Lysssnade i morse när jag var på väg till Almedalen på Maud Olofsson (C) i P1 inför dagen idag som är Centerpartiets dag.

En påfallande ödmjuk Maud Olofsson, nästan så att jag trodde att hon lärt något. Men ack vad jag bedrog mig. När intervjun kom in på ämnet integritet så kom gamla ränder tillbaka. Hon utnämnde sig själv till regeringens vakthund i integritetsfrågor som FRA, Ipred etc. och att detta var själklart att (C) hade den rollen. Detta torde då innebära att (M), (FP) och (KD) är dom partier som hela tiden kör över (C). Frågar man (FP) så stämmer inte detta.

Nu kan jag tycka att uppdraget som vakthund går sådär. Maud Olofssons kvaliteter som vakthund påminner mig om min hund som dog för en tid sedan. Det gick sådär att be henne vakta ett köttben, eller ännu hellre, en skål med ostbågar. Som att ha bocken som trädgårdsmästare.

Nu är det så att jag saknar verkligen min hund, oavsett hennes kvaliteter som vakthund. Maud Olofsson kommer jag däremot inte sakna den dagen hon avgår, bland annat för hennes kvaliteter som vakthund.

Inom kort dyker sannolikt Calle upp för gemensam transport till Almedalen.

Centralbankernas inflationsmål alltför endimensionellt. Även kreditexpansion och huspriser måste beaktas. De flesta finansiella kriser – sju stycken sedan industrialismens genombrott – har föregåtts av en bubbla med kraftigt höjd utlåning och stigande huspriser. Detta är faktorer som centralbankerna inte beaktat i sin utövning. Men ingen penningpolitisk regim varar för evigt. I ett nytt ramverk bör centralbankerna göra en samlad bedömning av hela bilden: kreditexpansion, skulduppbyggnad, sparande och tillgångspriser, skriver förre riksbankschefen Urban Bäckström och Nordeas tidigare chefekonom Jörgen Appelgren i ett framåtblickande inlägg på DN Debatt.

Inlägget timar faktiskt rätt väl med gårdagens tal av Lars Ohly (V) i ALmedalen. Han tangerar i sitt tal det Bäckström och Appelgren säger men lägger, trots hans bakgrund, på en marknadsaspekt. Att banker som behöver statligt stöd skall få detta men i utbyte mot det enda marknaden inte vill ge ifrån sig. Aktier. Ett delägarskap ger makt. Och ansvar. Bäckström och Appelgren väljer att fokusera på hur bankerna skall undvika kriser, det är bra. Men väjer för det som Ohly tar upp. Vilken makt man de facto besitter, och med denna makt följer ett ansvar man brustit i.

Jag förespråkar inte Lars Ohlys väg, men vill se lite mer spänst i debatten från marknadens representanter hur ett ansvar skall regleras i skattebetarnas intresse. Om inte det kommer något sådant kan (V) förslag att komma närmare och det är jag principiell motståndare till. Men principer kan komma att ändras om verkligheten kräver det.

DN, SvD, SvD 2

Nymedia: Peter Andersson

Statistik över ungdomsarbetslösheten döljer mer än den visar, säger opinionsföretaget Novus i en rapport inför Almedalsveckan. Många försvinner ur siffrorna för att de lämnat arbetsmarknaden och börjat studera skriver SvD.

Naturligtvis är det viktigt att ha någon form av bas att utgå ifrån när man på makronivå styr insatserna. Sedan kan jag tycka att de ungdomar som väljer studier i en lågkonjunktur gör helt rätt. Att öka sin anställningsbarhet kan aldrig vara fel när jobben tryter. Men siffrorna i rapporten förskräcker, mer än dubbelt så många ungdomar som äldre har nu ställts utanför arbetsmarknaden.

Det finns nu naturligtvis dom som börjar skrika "slopa LAS" för ungdomarnas skull. Men jag har svårt att ta dessa på fullt allvar i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vem, om vi nu ställer en 57-åring mot en 22-åring mot varandra, på arbetsmarknaden har bäst förutsättningar och ger bästa avkastningen i en utbildningsinvestering?

Satsar samhället eller den enskilde på kompetensutveckling betalar den senare tillbaka med större säkerhet. Till sig själv och samhället.

NY Times och Washington Post rapporterar om en svängning i Obamas hållning visavi de fångar som hålls på Guantanamo. Man säger att "vissa kan komma att hållas tills vidare utan rättslig prövning" samt att en utebliven rättslig prövning motiveras av att bevisen är "färgade".

När jag hade förmånen att leva och studera i USA så högaktade jag dess rättsväsende. Att principen "not guilty until proven otherwise" genomsyrade rättsapparaten. På pappret i alla fall. Sedan fanns det annat som kanske inte var lika charmigt.

Obama ingav hopp att denna princip ånyo skulle vara ledande. De signaler som skickas är illavarslande, konsekvenserna av detta kommer jag återkomma till. Det ser ut som om det finns en överhängande risk att det blir

Business as usual.

Landstinget gav privata BB Stockholm 4,2 miljoner kronor i extra bidrag. Annars övervägde sjukhuset att stänga vid årsskiftet, och flera tusen förlossningsplatser riskerade att försvinna skriver SvD.

Revisorerna riktar, med all rätt, kritik mot tillvägagångssättet. Detta innebär att privata BB Stockholm får en högre ersättning per förlossning än de sjukhus som drivs i offentlig regi.

Den borgerliga majoriteten i Stockholm Län visar nu allt klarare vad man vill åstadkomma, till varje pris som helst. En privatisering av offentlig sektor får kosta mer än en landstingsdriven dito. Privatiseringen sker med andra ord inte med kostnadseffektiviteten som morot som man hävdat. Det går för sig att kräva, och erhålla, högre ersättning för motsvarande tjänst utan krav på effektivisering etc.

Förut trodde jag att det var endast ideologi från Alliansen. Nu är jag mer tveksam. Nu står valet mellan lobotomi och ren och skär dumhet i det politiska borgerliga ledarskapet.

Det spelar ingen roll längre om du är lönsam lille vän....

Tågbolaget SJ kräver i ett brev till runt 500 av sina leverantörer att de ska sänka priserna med minst 10 procent samt förlänga betalningstiden till två månader, skriver Dagens Industri.

Som egen mikroföretagare (0-9 anställda) med erfarenhet från stora koncerner som kunder har jag fått erfara hur det känns att agera bank. Det känns inte så kul alltid med momsregler och annat. Thomas Eneroth (S) la ett förslag om en motsatt utveckling för att underlätta för företagare i liggande konjunkturläge, att staten via myndigheter och statliga bolag tvärtom skulle korta tiderna. I Thomas förslag var tiden satt till tio (10) dagar. Detta förslag landade i fru Olofssons (C)papperskorg.

