Igår var jag på mingel på Pressklubben efter träningen. Trevligt på alla sätt och vis, ramlade bland annat in i Jonas Morian, Fredrik Antonsson och Sanna Rayman.

Och nu kan det konstateras att jag och Antonsson har rökt fredspipa och försökt mumla fram något som för en tondöv eventuellt kan uttolkas som ”we shall overcome”. Vi konstaterade att vi är sprungna ur samma källa och att vi någonstans har gemensamma beröringspunkter ändå. Dock ej på det ideologiska planet men det fråntar mig inte nöjet att utväxla skabrösa minnen med honom.

Naturligtvis från en upphöjd position som den i grunden omnipotente egocentriker jag är. Där jag som RO/Kapten och han motsvarande löjtnantsskrälle under en del skratt och i min outsägliga och outgrundliga vishet och godhet kan delge honom erfarenheter från världen utanför Sundbyberg.

Det kommer underlätta för mig i debatten med honom att vi klarat ut en del snedtramp, men det kommer inte ta ifrån mig möjligheterna till sarkasmer och nedvärderande utlåtanden om honom som enmanstankesmedja. Snarare tvärtom, nu öppnas nya möjligheter att återerövra även den arena han säger sig dominera, den humor som frodades i officersmässar och gunrum, från honom.

Det blir nog en sjusärdeles rolig valrörelse.....