Bilden tagen när Mona Sahlin flög JAS 39 Gripen
Just nu pågår ”Folk och Försvar i Sälen och Mona Sahlin (S) har precis framfört sitt första säkerhetspolitiska tal. Ett tal som baseras på vad de Rödgröna förhandlat fram som sitt alternativ till säkerhetspolitiskt ställningstagande och som resulterat i en rapport.
Jag tycker det finns två saker att ta fasta på i den rapport som nu publiceras på den gemensamma hemsidan.
För det första så är det vi ser faktiskt en gemensam hållning och inte den splittring som alliansföreträdare vill göra gällande. Enigheten är faktiskt större inom oppositionen än inom regeringen kring Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik vilket i sig säger en hel del om samspeltheten och när eventuell regeringsfähighet skall värderas.
Det andra är att det grepp som nu oppositionen kopplar är i allt väsentligt bredare och djupare än regeringens förståelse för hur olika områden hänger ihop, Oppositionen har dessutom ett tydligt pragmatiskt anslag. Här förtjänar även tidigare ministärer kritik.
Jag tycker det finns två saker att ta fasta på i den rapport som nu publiceras på den gemensamma hemsidan.
För det första så är det vi ser faktiskt en gemensam hållning och inte den splittring som alliansföreträdare vill göra gällande. Enigheten är faktiskt större inom oppositionen än inom regeringen kring Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik vilket i sig säger en hel del om samspeltheten och när eventuell regeringsfähighet skall värderas.
Det andra är att det grepp som nu oppositionen kopplar är i allt väsentligt bredare och djupare än regeringens förståelse för hur olika områden hänger ihop, Oppositionen har dessutom ett tydligt pragmatiskt anslag. Här förtjänar även tidigare ministärer kritik.
Hur olika skeenden i vår omvärld har samma källa men kräver aktiviteter på fler områden än ett. Detta aktualiseras med den händelseutvecklingen i Kabul senast idag samt händelseutvecklingen i Jemen och Somalia för att nämna några exempel. Och som påverkar Europa mer än vi anar. Oppositionen lämnar därmed idag de stuprörsperspektiv som har präglat de senaste två decenniernas säkerhetspolitik.
Det känns som om alla som varit delaktiga i arbetet inom oppositionen har läst Mary Kaldors ”Nya och gamla krig” och dragit relevanta slutsatser. Detta samtidigt som ett öga fortfarande vilar på händelseutvecklingen i vårt närområde med mer klassiskt analysarbete. Det känns som hela underlaget är genomtänkt och att de Rödgröna tagit intryck från den kunskap som finns inom olika sektorer och departement och utifrån detta formulerat en helhet.
Särskilt glädjande för mig är ställningstaganden kring försvarsindustrin, genderperspektivet och handelspolitiken som tydliga säkerhetspolitiska instrument. Men även de skrivningar som adresserar vår roll i Europa förtjänar ett omnämnande. Jag ser gärna en utveckling av just denna del men är samtidigt nöjd med att ställningstagandet har en så tydlig europeisk profil. Detta till förmån för annat som till exempel Natos snabbinsatsstyrkor. Europa måste ansvara för sin egen säkerhet och Sverige skall, anser jag, vara en aktiv del av det arbetet frikopplade från andra band som Nato. Europa är inte, och kommer aldrig att bli, liktydigt med Nato.
I ställningstagandet finns befogad kritik mot regeringen vad avser personalförsörjningen till Försvaret. Folkpartiet lanserade nyligen sin säkerhetspolitiska ansatts, men den kommer inte vara genomförbar med det vi vet om den kommande propositionen om försvarets personal försörjning.
En proposition som dessutom är försenad och kommer lämnas över till riksdagen i april. Återigen ser vi hur regeringen inte förmår hantera den parlamentariska processen. Försvarsmakten, som skall börja tillämpa ett nytt personalförsörjningssystem efter sommaren, tvingas nu att organisera sig med rykten som grund alltmedan Försvarsministern låst in sig på sitt rum på Försvarsdepartementet.
Jag är positivt överraskad, mycket positiv till oppositionens inspel. Men finns det något jag saknar? Ja, faktiskt. Energisäkerheten. Jag hade kanske förväntat mig att denna behandlades i denna kontext men å andra sidan är det en så pass stor fråga så att den sannolikt kommer dominera miljöpolitiken och återfinnas där. Hur allt detta kommer att slå på försvarsbudgeten är dock för tidigt att sia om, det finns inte något som talar i vare sig den ena eller andra riktningen.
Men. Med risk att dra för stora växlar så dristar jag mig ändå till att säga att det kan vara så att Sverige med denna politik kan komma tillbaka till en mer tongivande roll i säkerhetspolitiken. Utan de stuprör som idag begränsar helheten.
Det är bra. Det är på tiden.
Relevant media: SvD, SvD2, DN, AiP,
Sociala media: Tokmoderaten
Det känns som om alla som varit delaktiga i arbetet inom oppositionen har läst Mary Kaldors ”Nya och gamla krig” och dragit relevanta slutsatser. Detta samtidigt som ett öga fortfarande vilar på händelseutvecklingen i vårt närområde med mer klassiskt analysarbete. Det känns som hela underlaget är genomtänkt och att de Rödgröna tagit intryck från den kunskap som finns inom olika sektorer och departement och utifrån detta formulerat en helhet.
Särskilt glädjande för mig är ställningstaganden kring försvarsindustrin, genderperspektivet och handelspolitiken som tydliga säkerhetspolitiska instrument. Men även de skrivningar som adresserar vår roll i Europa förtjänar ett omnämnande. Jag ser gärna en utveckling av just denna del men är samtidigt nöjd med att ställningstagandet har en så tydlig europeisk profil. Detta till förmån för annat som till exempel Natos snabbinsatsstyrkor. Europa måste ansvara för sin egen säkerhet och Sverige skall, anser jag, vara en aktiv del av det arbetet frikopplade från andra band som Nato. Europa är inte, och kommer aldrig att bli, liktydigt med Nato.
I ställningstagandet finns befogad kritik mot regeringen vad avser personalförsörjningen till Försvaret. Folkpartiet lanserade nyligen sin säkerhetspolitiska ansatts, men den kommer inte vara genomförbar med det vi vet om den kommande propositionen om försvarets personal försörjning.
En proposition som dessutom är försenad och kommer lämnas över till riksdagen i april. Återigen ser vi hur regeringen inte förmår hantera den parlamentariska processen. Försvarsmakten, som skall börja tillämpa ett nytt personalförsörjningssystem efter sommaren, tvingas nu att organisera sig med rykten som grund alltmedan Försvarsministern låst in sig på sitt rum på Försvarsdepartementet.
Jag är positivt överraskad, mycket positiv till oppositionens inspel. Men finns det något jag saknar? Ja, faktiskt. Energisäkerheten. Jag hade kanske förväntat mig att denna behandlades i denna kontext men å andra sidan är det en så pass stor fråga så att den sannolikt kommer dominera miljöpolitiken och återfinnas där. Hur allt detta kommer att slå på försvarsbudgeten är dock för tidigt att sia om, det finns inte något som talar i vare sig den ena eller andra riktningen.
Men. Med risk att dra för stora växlar så dristar jag mig ändå till att säga att det kan vara så att Sverige med denna politik kan komma tillbaka till en mer tongivande roll i säkerhetspolitiken. Utan de stuprör som idag begränsar helheten.
Det är bra. Det är på tiden.
Relevant media: SvD, SvD2, DN, AiP,
Sociala media: Tokmoderaten
