Claes Arvidsson, SvD, ställer den berättigade frågan om vad som den inom kort slopade värnplikten skall ersättas med. Han ställer den i ljuset av att de få värnpliktiga som nu bistår Banverket med att försöka få igång tågtrafiken i något som kan liknas vid en tidtabell.

Jag må ha en annan uppfattning i det mesta med Claes Arvidsson, men han till hör en av de få kompetenta försvarsjournalisterna vi har kvar. Och han är en kompetent sådan. Och han har all rätt, tillsammans med många fler, att ställa denna fråga.

Att Försvarsmakten nu visar ett överskott om drygt två miljarder kronor är lika bra som det är historiskt. Men om nu Försvarsmakten tror att dessa kommer att få behållas i fred tror man tyvärr fel är min bedömning. Anders Borgs (M) ekonomiska styrning via Sten Tolgfors (M) är den enskilda försvarsfråga som är viktigast enligt regeringen Reinfeldt. Att sedan den proposition som skall reglera Försvarmaktens största utmaning i modern tid, personalförsörjningen, är försenad till april och skall börja gälla två månader senare är uppenbarligen av mindre vikt enligt regeringens sätt att se på verkligheten i allmänhet och i detta fall Försvaret i synnerhet.

För det är ett antal områden som Försvaret skall reglera inom ramen för propositionen när den väl kommer. Anställningsvillkor, rehabilitering, kompetensutveckling, försäkringar, positionering på arbetsmarknaden etc. etc. Till det kommer Försvaret ha lite drygt två månader på sig, sedan skall ungefär 5 000 kvinnor och män i lämpliga åldersgrupper rekryteras.

Inte ens den mest garvade personalchef eller headhunter kan tycka att det här är en promenad i parken. Jag själv väntar bara på när regeringen Reinfeldt kommer och säger att även detta är sossarnas fel.

När verkligheten kommer ikapp är det en reptilreflex från regeringen Reinfeldts att säga just så. Undrar om dom tror på det själva. Och hur länge väljarna går på det.