Vad Sverige är i behov av är en progressiv företagarpolitik. Alliansen går motsatt väg. Det finns faktiskt möjlighet med ägardirektiv att vända trenden och någonstans föregå med ett gott exempel.

Ett grundtips är att lyssna på vad Eneroth, Tommy Weidelich (S) och Christina Axelsson (S) har att säga. De senare har lagt en motion i Skatteutskottet som skulle kunnat verka i en positiv riktning. Jag tror dock att deras rop klingar för döva öron.

Riksdagen gick på regeringens väg i beslutet om försvarets nya inriktning. Alliansen har levererat. Nu riktas istället blickarna mot oppositionens avsaknad av alternativ. Det är anmärkningsvärt att ett parti som gör anspråk på att kunna vara regeringsbärande saknar genomförbar politik på ett av statens kärnområden, skriver försvarsminister Sten Tolgfors på SvD Brännpunkt.

Stora ord även fast jag kan tycka att något har den moderate försvarsministern Sten Tolgfors lärt sig. Anfall är bästa försvar. Nu råkar jag veta att mycket av det Sten Tolgfors kritiserar i form av uteblivna besked kommer att åtgärdas under hösten. Och vi får inte glömma att det inte är (S) som styr. Det är faktiskt en moderatledd regering som sitter vid makten och genomför de största förändringarna i Försvaret i modern tid. I strid mot internationella erfarenheter.

För de som såg på Aktuellt igår var det ett reportage om bland annat det Nederländska försvaret. Ett försvar som ständigt är på utlandsmissioner och som idag saknar runt 2 000 befattningshavare på grund av rekryteringsproblem. Inte mycket till närområdesperspektiv men ganska mycket av allt det andra som (S) varnat för.

Jag har lite svårt att se vad Alliansen har levererat. Och hur man, som Sten Tolgfors utrycker det, kan vara stolt över det.

Det rör på sig i Mellanöstern. I skuggan av valet i Iran så har Ryssland tagit stora steg in i Israel-Palestina konflikten vilket svensk media missat. Dmitry Medvedev försäkrade att han igår hade lyckats med att få stöd för en Mellanösternkonferens i Moskva, ett stöd som inkluderar Israel enligt Jerusalem Post.

Samtidigt redogör Al Jazeera för en oroväckande utveckling i det ockuperade Östra Jerusalem. Extrema bosättare åker runt och delar ut evakueringsorder till Palestinier i deras hem som man anser befinna sig illegalt i det bosättare anser vara Israel.

Min bedömning är att Ryssland nu fortsätter sin medvetna rörelse att återta en plats i världspolitikens centrum när nu USA är upptaget på annat håll. I detta fall Iran, Irak, Pakistan och Afghanistan. Det finns en överhängande risk att Benjamin Netanahu inte lyckas hålla bosättarnas krav stångna och att han sätts under press från ett Ryssland som historiskt och även nu har en tendens att ställa sig mot Israel.

Hur Israel kommer reagera? Svårt att säga men antalet obehagliga scenarios är fler än de som bär i en riktning mot stabilitet. Israel har enligt beslut i FN en rätt att existera och hävda sin säkerhet, men samtidigt kan inte Israel acceptera att bosättare ägnar sig åt vad man skulle kunna kalla etnisk rensning av ockuperad mark. Allt enligt FN resolutioner 242 och 446.

Om än med silkeshandskar.

Tillgången på personal svarar inte mot långsiktiga behov. När Sveriges försvar ställs om från invasionsförsvar till insatsförsvar, berett att verka hemma och utomlands, finns en grundläggande obalans i personalens ålder och befälsnivå. I dag finns ett överskott på 1.500 äldre officerare, medan bristen i lägre befälskategorier är omfattande. Regeringen bör nu vidta åtgärder så att Försvarsmakten får rätt sorts personal, skriver riksrevisor Claes Norgren på DN Debatt.

Medborgarna har ett berättigat intresse av att veta om de cirka 40 miljarder kronor de årligen betalar till Försvarsmakten används effektivt. För att pengarna ska ge önskad effekt krävs att riksdagens beslut om militär förmåga kan levereras.

Även för riksdagens insyn i försvars- och säkerhetspolitiken är det nödvändigt att regeringen säkerställer att Försvarsmakten kan leverera förmåga. För att detta ska bli verklighet krävs samtidigt att förmågan tydligt redovisas av Försvarsmakten.

Med det beslut som togs i förra veckan att börja nedmonteringen av den viktigaste källan för föryngring av FM, värnplikten, ser jag mörkt på vad Claes Norgren efterlyser. Trots de annonser jag såg igår i Stockholms Tunnelbana.

För, dessa problem är inte nya alls. Redan på min tid som officer kännetecknades FM av ha ett större huvud än fötter. En omvänd pyramid och Claes Norgrens siffror från 2008 skrämmer. Endast 43 Fänrikar av 20 000 anställda. Fänrikar som är de som lever och verkar närmast soldaterna och sjömännen.

Problemet som jag ser det är att inget av de statsbärande partierna ((S) och (M) vill gå in och peta i övertaligheten. Av olika skäl. (M) beröringsskräck bottnar i att försämra villkoren för deras kanske trognaste kärnväljare. (S) motsvarande avogsamhet baseras på att man då skulle vara tvungen att gå in och förändra ingågna anställningsavta, fullmaktsanställningarna, och därmed börja göra undantag i LAS.

Jag ryggar personligen inte för ganska drastiska metoder, men jag ser rätt mörkt på möjligheterna då det finns en strukturell rädsla i det politiska ledarskapet. Men, att ta bort FM största rekryteringsbas var nog det minst begåvade sättet att börja på. Här kommer Sten Tolgfors (M) ha skrivit in sig i historien, frågan är om det var på det här sättet han ville bli ihågkommen.

Tyvärr är jag nog pessimist nu. Jag ser inte idag att det finns mod och vilja att ta tjuren vid hornen. Eller att börja städa trappan uppifrån och ned.

Eller kanske helt enkelt börja med ett vitt oskrivet papper?

Igår kväll hade jag en kortare diskussion med grannens äldsta son. Han är 18 och nyss hemkommen från ett utbytesår, ett utbytesår som gett honom vidare perspektiv. Vi kom att diskutera politik och vad som är samhällets ansvar och vad som åligger individen. En spännande diskussion där jag kunde känna igen mig själv som 18-åring. Snabba svar, klara åsikter och en svart-vit världsbeskrivning. Tyvärr stack jag väl hål på dom flesta. Framför alla de som låg i en neo-liberal riktning och de var rätt många. Stackarn. Han fick dock ett råd: Var alltid dubbelt så påläst som din meningsmotståndare, annars förlorar du.

