Gårdagen debatt i SVT var fartfylld, och jag ser att webmätningarna pågår alltjämt.

Jag kommenterade direkt igår, jag kommer nu göra en lite djupare reflektion på debatten och väljer att ta avstamp i SvD som menar att tre partier dansar på fyraprocentslinan i opinionsmätningarna. Men i partiledardebatten i kväll tänkte Lars Ohly, Göran Hägglund och Maud Olofsson framför allt på sina blocks gemensamma bästa.

Fokuserar vi på dessa tre är det en klar vinnare och två förlorare. Det finns ingen som med sådan skärpa och precision kan få in ”one-liners” som Lars Ohly, TV är hans medium och han har skalat av den tidigare kantigheten. Att jag sedan inte tycker som han i grunden är en annan sak. Men debatt, det kan han.

Maud Olofsson (C) är pressad från tre håll. I en regering där hennes kollega vill se sänkta skatter för pensionärer som hon dessutom tillrättavisade i direktsändning samtidigt som hon i sitt parti har ett utbrett motstånd för kommande kärnkraftvotering slåss hon nu ett tvåfrontskrig. Men även den tredje fronte, opinionssiffrorna, kräver nog en viss uppmärksamhet.Hon viftade bort journalistens frågor om det senare med ”det tar jag hand om ” men jag tycker hon ser väl sammanbiten ut. Inte glad i alla fall. Och inte blev det bättre av att IPRED kommer rivas upp med en rödgrön regering varför (C) som frihetsparti nu är förpassat till arkeologiska discipliner. Jag har svårt att se hur de centerpartistiska riksdagledamöterna hjular av glädje till jobbet varje morgon, framför allt till gruppträffarna...

Göran Hägglund (KD), som annars brukar ligga i nivå med Lars Ohly (V) i TV tyckte jag inte bröt igenom. Men det är klart, han företräder det parti som har fått minst utdelning av samarbetet och numera så har han ingen egen politik i ett ganska vilset parti. Sprickan med Maud Olofsson blir tydligare nu, hon markerade med en bisatts och en blick att skattesänkningar för pensionärerna, som är (KD) sista halmstrå, kommer på undantag om det skulle innebära att det hotar jobbskatteavdragen.

Som lök på den laxen till bägge småpartierna gör Anders Borg (M) ett utspel om föriktighet i denna fråga i dagens DN. Om inte detta är en spretighet i signalerna så vet jag inte riktigt vad spretighet är måste jag tillstå.

Jag märker att även regeringen kommer lägga fram sin ekonomiska politik först i sommar varför jag tycker att bland annat Kents efterlysning av vår klingar väl falskt. Vår kommer i april, så vi får ge oss till tåls. Men jag tycker att oppositionen vann på poäng som helhet. Regeringen har gått in och för en oppositionspolitik mot en regering som inte finns längre.

Men om det är någon valrörelse som kommer bli avgörande så är det den inom centerpartiet innan valet och i relationerna mellan (C) och (KD). Det är inte bara mellan blocken som valrörelsen pågår, det är även inom dessa vilket framgick igår. Men i dessa rörelser bedömer jag att alliansen har störst problem med ett centerparti i spagat och parterr som uppvisar tydliga centrifugalkrafter.

Åker något parti av dessa ut ur riksdagen, ja, då är det klart. Så varje röst kommer att räknas, precis som i alla val. Men det vi ser fram till sommaren kommer nog att vara såväl centrifugalkrafter som mikrovalrörelser inom varje block. Tydligast så i alliansen som verkar vara i opposition mot en regering som avgick i sptember 2006.

Upplysningsvis skriver vi 2010 nu.


Egna blogginlägg från igår kväll: Rond ett, Rond två

Andras reflektioner: Peter Andersson, Peter Högberg, Kent Persson

DN, DN2, SvD,