Regeringen lägger på torsdagen fram förslag om straffskärpningar. Ett nytt brott, synnerligen grov misshandel, kan komma att föras in i lagen, rapporterar nyhetsprogrammet Ekot i Sveriges Radio och SvD.

Det här förslaget tycker jag både är bra och belyser en rad olika problem, såväl generella som explicita. Jag är själv anhörig till ett brottsoffer, ett brott där det fanns sadistiska inslag. Såren på ytan har läkt sedan länge, men de som inte syns lever kvar. De kommer som objudna gäster nattetid.

Jag vet vilka känslor som detta väcker, och kritikerna till hårdare straff har inte alltid befunnit sig i vare sig min, än mindre brottsoffrens situation. Jag kan därför i mitt fall sympatisera med förslaget, ett förslag som jag även bedömer att det finns grund för i "det allmänna rättsmedvetandet".

Men de problem som jag inte tycker belyses tillräckligt är de preventiva delarna, delar som värderingar, normer och förhållningssätt till varandra. Jag läste för en tid sedan en undersökning om tonåringar och hur mycket tid de spenderar i dialog med sina föräldrar.

Snitttiden ligger på åtta minuter per dag.

Är det rimligt att anta att dessa åtta minuter spenderas till att diskuttera normer, etik, moral och förhållningssätt till andra människor? Nej, jag tror att den tiden går ut på tjat, gnat och mer praktiska bestyr.

Vad jag vill se är en bredare ansats, en där skola och föreningslivs resurser tas på allvar och utnyttjas. I ett alltmer liberaliserat och individualiserat samhälle tappar vi de fora som just skapar grunden för det som skall hålla ihop oss. Normer, förhållningssättt, etik och moral. Till det har vi åtta minuter till förfogande idag.

Åtta minuter.