Men han hade en poäng. Om frihet. Idag skriver PJ Anders Linder i SvD om detta och han citerar Gösta Bohman:

”Ju mer myndigheterna i effektivitetens intresse samkör dataregister, ju mer de telefonavlyssnar, ju mer de flygspanar, ju mer de detaljkontrollerar och luskar i människornas privata livsföring, desto nödvändigare blir det att garantera hundraprocentig rättssäkerhet i gammal god mening. Ingenting är viktigare än detta rättsstatens krav. Vi vill inte leva i ett genomreglerat samhälle. Vi vill inte leva i en polisstat. Människans krav på skydd mot statens anspråk är viktigare än statens ekonomiska intressen … Rättssäkerhet ingår i demokratins kvalitetskrav. I sin tur är detta beroende av synen på individen. Är han eller hon till för staten eller är staten till för de enskilda människornas skull?”

Nu blir han inte piratpartist för det. Gösta Bohman talar om statens anspråk och statens intressen då han stod för en åskådning där endast en stat som nattväktarstaten hade legitimitet. Ingenting om att ge alla medborgare en likvärdig start i livet eller heller ett likvärdigt slut. So wie so tycker jag inte att det var riktigt där vi hamnade. Vi hamnade istället i en fälla, gillrad av marknad och byråkrati i samklang, där resonemanget går både kring enskilda företags intressen som viktigare än den enskildes rätt till integritet och rättssäkra processer och statens intressen representerade av byråkratier utan egentlig insyn.

Det visar hur de stora statsbärande partierna, (S) och (M), misslyckats i sin förmåga att lyssna på väljarna samt börjat likna varandra i vissa frågor. Frågan är dock berättigad som Gösta Bohman en gång ställde. Om än med mitt lilla tillägg:

Är människan till för marknaden / staten eller är staten / marknaden till för de enskilda människornas skull?

Det är nomineringstider nu för oss i (S). Nomineringsprocessen i Stockholms län är i full sving och respektive kommuner skall senast i Augusti lämna in de namn man vill ska hamna på Landstings- respektive Riksdagslistor inför valet 2010.

Det är ändå rätt befriande att vi har en så pass tidig process, (M) har en senare process som utöver det traditionella nomineringsförfarandet innehåller en ny komponent. Var femte kandidat skall tas utifrån. Det krävs ingen vidare hjärngymnastik för att ana sig till hur stämningen är till exempel på Stockholm-bänken. Minst två ska bort, lite av Robinson faktiskt.

Att det kan vara av godo ställer jag mig bakom. I Storbritannien har man ganska allvarliga problem med de politiker som suttit länge på sina poster. Daily Telegraph har idag en specialbilaga som går igenom MOP:s överutnyttjande av ekonomiska förmåner. När kommer vi se motsvarande i Sverige? Som täcker samtliga ledamöter och inte bara (S)?

En som bestämt sig för att kandidera för (M) är Mary Jensen, Mina Moderata Karameller. Jag och Mary har haft en hel del med varandra i FRA-debatten. Var och en från sin horisont är vi rörande eniga i slutsatserna. Att lagrummet är oöverskådligt, svårbegripligt och kännetecknas av att vara ett lappvärk. Att en avgrund öppnat sig mellan väljare och valda.

Mary kommer bli en giftig och mycket kompetent motståndare, sannolikt även internt i (M). Men det är bra, ett kompetent motstånd tvingar oss alla att bli mer på tå. På samma sätt som ett företag behöver konkurrens för att bygga en marknad behöver de politiska partierna sporra varandra i att hela tiden bli bättre. Ingen regering mår bra av en illiterat eller passiv opposition.

Jag önskar Mary lycka till, uppriktigt och ärligt, och det känns lite märkligt att vilja se henne i Riksdagen som den motståndare hon ändå är. Men det gör inte ont. Alls. Det kommer bara tvinga oss att jobba än hårdare och bli än bättre.

Och det sista är riktigt kul.

Kinas investeringar i Afrika har mångdublats. Det är bra. Men kineserna vill mer än så. Det är mindre bra skriver DN Ledare. Johan Lagerkvist har i en färsk rapport från Utrikespolitiska institutet täckt in detta. För det första handlar det om att skaffa sig ett politiskt inflytande internationellt, för det andra om ekonomi och om att säkerställa framtida energibehov.

Vad jag tolkar ut från DN:s ledare är dels en befogad oro över nya okända maktbalanser, dels ett inslag av gammal västkolonialism (kom inte hit och gör anspråk på europas forna kolonier) men även en del "surt sa räven". Jag skrev om det i december, hur Svensk industri och Sverige i praktiken helt hamnat på efterkälken på denna marknad.

En omvärld full av rörelser som vi både sett förut men även nya riktningar och tyngdpunkter och det är bland annat oförmågan att se dessa som sannolikt utgör grunden för DN:s oro. Jag ger skribenten dock rätt i att mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter inte tillhör Kinas paradnummer, men känslan av en ovilja att inse effekterna av en globaliserad avregelrad marknad dröjer sig kvar. Det vill säga, en till del kolonialistisk syn på världen och att släppa in asiaterna till den marknad som europa sett som sin egen dumpningsplats och råvarubas.

Kinas investeringsflöde söker sig sedan en tid i fler riktningar än mot USA som största kund av USA:s statsobligationer är President Obama beroende av Beijings insvesteringsvilja. Detta har jag skrivit om en tid men nu börjar oron sprida sig över effekterna för den amerikanska ekonomin. Vem ska köpa FED statspapper om kineserna vill använda sina likvider annorstädes? Kina kan här lyckas med att slå två flugor i en smäll:

* Påskynda USA:s instabilisering av finanserna
* Skaffa positioner som blir svåra att ifrågasätta i Sydamerika och Afrika

Visst, dagspolitiken med Iran, Irak, Afghanistan, Nordkorea, Israel-Palestina och en finanskris utan historiskt motstycke kräver sin uppmärksamhet. Dollarn kommer inom en överskådlig framtid, bedömer jag, upphöra att ha en dominerande roll när effekterna av Kinas omprioriteringar slår igenom. Och vad kommer hända då? Vad gör EU i allmänhet och Svenskt politiskt ledarskap i synnerhet?

Nya balanser, på vilken sida om pivotpunkten EU kommer är osagt. Men som Europé kan vi snarare än vi tror vinka ett slutgiltigt farväl till den Afrikanska marknaden om vi inte skärper oss.

