Jag är inte vare sig motståndare eller anhängare till en anslutning till det tredje steget i EMU-samarbetet. Ett tredje steg som skulle innebära anslutning till Euron.
Men jag ställer mig tveksam till folkpartiets ställningstagande ur ett faktabaserat perspektiv. För i Der Spiegel kan vi idag läsa hur de första utvärderingarna av Eurons historia och därmed framtid ter sig. EU: s direktorat för Ekonomi är djupt bekymrade hur Euron har påverkats av finanskraschen, det höjs varningar för att eurons konstruktion kan splittra europa. Och att vissa delstater bör överväga att återgå till nationella valutor för att klara av räntenivåer och handelsbalanser.
Bilden nedan beskriver hur Greklands skuld till ECB utvecklats, en skuld som det finns tvivel om hur den ska eller kan regleras. Det kan mycket väl bli så att Grekland, Irland och Portugal tvingas ställa in betalningarna till en bank man själva är delägare i.
Folkpartiet var en gång i tiden ett parti som satte den faktabaserade kunskapen högt, som hyllade den intellektuella spänsten. Anne Wibble var representant för denna fåra, det finns ett fåtal kvar men alltför få kvar i aktiv tjänst.
Som socialliberal är det med en viss sorg jag ser på denna utveckling. Men det kanske är lika bra att lämna eventuell sentimentalitet bakom sig nu för ett en gång i tiden intelligent socialliberalt parti som valt att prioritera denna dogmatiska marknads-och batongliberalism.
