Efter att ha funderat länge och väl så ger jag mig faktiskt in i väsk- och klockdebatten.
Jag vill ge dig som läsare ett litet perspektiv, ett perspektiv som kanske kan framtvinga dels ett större mått av eftertanke men även ett leende.
Vad hade reaktionen blivit om Mona Sahlin (S) eller Fredrik Reinfeldt (M) blivit ertappade med märkeskopior? Vissa hade sagt att det drabbar ingen fattig, andra hade reagerat på varumärkesintrång och börjat vifta med ACTA-avtalet. Frågan saknar inte relevans alls anser jag.
För de som tycker att pirat-kopierade produkter som jackor, klockor, väskor, jeans etc. är något som är helt i sin ordning kan jag rekommendera ett besök på en av alla de fabriker i Sydostasien eller Pakistan som producerar dessa varor. Ett besök som går ut på att titta lite närmare på barnarbete och arbetsmiljö. Jag kan konstatera att, efter att ha gjort ett sådant besök (av en ren slump), så är det inget för den nervsvage. Eller för de som tror att människan är en alltigenom god varelse.
Dessa fabriker ligger långt bortom konsumentmakt, handelsavtal, internationellt rättsskydd och mycket annat. FN:s Barnkonvention används i bästa fall som toalettpapper.
Ur det perspektivet så tycker jag såväl Mona Sahlin (S) som Fredrik Reinfeldt (M) kan bära sina väskor och klockor med viss stolthet och glädje. Men du som eventuellt har kopior bör sända barnarbetarna en tanke då och då. Det gör jag, synen efter mitt besök kan ibland komma åter i drömmarna, och det är mindre kul. Framför allt driver intäkterna från dessa fabriker annan, ännu vidrigare verksamhet, vilket världsbankens före detta medarbetare Moises Naim beskriver i sin bok ”Illicit”.
Men hur var det med leendet?
Jo, jag har i min ungdom ägt både armbandsur av märket Rolex som Longiness. Longiness-urets boett var gjort av hårt pressad och lackad papp visade det sig. Det upptäckte jag när jag stod i duschen. Har ni sett en klocka svälla i realtid? Det har jag, en lätt bisarr erfarenhet.
Rolexen hade ett annat fel, där hade ett hårstrå smugit sig in mellan urtavla och glas. Knappast något som kännetecknar en god schweizisk fabrikör.
AB, AB2, AB3, Alliansfritt,
Om väskor och klockor samt något om eftertanke
Johan Westerholm on söndagen den 24:e januari 2010
Labels:
Fredrik Reinfeldt,
Moises Naim,
Mona Sahlin,
Politik