Fildelningen är på väg att gå under jorden efter Ipredlagen. Nu ser företagen som döljer ip-nummer en miljonmarknad framför sig enligt uppgift står 180 000 i kö för Pirate Bays anonymiseringstjänst enligt TT via DN. Anonymiseringstjänster kommer, bedömer jag, bli allt viktigare för försvaret av det fria ordet i länder som definierar demokrati på ett annat sätt än vi i väst.

Internet visar en hastighet i teknik- och informationsutvecklingen som kan få autodidakta rörelser att uppnå ett eget momementum (det finns en och annan journalist på DN som borde tänka till runt detta, eller kanske man ska göra ett reportage om Iranska mediabyråer...) och som bäst just idag åskådliggörs av utvecklingen i Iran.

Der Spiegel konstaterar att regeringarna i väst har i praktiken bara interntetbaserad information att förlita sig på när man följer utvecklingen. Samma regeringar som önskar i större eller mindre omfattning reglera den egna befolkningen. Och samma media som i såväl den svenska som den europeiska debatten velat förringa "sociala media eller nymedia" roll är nu beroende av den nya situationen. Nya symbioser uppstår.

Nåväl, för det politiska ledarskapet borde poängen vara tagen men jag är inte säker på detta. Det finns en vinst med öppenhet samtidigt som det naturligtvis finns behov av om inte annat en uppförandekod. Google har fått känna på den tyska varianten och avidentifierar nu delar av sitt bildunderlag för att detta gör intrång på personlig integritet och äganderätt enligt samma Spiegel.

Det kommer att bli intressant att följa hur framför allt EU och marknaden i allmänhet och Alliansen i synnerhet tacklar de erfarenheter som denna utveckling borde mynna ut i. Tyskland tycks ha kommit både ett och två steg längre än Sverige men det har sina historiska skäl. För väst kan inte ställa krav på öppenhet på internet i andra delar av världen men vilja reglera den på hemmaplan.

Min hållning? Vi måste på något sätt försvara upphovsmännens ideella rätt till sina verk men den utveckling vi ser nu går så pass snabbt att jag är tveksam om Riksdag och EU-parlament förstår och i sammanhanget hänger med. För tekniken hänger ihop. På gott och på ont.

Det politiska ledarskapet måste nu välja väg. Precis som när det vid ebb avslöjas vilka som badar nakna kommer valet av väg avslöja vilka som är demokratins tillsyndare.....

Irans högste religiöse ledares, Ayatollah Khamenei, tal under fredagen blev en apell där han drog upp en klar linje mellan det iranska folket och de fiender utanför Iran som han menade ville förstöra landet genom rykten och anklagelser. Medan västerländska medier hade målat upp valkampen som en kamp mellan oppositionella krafter så avfärdade Khamenei detta med att alla presidentkandidaterna kom inifrån det Iranska etablissemanget skriver DN. All rapportering till västvärlden sker nu via Twitter Youtube och andra internetbaserade verktyg.

Min bedömning av just händelserna i Iran är att Khamenei har rätt och fel samtidigt. Det skulle sannolikt inte bli någon större förändring för Iranierna själva om oppositionens kandidat vann. Bägge kandidaterna är i grunden sprungna ur samma källa och godkända att kandidera från väktarrådet. Däremot visas nu hur Internet kan få autodidakta rörelser att uppnå ett eget momementum (det finns en och annan journalist på DN som borde tänka till runt detta, eller kanske man ska göra ett reportage om Iranska mediapyråer...). Och, som Der Spiegel konstaterar regeringarna i väst har i praktiken bara interntetbaserad information att förlita sig på när man följer utvecklingen. Samma regeringar som önskar i större eller mindre omfattning reglera den egna befolkningen. Och samma media som i såväl den svenska som den europeiska debatten velat förringa "sociala media eller nymedia" roll är nu beroende av den nya situationen. Nya symbioser uppstår.

Nåväl, för det politiska ledarskapet borde poängen vara tagen men jag är inte säker på detta. Det finns en vinst med öppenhet samtidigt som det naturligtvis finns behov av om inte annat en uppförandekod. Google har fått känna på den tyska varianten och avidentifierar nu delar av sitt bildunderlag för att detta gör intrång på personlig integritet och äganderätt enligt samma Spiegel.

Det kommer att bli intressant att följa hur framför allt EU i allmänhet och Alliansen i synnerhet tacklar dessa erfarenheter. Tyskland tycks ha kommit både ett och två steg längre än Sverige men det har sina historiska skäl. För väst kan inte ställa krav på öppenhet på internet i andra delar av världen men vilja reglera den på hemmaplan.

Det är som att ha kakan och äta den.

Också i Sverige kränks mänskliga rättigheter med hänvisning till religion. Nyligen antog FN en resolution som fördömer kritik av religioner. Slår det synsättet igenom kan all diskussion om religiöst motiverat förtryck av kvinnor, homosexuella, hedersvåld, religiös omskärelse och andra religiösa påbud utmålas som ”hädelse”. Mot dessa krafter står humanismens mål att återupprätta människan som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv. Det är dags att jämna ut oddsen, skriver Hans Bergström, Eva Dahlgren, Sven Hagströmer med flera på DN Debatt.

Samhälleliga institutioner dras undan religionens inflytande såsom tidigare skett med utbildningsväsendet i Sverige och religiösa förklaringar till olika händelseförlopp ersätts med vad som ses som mer rationella förklaringar.

Jag håller med författarna i stort. Och inte. Det blir litet rörigt när man som författarna blandar kulturella traditioner och teologi. Kvinnlig omskärelse till exempel finns inte dokumenterat i någon religiös skrift eller tradition men är att definiera som en kulturell tolkning av en religiös tradition. Och denna religiösa tradition kan ha mer eller mindre av teologi i sig.

Men som sagt som huvudbudskap får de mitt principiella stöd och vi i Sverige bör fundera över hur sekulära vi i praktiken är. Skollagen till exempel vilar enligt förarbetena på en ”judeo-kristen grund” och det finns andra lagar som bör granskas närmare. På samma sätt bör vi ta oss en funderare på hur mycket demokrati vi är. Om alla statens ämbeten är öppna för alla medborgare oavsett ursprung och härkomst att söka eller inte.

Sekularism och Demokrati är spännande men inte helt lätta frågor och de är intimt förbundna med varandra. Tyvärr rör de tolv humanisterna som skrivit artikeln till det en hel del (vilket gör att jag ställer mig lite tvivlande till DN utnämning till de som ”intellektuella”). Budskapet i grunden bra men i sin vilja att täcka in alla facetter så landar man inte riktigt på rätt köl. Och att jämställa sig med Amnesty var väl att ta i lite väl…

Men spännanade är det, humanism och demokrati.

