Regeringen går idag i en debattartikel i DN till attack mot det rödgröna motförslaget.

Christina Husmark Persson och Fredrik Reinfeldt menar att De Rödgrönas sjukförsäkringsförslag leder till sänkt sjukersättning för de mest utsatta i samhället.

Regeringen menar att oppositionens förslag till sjukförsäkring – som presenterades i förra veckan – kommer att bryta den positiva trend för antalet sjukskrivna som vi sett under senare år och kostnaderna kommer att öka med minst 3 miljarder kronor.

En tydlig brist är att förslaget missar att det finns personer med stadigvarande helt nedsatt arbetsförmåga. Uppskattningsvis handlar det om cirka 1 000 personer per årskull. Dessa saknar sjukpenninggrundande inkomst. De kommer med oppositionens förslag att få sänkt ersättning med 2120 kronor i månaden jämfört med dagens lägstanivå.

Men det är sällan jag sett en så desperat motåtgärd. Vad Fredrik Reinfeldt missat är att förändringarna skall utredas i grunden innan de sjösätts till skillnad från alliansens faiblesse för slarv och hafs med korta remisstider och negligerande av remissinstansers synpunkter.

Vore jag ansvarig för arbetet skulle jag ta till mig dessa synpunkter och justera, för så kan vi inte ha det. Jag tycker att det är positivt att regeringen nu tar till sig vårat förslag och identifierar svagheter så att de enskilda inte behöver drabbas. Till skillnad från regeringens egen metodik som utvecklats till ett signum präglat av godtycke och vilseledande retorik.

Men om denna artikel skall markera skillnaden i alternativen så vill jag peka, precis som Mona Sahlin gjorde i SVT Debatt, på att oppositionens förslag baseras på människan i samverkande åtgärder till skillnad från regeringens som fokuserar på kalendertiden och sekventiella program. Sen kan jag tycka det är patetiskt med att nämna siffror och påstå att dessa är ofinansierade, vem var det som i sann moderat anda nu genomfört sänkta skatter med 100 miljarder och som fortfarande två år senare väntar på sin finansiering?

Hela bilden av en meningslös vägg av ord förstärks när nu Claes Borgström (S) penetrerar Per Schlingmanns (M) genusutspel i SvD. För det förhåller sig precis på det sätt som Claes poängterar, det är regeringen Reinfeldt som har makten att gå från ord till konkreta förbättringar. Detta tycks ha gått regeringen Reinfeldt förbi.

Tomma ord och hafs och slafs. Det är skillnaden.