras från detsamma 45 år senare. Jag tror, nej jag är övertygad om, att med en fortsatt urbanisering av befolkningen och en tydligare omställning till ett mer utpräglat tjänstesamhälle gör att den enskilde inte bara byter karriär en gång. Kanske kommer två eller tre karriärbyten under ett yrkesverksamt liv höra till normen.

Jag själv inledde min yrkesbana med 12 år i Försvarsmakten, därefter följde 12 år i näringslivet och nu har jag sedan ett år tillbaka avslutat min andra akademiska examen och söker nu vad jag ska göra med mitt liv de kommande 12 åren. Till saken hör att jag hade förmånen att ta med mig ett par kunder som jag kunde ha kvar emedan jag studerade, ibland var jag tvungen att timvikariera på olika ställen när uppdragen tröt. Men. Jag tog mig igenom det och förverkligade en av mina drömmar om livet. Jag ångrar ingenting även fast jag inte längre riktigt ser charmen med nudlar för 4:98 kronor portionen.

Jag bejakar den här typen av reform givet att till exempel pensionärerna premieras när vi kommer till prioriteringar i statsbudgeten och naturligtvis konjunkturen medger detta. Men ytterst så fångar detta upp en strof (fritt ur minnet) av Olof Palme (S):

”Politik är att möjliggöra för envar att förverkliga sin dröm om livet”

Och det är väl sådana visionära grepp i politiken jag saknat. Detta känns än mer relant än att debattera enskilda skattesatser och punktskatter. Vill vi bygga in system där individen har möjlighet att kompetensutveckla sig? Vad blir avkastningen till arbetsmarknaden och industrin? Helt klart tycker jag att det finns en rad parametrar at titta närmare på och i detta se till vilka framtida intäkter som är möjliga ur ett statsfinansiellt perspektiv.