Övrigt: Calle Fridén har lagt upp en hysteriskt rolig FB-feed.

EU:s ledare ställde sig på torsdagskvällen enhälligt bakom José Manuel Barroso för ytterligare en mandatperiod som ordförande för EU-kommissionen. Men ännu är det oklart om portugisen får uppbackning i EU-parlamentet skriver DN som även har en bra beskrivning om processen.

Fredrik Reinfeldt manar på men konstaterar att denna process måste få ta tid. Tid som han faktiskt tyvärr inte har efter Tjeckiens kaotiska ordförandeskap. För agendan är lång nu de närmaste sex månaderna:

* En eventuell revolution i Iran
* En folkomröstning om Lissabonfördraget på Irland
* En finanskris som inte på något sätt är över
* Klimatavtal i Köpenhamn
* Rättighetsdirektiv om Internet

Varje sådan punkt är mer än nog, utöver detta kommer den inrikespolitiska scenen som omfattar datalagringsdirektiv, galopperande arbetslöshet och en ny spelare (PP) som inte förbundit sig till någon borgfred.

Nu tror jag inte att Alliansen kommer åstadkomma samma fiasko som Tjeckien, men det finns goda skäl att dra ned förväntningarna på resultaten. Det är även så att de andra Allians-partierna kan komma att lida av sjunkande opinionssiffror då allt ljus kommer fokuseras på Statsministern och hans parti. Och då späs problemen på, för med eventuellt höjda siffror ökar (M) självförtroende och minskar benägenheten att släppa in sina partners. Det är en mänsklig, iofs föga charmig, reaktion.

En f.d. flickvän diagnostiserade mig som kontrafobisk, jag gör allt jag rimligtvis borde vara rädd för. Jag skulle kunna ställa samma diagnos på Hr Reinfeldt nu. Med den lista han har framför sig borde han hysa viss tveksamhet inför ämbetet eller be om avlastning. Men det kanske är det som är politik.

Kontrafobi.

Lärare, vårdpersonal och pensionärer drar det tyngsta lasset när Lettland sparar för att undvika nationell konkurs. På torsdagen protesterade flera tusen av dem på gatorna i Riga. Den lettiska ekonomin spårade ur förra året med galopperande inflation och en bristande fastighetsbubbla som följd av att den globala krisen fick utländska investerare – däribland många svenska företag – att dra sig ur landet. Svenska banker har lånat ut över 500 miljarder kronor till privatpersoner och företag i Baltikum. Allt enligt DN.

Denna gång fredliga protester. Men framgent? Hur mycket kan en polulation tåla? Det är främst de med redan låga inkomster som nu får betala priset. Och den ryska minoriteten som idag uppgår till 29 % av populationen. Historien har visat att vid ekonomisk kris ökar spänningarna och ryssar är inte väl sedda i Lettland sedan tidigare.

Hur det går? Det ser inte ljust ut. Frågan är hur radarparet Medvedev och Putin kommer agera. Ryska intressen har inte hindrat intervention i Georgien. Och här ligger såväl rysk minoritet som dragningen av en rysk gasledning i potten.

Hur stark är EU:s solitaritetsklausul? Jag tror att den är tillräckligt stark för att verka hämmande. Men hur Lettland självt utvecklas som demokrati förblir osagt, det är straffbart att kritisera orsakerna kring den finansiella krisen.

Från Swedbank och Nordea hörs numera mycket litet. Ibland kan tystnad vara klädsam men nu skulle ett enkelt "förlåt" passat bättre.

USA:s president Barack Obama vill inte ställa sig bakom oppositionen i Iran. Han pekar också på att den politiska skillnaden mellan president Mahmoud Ahmadinejad och reformkandidaten Mir Hossein Mousavi inte är så stor skriver SvD.

Tidigare har konservativa politiker i USA krävt ett tydligt ställningstagande för protesterna, bland andra republikanen John McCain som Obama vann över i presidentvalet. I en tv-intervju med NBC's "Today" show på tisdagen sade McCain att USA bör stötta det iranska folkets kamp mot "en förtryckarregim".

Men det är en balansgång för USA om vi ser i ett lite vidare perspektiv. Al Jazeera rapporterar att USA:s sista flygbas i Centralasien, Manas Air Base i Kirgiztan nu stängs på Kirgiziernas order. Av en tillfällighet just efter att Ryssland beviljat ett lån på drygt två Miljarder USD.

Icke-militär materiel får nu transporteras med järnväg via Tajikistan och Uzbekistan men so wie so kommer detta bli ett problem då närmare 15 000 soldater passerade Manas i månaden. Endast Khyber-passet från Pakistan återstår nu för underhålls- och personaltransporter. Ett bergspass mellan två länder som är allt annat än stabila.

Det kommer bli mer att tänka på, vilken väg Teheran än går är dom inte intresserade av att hjälpa till. Nya maktbalanser får USA:s och ISAF:s underhållslinjer att tänjas ytterligare vilket om inte annat borde få hr Tolgfors och hr Bildt att fundera en del. Här sätter jag nog mina sparade slantar på att den senare lyckas bättre.

Ny balans, det kommer fler förändringar.....

Tre danska soldater dödades vid strider i den afghanska Helmandprovinsen på onsdagskvällen lokal tid, meddelar den danska försvarsledningen. Soldaterna omkom när deras patrullfordon förstördes av en sprängladdning. Därmed har Danmark förlorat sammanlagt 25 man i Afghanistankriget skriver SvD.

Samtidigt lever större delen av Afghanistans befolkning i misär, utom kanske i Kabul som just nu upplever en byggboom. En byggboom som får afghanska byggherrar att tala i termer som "god avkastning" och "marknadsanpassningar av hyror".

Det är en tudelad bild som ges. Den globala finanskrisen har fått till följd att Pakistan måste dumpa sin export i Afghanistan som bland annat då innebär billig betong. Men vilka har medel att investera? Dom som exporterar Afghanistans bästsäljare, opium. SR rapporterar en del, al Jazeera har även dom täckning.

Men vilken bild kommer till slut segra? USA och ISAF med världens bäst utrustade militära förband står fortfarande utan den slutliga seger man behöver. Hotet från IED och rudimentärt utbildade motståndare vinner alltsom oftast oväntad segrar över högutbildade och vältränade NATO-soldater. Varför?

Motståndaren är den farligast som tänkas kan. Den har sina rötter i den misär som finns utanför Kabul. Och som inte längre har något kvar att förlora.

