Två moderata riksdagsledamöter, Helena Rivière (M) ledamot i socialförsäkringsutskottet och ingen mindre än Gunnar Axén (M) ordförande i socialförsäkringsutskottet, angriper idag trebarnsmamman Alexandra Johansson i en debattartikel i Aftonbladet.

Det är inte utan avsmak för angreppet från riksdagsledamöterna jag nu skriver detta inlägg. Helt korrekt så nämner Rivìere och Axén att de inte vet riktigt vad Alexandra har för diagnos. Men de uttrycker ett förakt för människan när de ifrågasätter hennes ovilja att uppsöka psykiatrin. Alexandra ger lite information, att psykiatrin är en anhalt för att få ytterligare en diagnos.

Jag är milt sagt rejält upprörd över ett par saker. Dels att två relativt välmeriterade riksdagsledamöter går till ett så hårt angrepp mot en medborgare som så uppenbart befinner sig i underläge. Rivìere och Axén förmår inte heller dra slutsatsen att Alexandra har en annan diagnos i botten utan slår på det som är kanske den mest skamliga åkomman, den psykiatriska. En åkomma som ingen av oss, minst av alla Alexandra, känner någonting till om.

Rivìere och Axén ger med detta regeringen Reinfeldt och den borgerliga majoriteten en mycket klar och tydlig signal om hur man ser på samhället och människan. Rivìere och Axén har makt och medieutrymme och har alla möjligheter i världen att desavouera enskilda. De visar dessutom att de inte drar sig för detta. Att öppet håna de svagaste från en maktposition kan inte annat än betraktas som vämjeligt.

Men någonstans befriande att masken åkte av en gång för alla.

Annat: Alliansfritt som tipsade