Fredrik Reinfeldt (M) och Per Schlingmann skriver idag en insändare i DN som får mig att höja på ögonbrynen. Rejält. Man skriver följande:

”Det handlar om känslan av att lönen inte motsvarar arbetsinsatsen eller ansvaret och önskan om ett större inflytande över den egna arbetssituationen. Detta kommer att stå i fokus när vi nu formulerar vår politik för den svenska välfärden i valet 2010. I vår idé om föregångslandet Sverige ska en välfärd som ser sina medarbetare vara en av de viktigaste byggstenarna”.

Hade artikeln skrivits i en planekonomi hade jag begripit den. Det är naturligt att även jag kan sympatisera med de som arbetar i välfärdens lönenivå. Jag tycker det är djup otillständigt att en börsmäklare ofta tjänar 10 gånger mer än en sjuksköterska. Den ena ofta med ansvar för liv, den andra oftast med en ansvarskänsla som stannar vid den senaste champagnegaloppen på Stureplan.

Men hur ska denna manöver gå till? Jag ställer mig rent ut sagt inte bara milt tveksam till om det rent juridiskt kan gå att överrida det kommunala självstyret och arbetsgivaransvaret, det är sannolikt ett lagbrott samtidigt som det går stick i stäv med såväl den svenska modellen som EU:s konkurrensregelverk.

Men tanken är god, jag sympatiserar med att ge vårdpersonal lön för mödan på bekostnad av nämnda börsmäklare. Men jag är inte lika övertygad om att den moderate kärnväljaren tycker så eller om det går att genomföra. För det är nämligen så att mycket av den vård som moderaterna pratar om i artikeln är på väg att privatiseras, och aktiebolagslagen handlar om att sätta aktieägarnas intressen först. Inte de anställda.

Snömos, munväder samt ren populism är nog det snällaste jag kan säga. Undrar vad den moderate kärnväljaren tycker.

Men det ligger helt i linje med Moderaternas chefsideolog Per Schlingmanns slutsatser i övrigt. Det genusutspel som kom häromsistens om kvotering togs inte emot med öppna armar av andra moderata företrädare. Jag trodde det var en testballong men det verkar inte så, det ser onekligen ut som om den moderate partisekreteraren har sin ordförandes öra.

För att vara tydlig så anser jag kvotering i grunden vara ett misslyckande och här är jag och mitt parti inte alltid eniga. Jag anser att kompetensprofiler skall vara könsneutrala och ställs två jämbördiga individer mot varandra skall det genus som är underrepresenterat gynnas. Så långt om det.

Men slutligen. Det är inte utan häpnad jag ser hur moderaterna i sin retorik och sin idépolitiska utveckling tar ytterligare steg mot ett parti med en lite annan syn på statsskick än vi är vana vid. Och att just det moderaterna skulle slå in på denna väg var i min värld otippat.