Det finns skäl att ta ett vidare grepp om situationen. Ett initiativ som bygger märkbara förbättringar i livsvillkoren för de som lever utanför byggboomens Kabul. Att ge motståndarens rekryteringsbas något att förlora kan vara grundstenen för en framtida seger.

Hur konstigt det än kan låta.

En majoritet av både borgerliga och rödgröna väljare säger nej till besparingar inom skola, sjukvård och ålderspensioner men kan acceptera fortsatta besparingar inom försvaret. Däremot är det stora åsiktsskillnader mellan väljarna i synen på a-kassa, sjukpenning och socialbidrag, visar en ny opinionsmätning. Henrik Brors skriver i DN.

Partiledardebatten, som jag tyvärr inte kan följa, har därmed sitt givna tema. Jobbkris. Samtidigt låter ECB förstå att Europeiska banker går mot kreditförluster på ytterligare 283 miljarder dollar, över 2 220 miljarder kronor i år och nästa år.

Det borde inte ligga någon rymdforskning bakom att Sverige, med Swedbanks och SEB exponeringar i Baltikum, sannolikt inte kommer komma så lindrigt undan. Ingen vidare hjärngymnastik krävs heller för att inse att detta slår på jobben, Vidare har IMF varnat för att Sverige kan´, som exportberoende stat, vara sist att till slut ta sig ur krisen.

Det ska bli spännande att höra vad Statsministern har att säga i ärendet, hans finansminister anklagade ju (S) för ett år sedadn för att vara domedagsprofeter som förutsåg en recession. Där står vi idag.

Så upp till bevis hr Reinfeldt: Hur känslig är du nu för opinionstrycket? "Det svenska folket" som du ofta hänvisar till vill inte se besparingar i vård, skola eller omsorg. Men din politik leder till just detta.

Det är hög tid att börja lyssna.


SvD, E24,

Bloggat: Peter Andersson

Ledarna för de så kallade Bric-länderna, Brasilien, Ryssland, Indien och Kina, har idag hållit sitt första ekonomiska toppmöte. Bland annat diskuterade man hur världsekonomin ska bli mindre beroende av den amerikanska dollarn rapporterar bland annat SR.

Jag har fört ett resonemang kring vad som kan hända tidigare i svallvågorna av finanskrisen. Några exempel hittar du här.

Jag bedömer det som tecken i skyn att världen, inom säg fem år, kommer ha funnit nya maktbalanser. Och därmed kan mycket av det som är självklart idag vara historia då.

Vilka balanser? Vet inte helt säkert men att Ryssland kommer att spela sitt spel i de södra och norra gränsområdena är bortom allt tvivel, Irans närvaro vid mötet talar sitt tydliga språk. Är Europa hotat militärt? Jag skulle säga nej, därtill är EU dels för splittrat men även en alltför stor marknad för rysk gas. Vad som däremot kommer segla upp som mer akuta problem för oss regionalt är hur vi påverkas av en eventuell rysk gasledning.

Tecknen har varit många. Jag tror att vi nu under vår livstid kommer se en dramatisk förändring av de maktbalanser som vi tidigare tagit för självklara.

Dagens möte är ett tecken i skyn, det kommer komma flera.....

Elva gånger fler komplikationer än normalt har brittiska patienter råkat ut för när svenska ortopedläkare jobbat extra på ett sjukhus i södra England. Nu hotas de svenska läkarna av rättsprocesser, och ska även utredas i Sverige skriver SvD.

Var fjärde operation av totalt 250 kommer behöva göras om. Problemet ligger i att läkare inom EU har rätt att fritt arbeta i alla 27 medlemsländerna och då lyder de under det nya landets tillsyn. Det finns ingen skyldighet att överföra information om sjukvårdspersonal mellan länderna, men Per Anders Sunesson, chef för tillsynen på Socialstyrelsen, hoppas att det kommer.

Men, det kommer att kräva ett nytt direktiv. Och det vet vi vid det här laget hur lång tid det tar eftersom det kommer begränsa marknaden.... eller upplevas av marknaden som en begränsning.

I fjol hade jag en debatt med Riksdagsledamoten Gunnar Andrén (FP) i detta ärende. Han anklagade mig för att vilja resa murar likt en politruk från forna USSR. Allt jag sade var att vi måste sätta patienten, patientens förutsättningar att få en god vård och patientsäkerheten i första hand, därefter eventuellt andra aktörer.

Varför? Dels en del självupplevt men i grova termer så är det inte solklart hur vårdgivare, vårdtagare och finansiär skall förhålla sig till varandra. Ponera att vårdtagare X åker till landet Y för vård. På grund av språkbarriärer och andra vårdtekniska lösningar misslyckas denna vårdinsats. Utöver ett ökat lidande för den enskilde reses följande problem av finansiell karaktär:

* Vem betalar för den korrigering av vård som måste till?
* Vem betalar för det ideella skadestånd ett förlängt lidande ger rätt till?
* Vem betalar för den förlängning av sjuksrivning som blir följden?
* Vem täcker den uteblivna skatteintäkten för ursprungsfinansiären?

Dessa frågor har jag ställt till Gunnar Andrén (FP) och hans partikollega i Stockholm Läns Landsting, den lika folkpartistiska landstingsrådet Birgitta Rydberg. Jag har inte fått något svar och de farhågor jag hade blir nu sanna. Men inte riktigt så som jag trodde. Utan tvärtom, svensk sjukvård representerad av extraknäckande läkare får nu stå vid skampålen.

Är det med ovan som grund så fiffilurigt att driva på "Vårdval Europa"?

Matematiken är enkel anser jag. Människan, det vill säga patienten, före marknaden.

SvD

Polisens besked om 15 poliser avsatta för att utreda fildelningsbrott får trogna datoranvändare att se rött. Bortsett några lätt räknade undantag är SvD.se:s läsare överens:

– Polisen har viktigare saker att utreda.

Är det någon som är förvånad? Inte jag. En lags legitimitet med därtill hörande brottsbekämpning bygger på att samhällsmedborgarna är överens om dess syfte och att man ser de avdelade resurserna som relevanta.

Som jämförelse kan nämnas att polisen har nio heltidsanställda att utreda barnpornografibrott enligt uppgifter på SR. Nio heltidsanställda att utreda brott mot en grupp som näppeligen har vare sig förutsättningar eller ekonomiska resurser att vare sig försvara sig eller skydda sig. Att ställas mot en mediaindustri som inte förmått utveckla sin affär.

Eller? Virgin och Universal har slutit en överenskommelse som ska ge internetleverantörerens kunder tillgång till obegränsade mängder musik. Det uppger BBC genom DN. Nu börjar det hända saker i musikindustrin.

