Mitt projekt med de sju dödssynderna ser ut att få anstå ytterligare en tid, frågan är faktiskt om jag inte ska låta det rinna ut i sanden bara. Samtal med människor runt mina krönikor föder oftast nästa. Och då oftast när dessa samtal kommer in på stickspår. Ett sådant samtal förra helgen berörde frågan om tro, flyktigt i stunden men det var något som fastnade. Just tro är något som jag till vardags rätt vanvördigt brukar kalla för ”religiösa hottentotterier”. Det kommer jag fortsätta med, tjurig som jag är och trots vad jag skriver i dagens betraktelse.

Visst, jag är medlem i Svenska Kyrkan, varför? Ren lättja vågar jag drista mig till att påstå. Detta medlemskap har i och för sig lett till att jag sitter i kyrkofullmäktige denna mandatperiod, men det är ytterst för att jag anser att de ekonomiska värden vi har gemensamt tarvar en del uppmärksamhet samtidigt som de universella värderingar som kyrkan står för måste försvaras.

Men innebär det att jag är troende? Nej. Innebär det att jag är ateist? Nej. Snarare någon form av presumtivt andlig agnostiker med republikanska grundvärderingar. Eller kalla det grubblig över livet och alltet, det brukar min dotter säga att jag är. För att ta ett citat från en av mina absoluta, och återkommande, favoritböcker och inspirationskällor. Muminpappans bravader:

Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Vart skall jag?

Intresset för dessa frågor vaknade väl kanske till liv lite mer när jag läste in min kandidatexamen i Mellanösternkunskap. Vi läste då religionsvetenskap ur ett komparativt perspektiv i ett år för att kunna ta oss an den politiska teorin i mellanöstern. Om jag hade problem med att identifiera mig med svenska kyrkan innan detta moment (vilket är vitsordat från fler håll i min närhet) så kan jag idag konstatera att detta främlingsskap nu förstärktes.

För egen del ligger vissa uttolkningar av såväl Torah och Talmud samt Koranen närmare min världsbild än den samlade uttolkningen av gamla och nya testamentet. Det finns i de andra abrahamitiska religionerna definitioner av människans självbild och samspelet mellan människor som, enligt mitt sätt att se det, är mer tilltalande än den praktik som ligger inom ramen för kristendomen. Det är även naivt att tro att dagens sekulariserade politiska ideologier är utan bas. Kopplingen mellan religion och politik har format västvärldens uttolkningar av sekulära ideologier eftersom såväl politik som religion har samma mål, att skapa en bättre värld för människan att leva i. Att påstå något annat är att ljuga för sig själv.

Vad vill jag ha sagt med denna harang? Jag är en grubblig person per se. Jag återfinner mig själv ofta med att sitta och fundera och resonera, precis som muminpappan, över alltet, intet och hur allt och inget hänger ihop. Eller kanske inte hänger ihop. Ibland blir det ljusa tankar, ibland i något dystrare och mörkare färger. Framför allt när jag ser på människans förmåga att leva upp till det som vi borde vara överens om. Och vad enskilda individer som jag möter på resan genom livet säger sig representera. Som när historien väl kommer ikapp endast visar sig vara tomma skal i bästa fall, något helt annat i sämsta fall.

Jag avslutar postningen med ett till citat. Ett som jag fick av författaren till ”Bönbok för vuxna pojkar” för länge sedan. Citatet speglar, tycker jag, en lite ljusare syn på det djupare samtal vi borde ha med oss själva och med varandra med jämna mellanrum. Att inte sila mygg och släppa igenom kameler. Att våga se helheter, vår egen roll och det egna ansvaret för just vår historia istället för att fastna i vardagens ekorrhjul med de rent egoistiskt betingade behoven i stunden. Citatet nedan:

Hördu Gud, ids inte gnälla på mig nu för cigaretterna när vi äntligen har tid för varandra.



Lördagen den 6 mars: Om en människas historia
Lördagen den 27 februari: Om fegheten
Lördagen den 20 februari: Om hämnden.
Lördagen den 13 februari: Om bekräftelsen
Lördagen den 6 februari: Om tillit
Lördagen den 30 januari: Om en färgpalett
Lördagen den 23 januari: Om en resa.
Söndagen den 17 januari: Om tid
Lördagen 19 december: Om jobbet att vara människa

Andra som skriver betraktelser eller krönikor är Kent Persson, Mary Jenssen, Peter Högberg, Peter på Röda Berget , Peter Andersson, Peter Soilander samt Antonsson. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.