Greklands-frossan kan bara vara en föraning om vad som komma skall. Västerländska politiker har i tysthet skjutit framför sig ett gigantiskt skuldberg som de låtsas inte finns. Snart blir det obehagligt verkligt skriver Andreas Cervenka i sin söndagskrönika i SvD.

Jag tycker Andreas fångar det bra, med tanke på Bo Eklunds debattartikel i DN idag (skriev om den här) känns det som en tanke. Jag har hävdat det förut och hävdar det ånyo. De vågor som nu breder ut sig i finanskrisens skugga kommer slå mot, och påverka, den nuvarande världsordningen under lång tid.

För Euroländerna måste nu gå in med stödåtgärder för att rädda den gemensamma valutan från kollaps. Grekerna själva har, med benägna råd från Goldman Sachs, friserat siffrorna under lång tid. Räddningsåtgärdens framgång kommer vara avgörande för Eurons förtroende som nuvarande och framtida handelsvaluta. Och dollarns tillstånd blir som sagt inte bättre när USA har en statsskuld på 20 biljoner dollar och en negativ handelsbalans om 1 miljard dollar. Per dygn.

Kartan ritas nu om i allt snabbare tempo, och så även de ekonomiska lagarna. Den av Anders Borg nu hyllade Perssonska saneringen av Sveriges finanser kan komma att fortsätta i såväl svensk, europeisk som global kontext med allt det för med sig i arbetslöshet och ingrepp i välfärden.

Från läktaren är det inte bara obehagligt spännande, det är mer än så. Jag börjar ställa mig frågan om vi inte de senaste trehundra åren har använt oss av fel styrmedel för utvecklingen av samhäle, välfärd och industri i ett globalt perspektiv. I jakten på tillväxt har vi lånat av framtiden och nu förfaller de första amorteringarna till betalning. Det kanske är så som den realistiska skolan inom säkerhetspolitiken hävdar:

Världen är kaos med en given tillgång på råvaror, det går inte att skapa mer tillgångar ur intet. Endast den starke vinner.

Hur oddsen och framtiden kan te sig? Har inget svar för dagen. Just nu är det bara obehagligt verkligt och samtidigt verkligen obehagligt.