Spännande. Min hållning? Alla brott skall utredas enligt för var tid gällande lag. Men. Om samhället, i detta fall, måste prioritera så känns det som det haltar. Jag återvänder till John Rawls ursprungsposition:

"Den som relativt har minst skall av samhället fördelas mest av gemensamma resurser"

I detta fall skulle det innebära att den som har den svagaste positionen skall åtnjuta mest av samhällets skydd. Inte som nu, att de barn som är föremål för övergrepp värderas lägre av samhället än mediaindustrins intressen. Det tycker nog dom flesta. Även Alliansen genom Beatrice Ask (M) innerst inne. Eller tycker man det? Eller är det så att ett barns lidande inte kan värderas i likvida medel och åsätts därför ett lägre ekonomiskt värde?

Oaktat vad är man i otakt.

Inför euro som parallell valuta till kronan i landets kommuner. Det kravet driver nu Folkpartiet, stärkta efter framgången i EU-valet. Sollentuna kan bli först ut i Stockholms län skriver SvD.

Jag undrar lite hur det är tänkt. Med en liten, inte helt positiv, inblick i området valutaspekulation som detta de facto innebär är jag tveksam. Visst, jag vill på sikt gå med i Euron, men tilltaget ställer krav på fast växelkurs (som är fallet i Baltikum) eller att kommunen och det lokala näringslivet tar valutaförsäkringar som garanterar fast växelkurs. Dessa försäkringar är inte direkt billiga.

Just nu flyter den svenska kronan och det är bra anser jag. Skulle någon medborgare få för sig att ta lån i Euro och kronan tappar ytterligare i värde så kommer den medborgarens kostnader för lånet öka i samma takt som kronan tappar i värde. Och tvärtom naturligtvis. Kostnaderna för löner och annat sker nämligen i kronor till avtalade nivåer så lönerna kommer inte hänga med i valutasvängningarna.

Jag kan känna ett stort inslag av populism nu när "kompetenta" politiker i praktiken spelar på valutamarknaden med medborgarnas pengar. Jag skulle aldrig ge mig in i den matchen med ens egna pengar, riskerna är för höga att man satsar fel.

Njae säger jag, kan iofs bli braksuccé, men riskerna att det blir brakförlust är precis lika stora.

USB-minnet som låg på marken innehöll försvarshemligheter. Niclas Jornée, 24, såg till att FMV fick tillbaka fickminnet skriver Expressen genom Daniel Siksjö.

FMV hämtade fickminnet och där trodde Niclas Jornée att saken var ur världen, men i tisdags ringde FMV upp. De ville enligt uppgift hämta Niclas dator och sedan ersätta honom en ny, berättar Niclas pappa. FMV:s informationsdirektör Kurt Svensson säger att Niclas Jornée själv får välja om han vill lämna ifrån sig datorn. Om han inte lämnar ifrån sig datorn avgör FMV säkerhetsavdelning om man ska upprätta en polisanmälan. Mannen som tappade USB-minnet bröt mot reglerna när han tog med sig hemlighetsstämplat material från jobbet och har fått en skarp tillsägelse.

Jag har en viss förståelse för FMV agerande i det första ledet, att säkerställa att ingen information finns kvar i Niclas dator. Men om hela förloppet är såsom Expressen redovisar känns graden av balans i åtgärderna inte balanserade. Eller det kanske brister i pedagogiken med de som agerat som man ska. Ärligt. Det verkar som om den anställde vid FMV har klarat sig undan lite för lätt om behovet av att ta en dator i beslag är så påträngande. För det är medarbetaren som inte agerat i enlighet med liggande regelverk. Eller heller sunt förnuft för den delen.

Om dokumenten i sig motiverar denna tvångsåtgärd finns det, baserat på den information som delgivits i artikeln, goda skäl till kanske ytterligare åtgärder än en skarp tillsägelse. Som stadgas i Brottsbalken. Som kan ge fängelse för den felande i allt mellan sex månader och två år om inte främmande makt är inblandad. Då blir följderna lite annorlunda och enligt samma balk är det inte polisen som utreder, det är Säpo.

Känns inte så balanserat. Känns som om den här händelsen och FMV agerande har potential att hålla debatten om andra myndigheter som lyder under FöD och den personliga integriteten vid liv över sommaren. Erik Laakso driver den framåt på Arvid Falk ur ett perspektiv, men jag har ett annat anslag.

Vissa saker blåser helt enkelt inte över.

Många unga svenska muslimer kallas till förhörsliknande samtal med Säpo trots att de inte är misstänkta för något brott samtidigt som det finns flera problem med Säpos dialogmetod anser experter, allt enligt DN.

Säkerhetspolisen själva kallar dessa samtal dialog och ser inget problematiskt i det.

Nähä. Man har, enligt Säpo själva, identifierat vad man bedömer ett hundratal unga (företrädesvis män) som "är på glid in i extrem fundamentalism" och kallar dessa till "frivilliga" samtal om lagar. Vad hade man tänkt sig som motreaktion? Om det är religiös fundamentalism man är bekymrad över, varför då dessutom ha detta samtal mellan en manlig bedömd muslimsk fundamentalist och två kvinnliga poliser? Vilken effekt tror man att man kan uppnå med detta? Förståelse eller förakt?

Om det förhåller sig som artikelförfattaren gör gällande bedömer jag att vi är på väg in en svensk variant på Abu Ghraib. USA:s officerare och underbefäls samlade kunskap om orienten baserades på en bok som används fortfarande vid West Point. Den heter "the Arab Mind" och är nog det absolut mest skrattretande och fördomsfulla jag läst. Inte helt olik "der Sturmer" men med anspråk på att vara akademisk. Skrattet har dock sedan länge fastnat i halsen då mycket av USA:s problem baseras på att man tog detta alster på fullt allvar.

Men det svenska temat är, om detta stämmer, lite mer oskyldigt, lite töntigare men i samma anda. Lite som Inspector Clouseau, Jönssonligan eller som poliserna Kling och Klang.

Själv hoppas jag det inte stämmer, för annars finns en misstanket om att svensk säkerhetspolis återgått till tiden då man använde sig av lösnäsor och peruker. Eller, hemska tanke, låtit Ebbe Carlssons arv leva vidare. För den oinsatte rekomenderas "Ebbe, the movie" som ger en inblick i hur ett politiskt operativt ledarskap helt kan rasera en annars yrkesskicklig kår. Det skulle kunna vara komiskt om det inte var så allvarligt.

Med lösnäsa, peruk och förstoringsglas i Rosengård, Husby och Rinkeby på hemligt uppdrag....

