Sociala medier och dess inflytande har varit veckans samtalsämne, idag senast på SR P1.

Den bästa analysen hitintills står Martina Lind och Erik Laakso för anser jag, men även Krassman bidrar till ett perspektiv som inte kommit fram tillräckligt anser jag. Frågan om hur partierna ser på bloggar är inte ointressant ur ett idéutvecklingsperspektiv. Vem ska sitta i förarsätet där? Den som har en central position eller de som lever i vardagen?

Men, det finns nu ingenting som verkar engagera andra debattörer och ”förstå sig påare” så mycket som hur dessa ska utnyttjas och dess genomslagskraft. Oavsett parti. Symptomatiskt för alla de mest tvärsäkra uttalandena är att de som står för dessa själva knappt är delaktiga i denna utveckling av debattlandskapet. Och jag har faktiskt svårt att ta deras synpunkter på allvar även om de ibland innehåller utvecklande idéer.

Av mer traditionell media tycker jag nog att SvD intar en särställning med sin positiva grundsyn på social media vilket kontrasterar mot den media som tidigare ansett att ”bloggarna” är manipulerade och manipulerande.

Men vad är egentligen en inflytelserik blogg? Som Erik berör är det svårt att få en heltäckande analys då citat från bloggare i tryckt media inte mäts. Och med detta pekar han på vad jag anser vara kärnan i sociala media. Johan Ulvenlöv på S-Buzz beskriver i sin kommentar hur han, likt jag, upplever en större legitimitet och ett större intresse från framför allt (S) partiorganisation.

Jag brukar säga till de som funderar på att börja blogga att det absolut viktigaste är att det finns något att berätta. Peter Högberg berättade för mig igår om en kommentar som ansåg att ”vi” i bloggosfären oftast kommenterar och inte har en egen åsikt. Den kommentaren visste var den tog. Jag kommer därför själv försöka bli tydligare med var jag står i mina mer politiska postningar.

Det andra som jag har funderat en hel del på är varför alla dessa blogganalytiker i främst traditionell media missar essensen i tanken med sociala medier. Sociala medier bygger på just det första ordet, det finns en sändare, en mottagare och en dialog. Vad jag kan ha på hjärtat är i praktiken värdelöst om ingen lyssnar eller läser. En text är bara halv så länge ingen har läst den.
Den parameter som sannolikt är omöjlig att uppnå i rankningar är, anser jag, en utveckling av den sista. Det viktigaste är inte antalet läsare, antalet länkningar eller sådant som går att mäta. Det absolut viktigaste är vem som läser och hur det påverkar.

En blogg som jag själv skattar oerhört högt är en som ligger långt ner på alla listor, Marika Åsbrinks ”Storstad”, som jag vet har ett reellt inflytande missas helt av alla dessa listor. Andra exempel är Calle Fridéns "Utsikt från ett tak" och Alexandra Einerstams "HBT-sossen" som båda var för sig adresserar trogna läsarkretsar och som har en god känsla för opinionsbildning och vad som egentligen sägs.

Ett annat exempel där ranking och inflytande däremot är synkroniserade är Fridén,Utbult och Walterssons ”Alliansfritt”. Det är inte många bloggar som blir direktciterade i riksdagsarbetet. En blogg på ”andra sidan” som är underskattad som opinionsbildare är Antonssons ”Tokmoderaten” som jag vet att fler centralt placerade beslutsfattare läser. Vilka slutsatser de drar av hans idoga arbete är dock tills vidare höljt i ett visst dunkel.

Vad jag vill ha sagt är egentligen ett citat från min lärare i antropologi och som får avsluta denna postning:

”Det som går att mäta är inte värt att veta, det som däremot inte låter sig mätas är just det som är värt att veta”.