Jag återgår nu till min serie om de sju dödssynderna, som ni märkt blir det lite stickspår ibland på lördagarna när jag lämnar den politiska debatten, och det sistnämnda är faktiskt ganska befriande. Stickspåren beror allt som oftast på slumpen, ett förfluget ord, ett nyhetsreportage och ibland helt ovidkommande händelser som får tankarna att slå in på helt okända och oväntade vägar.
Dagen tema är för ovanlighetens skull inspirerat av en bloggpost, i detta specifika fall av min vän Alexandra som är en av de vassare pennorna och hjärnorna i bloggosfären. Den berör ett helt annat ämne men leder mina tankar in på den dödssynd som går under benämningen högmod - Superbia. Jag låter min husfilosof Dag Hammarskjöld inleda dagens tanketråd.
”Du känner avsmak för smicker men ve den som inte uppskattar din storhet”
Jag, och kanske många med mig, omfattas sannolikt av denna dödssynd i den tolkning som Dag Hammarskjöld ger uttryck för. Jag tror vi alla drivs av en vilja att bli beundrade och ha möjligheter att påverka vår livssituation. Det senare brukar kallas makt och jag tar för självklart att jag uppfattas som ledande auktoritet på det jag anser vara ”min hemmaplan”. Jag tål inte, även fast jag tror jag döljer det ganska bra, att bli ifrågasatt av min omgivning när jag anser mig ha rätt. Jag bedömer som sagt, att vi alla har mer eller mindre av denna vara.
Den term som bäst kan sammanfatta detta drag inom psykologin är termen ”omnipotens”, allmakt. CS Lewis sammanfattar detta drag i sitt huvudverk ”The problem of pain” enligt följande:
Hans allmakt innebär makt att göra allt som har en reell möjlighet, inte att göra det som är omöjligt i sitt innersta väsen. Du kan tillskriva mirakler till honom, men inte nonsens.
Charles Hartshorne har ett annorlunda perspektiv när han skriver
Makt är påverkan, och fullkomlig makt är fullkomlig påverkan … makt måste bli utövad på någonting, åtminstone ifall vi med makt åsyftar påverkan som i kontroll.
Högmodet är, i mitt fall, en egenskap som ofta leder till omnipotens och har därmed två sidor samt ett ansvar anser jag. Högmodet kan vara arrogant och pompöst, det försöker jag undvika. När det händer mig kan det faktiskt lika gärna bero på blyghet, jo jag är blyg när jag är ute på okänd mark. Faktiskt fruktansvärt blyg när jag tänker efter, folk förväxlar när detta inträffar mig oftast med högmod.
Men högmodets positiva sida är övertygelsen om att besitta en vision, en insikt och en vilja att förändra. Utan högmod skulle vi sannolikt inte ha några framgångsrika entreprenörer, statsmän, företagsledare, samhällsdebattörer eller författare.
Men med högmodet följer ansvaret, ett högmod utan ansvarskänsla är i samtliga fall destruktivt. Ett högmod med ett stort mått av ansvar kan å andra sidan ofta visa sig positivt och progressivt i ett samhälle eller andra, liknande, sammanhang.
Högmodets positiva sida är något jag hoppas att jag omfattas av i alla fall. Därför försöker jag odla och underhålla känslan av sammanhang och ansvar. Och det är väl kanske därför jag nu mitt i livet försöker mig på en politisk bana. För jag har en klar idé vad jag vill åstadkomma, och jag har även en klar uppfattning om min egen förmåga i termer av såväl vägval, kraft som kompetens. Vad är det för budskap, mission, jag vill förmedla kommer jag återkomma till i en avslutande reflektion när jag är klar med denna serie i maj någon gång. Helt klar dock blir jag nog aldrig tror jag, men det är sannolikt det som är så fantastiskt med livets resa.
Jag tror nog, nej jag är övertygad, om att vi alla till mans bär på olika mycket av denna egenskap och jag anser inte att den är helt av ondo. Tvärtom har den sina goda sidor så länge vi lever i en värld där vi har folk i vår omgivning som kan ge ett intellektuellt motstånd och som har kraft nog att påminna om att vi har ett ansvar för att visa hänsyn för vår omgivning.
Samt, inte minst viktigt, påminna de som besitter detta högmod om att vi är dödliga. Då detta sker och går in i medvetandet och själen, då först kan högmodet bli till en bra egenskap. Och den känslan, och insikten, måste dessvärre vinnas varje dag.
