Per Gudmundsson, SvD, funderar i sin ledare idag över de nya ord som språkrådet tagit upp i sin lista för 2009. Inte helt oväntat finner moderata innovationer som utanförskap hans relativa gillande trots hans, enligt honom själv, konservativa hållning kring språket. En hållning som jag faktiskt kan sympatisera med, men det är också allt där jag och hr Gudmundson har något gemensamt.

De som de Rödgröna använder, ord som stjärnfamilj eller ännu hellre stupstock i sjukförsäkringen, blir i Hr Gudmundsons parlör refuserade. Det kanske enda framträdande ur denna nyårsdagens trötta nyhetsflöde författade ledare är just hur Hr Gudmundsson kan forma sin avsky för de Rödgröna ur just ingenting. Detta är i och för sig en bedrift. En bedrift som faktiskt inte är helt utan att jag blir imponerad eftersom ingenting av (S) politik någonsin finner hans gillande Förutom en sak, presstödet. Men om detta är han och hans kollegor på SvD väldigt tysta.

Efter att ha följt debatten om Presstödets avveckling och hur detta av borgerligheten för tio år sedan så avskydda nu försvaras av regeringen Reinfeldt inför EU-kommissionen är det märkligt få avtryck från Hr Gudmundssons annars välvässade penna. Inga alls faktiskt.

Varför? Sannolikt beroende på att just SvD är en av de få tidningar som fortfarande uppbär detta av borgerligheten så avskydda presstöd för sin överlevnad. Därför föds en liten misstanke hos mig att just detta förhållande, att Hr Gudmundson kanske blir av med jobbet, har en viss inverkan. Så oberoende är han när året summeras och saker och ting ställs på sin spets. Låt mig därför återuppliva ett ord för att hålla Hr Gudmundson vaken om nätterna.

Redaktionsdöd.

För lyckas inte regeringen Reinfeldt försvara denna (S) politik för det fria och tryckta ordet så är effektiviseringar att vänta på SvD, effektiviseringar som sannolikt även kommer kännas av på den redaktion som han är en del av. Han är helt enkelt precis som vi andra, rädd att bli av med jobbet. Vare sig mer eller mindre.