Tavlan heter "We are building a new world" och är av surrealisten Paul Nash, samtida med Picasso. Motivet är från Flandern under WW I.

Ni som läser mina helgkrönikor känner till att en av mina källor är Dag Hammarskiölds ”Vägmärken”. Och för en tid framöver kommer jag experimentera med krönikeformatet och bli mer personlig en gång i veckan. Detta har inte något med vare sig politik, demokrati eller partiideologier att göra, det är min resa i livet och livet är mer än politik. Dag Hammarskiölds bok är en av de startpunkter jag använder mig av på denna resa som jag hoppas att du vill följa.

Jag kommer försöka hålla mig resonerande och inte alltför privat men samtidigt gräva djupare i mig själv av två skäl. Dels ett rent egoistiskt, det finns ett behov just nu för mig att kommunicera några av mina tankar. Men även att du som läsare ska få en lite bättre bild av mig. Sannolikt är detta, som allt annat, på både gott och ont.

För tillfället är jag inne i en fas av retroperspektivt tänkande i privatlivet, ett behov av att söka orsakssamband för att finna vägen framåt. Det kallas på ren svenska för att grubbla och att vara vilsen. Min dotter tycker ibland att jag är en lite grubblig person. Inte i en social kontext, utan när ridån faller och jag är ensam med mina tankar. Ibland i sällskap med, men långt ifrån ofta, de absolut närmaste. De personer jag känner tillit för. Jag nämnde det förra veckan, tillit är ett ämne som kan komma när jag är mogen för det. Där är jag inte riktigt än.

De som känner mig i min yrkesroll eller i min politiska roll vet att jag försöker konfrontera problem och orsakssamband direkt och utan onödig tidsspillan. Det är inte alltid helt okomplicerat, men det spar i allt väsentligt tid (förra veckans tema). Även fast det i stunden kan upplevas smärtsamt så spar detta förhållningssätt även känslor. Men när det gäller mitt eget liv så är det en svårare resa, men en resa jag är tvungen att göra för att starta om. Helt enkelt en ritt till Djävulsborgen för att finna vem eller vad som är uppkomsten. Och kanske börja förstå något litet av livet som idé.

När drömmen om livet, eller illusionen av det goda, går sönder gungar marken till. Då söker jag orsakssambanden och det innebär allt som oftast en resa bakåt i tiden. I detta fall blev det en resa till sakers ursprung, till Djävulsborgen, för att söka de grundläggande orsakerna och vem eller vad som ligger till grund för de val jag gjort i livet. Och att konfrontera alla dessa en gång för alla.

En ritt till Djävulsborgen där jag denna gång blott mötte en person som jag trodde mig känna väl. Den person som var den sista jag förväntade mig på denna förgätna plats. Mig själv.

Alla de krafter som driver mig framåt stod där framför mig. Vissa är bra, andra kan jag leva med men en del är inte så vackra. Eller praktiska heller för den delen. Egenskaper som jag inte trodde mig ha visar sig vara framträdande orsaker till mina livsval. Egenskaper som gör att jag inte alltid förstått andra skeenden eller kunna se andras egenskaper helt klart.

Vad vill jag ha sagt? Att jag tycker livet som idé är svårt att förstå sig på, men att det kanske blir lättare för mig att förstå livet som idé när jag kan börja ana vad jag själv bidrar med. Och att jag nog behöver göra fler besök i Djävulsborgen för att bli påmind om att jag själv är en del av olika händelseförlopp.

Inte för att stanna där eller att resa dit alltför ofta, ett för frekvent resande dit kan leda till att fastna i grubblerier och det är inte så praktiskt. Men en resa då och då skulle sannolikt inte skada alls i mitt fall.

Jag avslutar därför med ett stycke ur Stefan Einhorns bok om vishet. Stefan beskriver en rabbi som alltid har två lappar i sina respektive kavajfickor. På den ena står det:

”Världen skapades för dig”

på den andra

”Du är ett dammkorn”

Vad är då vitsen med detta? Att försöka påminna om alla de möjligheter som livet erbjuder just dig men samtidigt göra klart för dig att du bara är en liten, och försumbar och underordnad, del av något oändligt mycket större.

Jag köpte en ny kavaj häromdagen, den har potential att bli en ny favorit. I den ligger numera två handskrivna lappar. Jag tror du anar vad som står på dom.

Tack för att du tog dig tiden att läsa.

Andra krönikor eller betraktelser som kan komma under helgen är Kent Persson, Mary Jenssen, Peter Högberg, Peter på Röda Berget , Peter Andersson och Peter Soilander. Fredrik Antonsson skrev något han påstår vara en krönika i onsdags.