Lördagen den 13 mars: Om ett samtal
Lördagen den 6 mars: Om en människas historia
Dagen tema är för ovanlighetens skull inspirerat av en bloggpost, i detta specifika fall av min vän Alexandra som är en av de vassare pennorna och hjärnorna i bloggosfären. Den berör ett helt annat ämne men leder mina tankar in på den dödssynd som går under benämningen högmod - Superbia. Jag låter min husfilosof Dag Hammarskjöld inleda dagens tanketråd.
”Du känner avsmak för smicker men ve den som inte uppskattar din storhet”
Jag, och kanske många med mig, omfattas sannolikt av denna dödssynd i den tolkning som Dag Hammarskjöld ger uttryck för. Jag tror vi alla drivs av en vilja att bli beundrade och ha möjligheter att påverka vår livssituation. Det senare brukar kallas makt och jag tar för självklart att jag uppfattas som ledande auktoritet på det jag anser vara ”min hemmaplan”. Jag tål inte, även fast jag tror jag döljer det ganska bra, att bli ifrågasatt av min omgivning när jag anser mig ha rätt. Jag bedömer som sagt, att vi alla har mer eller mindre av denna vara.
Den term som bäst kan sammanfatta detta drag inom psykologin är termen ”omnipotens”, allmakt. CS Lewis sammanfattar detta drag i sitt huvudverk ”The problem of pain” enligt följande:
Hans allmakt innebär makt att göra allt som har en reell möjlighet, inte att göra det som är omöjligt i sitt innersta väsen. Du kan tillskriva mirakler till honom, men inte nonsens.
Charles Hartshorne har ett annorlunda perspektiv när han skriver
Makt är påverkan, och fullkomlig makt är fullkomlig påverkan … makt måste bli utövad på någonting, åtminstone ifall vi med makt åsyftar påverkan som i kontroll.
Högmodet är, i mitt fall, en egenskap som ofta leder till omnipotens och har därmed två sidor samt ett ansvar anser jag. Högmodet kan vara arrogant och pompöst, det försöker jag undvika. När det händer mig kan det faktiskt lika gärna bero på blyghet, jo jag är blyg när jag är ute på okänd mark. Faktiskt fruktansvärt blyg när jag tänker efter, folk förväxlar när detta inträffar mig oftast med högmod.
Men högmodets positiva sida är övertygelsen om att besitta en vision, en insikt och en vilja att förändra. Utan högmod skulle vi sannolikt inte ha några framgångsrika entreprenörer, statsmän, företagsledare, samhällsdebattörer eller författare.
Men med högmodet följer ansvaret, ett högmod utan ansvarskänsla är i samtliga fall destruktivt. Ett högmod med ett stort mått av ansvar kan å andra sidan ofta visa sig positivt och progressivt i ett samhälle eller andra, liknande, sammanhang.
Högmodets positiva sida är något jag hoppas att jag omfattas av i alla fall. Därför försöker jag odla och underhålla känslan av sammanhang och ansvar. Och det är väl kanske därför jag nu mitt i livet försöker mig på en politisk bana. För jag har en klar idé vad jag vill åstadkomma, och jag har även en klar uppfattning om min egen förmåga i termer av såväl vägval, kraft som kompetens. Vad är det för budskap, mission, jag vill förmedla kommer jag återkomma till i en avslutande reflektion när jag är klar med denna serie i maj någon gång. Helt klar dock blir jag nog aldrig tror jag, men det är sannolikt det som är så fantastiskt med livets resa.
Jag tror nog, nej jag är övertygad, om att vi alla till mans bär på olika mycket av denna egenskap och jag anser inte att den är helt av ondo. Tvärtom har den sina goda sidor så länge vi lever i en värld där vi har folk i vår omgivning som kan ge ett intellektuellt motstånd och som har kraft nog att påminna om att vi har ett ansvar för att visa hänsyn för vår omgivning.
Samt, inte minst viktigt, påminna de som besitter detta högmod om att vi är dödliga. Då detta sker och går in i medvetandet och själen, då först kan högmodet bli till en bra egenskap. Och den känslan, och insikten, måste dessvärre vinnas varje dag.
Lördagen den 13 mars: Om ett samtal
Lördagen den 6 mars: Om en människas historia
Lördagen den 27 februari: Om fegheten
Lördagen den 20 februari: Om hämnden.
Lördagen den 13 februari: Om bekräftelsen
Lördagen den 6 februari: Om tillit
Lördagen den 30 januari: Om en färgpalett
Lördagen den 23 januari: Om en resa.
Söndagen den 17 januari: Om tid
Lördagen 19 december: Om jobbet att vara människa
Andra som skriver betraktelser eller krönikor på helgerna är Kent Persson, Mary Jenssen, Peter Högberg, Peter på Röda Berget , Peter Andersson, Peter Soilander samt Fredrik Antonsson. Mer om allt möjligt hittar du på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
