Vem var det som skrev att bloggosfären enklast kunde liknas vid en kloak? Jag kommer inte ihåg det men jag ser nu en bloggpost som mycket väl, enligt mitt sätt att se det, skulle kunna spä på detta påstående.
Det är SvD ledarblogg som kommenterar att Hampus Brynolf skall arbeta med sociala medier för socialdemokraterna i valrörelsen. Hampus kommer närmast från en framgångsrik anställning vid Forum för levande historia där han haft liknande arbetsuppgifter.
Föga förvånande skickar SvD ledarblogg ut påståenden i halva meningar och länkar sedan upp dessa till Wikipedia. Wikipedia är tveksam som godkänd källa till och med på grundskolenivå och ledarskribenten Per Gudmundson hanterar därmed källkritiken på ett allt annat än bra sätt om han nu vill kalla sig journalist. Eller så är det så att hr Gudmundson är en sjusärdeles lat skribent som inte ids söka relevanta och vattentäta källor för att styrka sina påståenden.
Detta anser jag är ett exempel på hur ”Mosa Mona-kampanjer” emanerar. Att med ett språk som andas en källkritisk och faktabaserad form slänga ur sig halva meningar och tveksamma uppgifter kan inte vara godkänt för en journalist eller en opinionsbildare med annat i ryggraden än gelé.
Per Gudmundson sätter med sin syn på journalistiken och sitt sätt att driva debatten tonen i valrörelsen. Alla trick är med andra ord tillåtna för alla.
Uppdaterad: Det finns även andra som har en faiblesse för "negative campaigning" även fast dessa skribenter bedömer att det är sati jag är inte lika övertygad om detta. Du hittar exempel på en sådan här.
Om journalistik med gelé i ryggraden
Johan Westerholm on fredagen den 8:e januari 2010
Labels:
Media,
Per Gudmundson,
Politik,
SvD,
val 2010