En tuffare linje behövs mot EU-stater som agerar utifrån egna intressen. Den nya EU-kommission som tillträder i höst måste kämpa för den europeiska inre marknaden och för att den ska vara den motor som driver Europas återtåg till tillväxt. Regeringar som kritiserar kommissionen för att den kämpar för Europas långsiktiga intressen bedriver ett farligt spel, skriver den brittiske näringsministern Peter Mandelson exklusivt för DN Debatt idag.

Det är nästan som att se en kopia av(S) valplattform.

Fastställ en ny ambitiös europeisk målsättning för lärlingsplatser
Uppmuntra att EU:s budget koncentrerar sig på investeringar i grön innovation
Koncentrera Europeiska socialfonden till utbildningar som ger människor kunskaper nödvändiga för framtiden

Sen lägger han till en del annat som att skapa ett snabbrörligt europeiskt patentsystem för grön teknologi och att skapa en europeisk handlingsplan som säkerställer att varje hem och företag inom EU har tillgång till bredband inom några år.

Spännande, men jag tror tyvärr att Frankrike kan bli en hård nöt att knäcka, Zarkosy har visat att han prioriterar franska intressen före gemenskapens genom att se mellan fingrarna när L´Oreal och Renault tar hem produktion till Frankrike från bl.a Tjeckien och Ungern.

Vår Statsminister har en grannlaga uppgift framför sig, att leda utnämnandet av en ny komission och motverka de krafter som styr mot protektionism under det närmaste halvåret. Hur det går? Inte den blekaste aning. I 4380 timmar kommer Sverige leda EU. Varje timme kommer att behövas för de frågor som Tjeckien inte löst ligger nu högst upp i den hög av ärenden som Statsministern måste hantera. En hög som växer för varje dag.

På den inrikespolitiska arenan har han efterlyst den borgfred som han själv inte ville ge (S), det senare lite ihåligt. Men borgfreden lär utebli. Det kom nämligen in en ny spelare på banan i EU-valet som inte är förbunden till några löften. (PP). Och FRA-frågan kommer upp till votering igen i höst samtidigt som arbetslösheten skenar. LO är inte dom heller bundna av en borgfred.

Jag har svårt att tro att det blir så tyst som statsministern önskar. Väldigt svårt.

Sverige avskaffar som första land i Norden värnplikten. Men ingen kan ange vad det nya, anställda, försvaret kommer att kosta skriver Mikael Holmström i SvD. Motstånd och kritik kommer från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som vill behålla folkförsvaret.

Det historiska beslutet klubbas därefter på tisdag, 16 juni. Men svenska folket är emot en slopad värnplikt, enligt en Sifomätning som publicerades i SvD 23 mars i år: 63 procent av svenskarna är emot en avskaffad värnplikt. Endast 28 procent vill ha anställda soldater.

Vidare lovar Alliansen att värnplikten skall hållas vilande men internationella erfarenheter visar att inget land har lyckats med en återupplivning. Ett exempel är USA som i övrigt tycks vara en förebild för Alliansen vad avser annan lagstiftning. (FRA-lagen och IPRED).

När jag bodde i USA slopade man mönstringsplikten, mina studiekamrater jublade men i USA har jublet sedan länge fastnat i halsen. Effekterna visar sig nu med att soldater i Irak inte kan komma hem enligt plan då det inte finns ny kontingenter att rotera in. USA lyckas bara rekrytera extremerna i en populations normalfördelningskurva och har internt en hel del kvalitets- och disciplinära problem som kanske inte alltid når omvärldens öron och ögon. I alla fall inte Alliansen närmast företrädd av moderaten Sten Tolgfors. Ytterligare en effekt är att det nu på allvar diskuteras om och hur säkerhetsbolag som Blackwater, Armor Group, DynCorp och andra skall kunna nyttjas av FN i fredsbevarande operationer. En fråga dessa företag driver är just detta för att utveckla nya affärsområden och att dess personal ska kunna erhålla en straffrättslig immunitet och Sipri har tittat en del på denna problematik.

Den väg som Alliansen genom Sten Tolgfors leder in oss på är, bedömer jag, en farlig väg såväl ur ett nationellt som ett internationellt perspektiv. För, något har gått alldeles galet i omvärldsbevakningen och framtagandet av andras erfarenheter. Ett av USA:s problem ligger i att man låtit "konkurentutsätta" vissa funktioner i dess krigsmakt. Detta har skapat ett utrymme för andra aktörer att äta sig in och grogrund för en marknad som nu aktivt arbetar för att erhålla en global straffrättslig immunitet. Med ett yrkesförsvar öppnar Alliansen för motsvarande utveckling i en mindre, svensk, kontext.

Alliansen har numer skapat en tradition att applådera sina beslut i kammaren, vi såg det när man förändrade socialförsäkringssystemet och nu senast i kårobligatoriet. De Alliansledamöter som nu kommer applådera, jag undrar hur dom mår efteråt. Om dom verkligen kan se sig själva i spegeln, om dom är medvetna att de skriver sin egen historia.

Försvaret kan med viss rätt beskyllas för en urusel ekonmistyrning (Wiseman har pekat på en rad exempel) men effekterna av Sten Tolgfors reformer kommer inte göra det bättre. Snarare tvärtom, och effekterna är milt sagt oroande. Det vi ser är i realtid är hur

Döv leder blind.

Samtidigt som den döve (Alliansen) med jämna mellanrum lägger krokben för den blinde....

Läs även Wisemans senaste postning.

Allt färre drabbas av infektioner inom sjukhusvården. På bara ett par år har antalet vårdrelaterade infektioner minskat med 30 000 fall om året och det förklaras främst av att personalen är bättre på att sköta bashygienen. Men Folkpartiet anser att det går för långsamt och föreslår ett bonussystem för landsting som minskar skadorna i vården skriver SvD.

Nu börjar det hända något. Att vända på gängse logik och fokusera på funktion och enskilda vårdtagares resultat. Att sätta människa före marknad. En annan spännande lösning skissar President Obama på genom att ta det (FP) skissar på ett steg längre.

I USA utreder man en helt ny ersättningsmodell för den privatiserade sjukvården. Den innebär att för de vanligaste åkommorna har man låtit räkna ut en snittkostnad för vård, skatte och intäktsbortfall. Vårdgivaren får bara full ersättning om klienten rehabiliteras utan förseningar eller annat lidande och utan följd- eller biverkningar. En annan parameter är hur nöjd vårdtagaren är med vårdinsatsen.

Vid full poäng utbetalas 120% av vårdkostnaden. Om inte vårdgivaren fullgör sina åtaganden dras belopp av enligt en fastlagd trappa. Människan före marknaden.....

Så kan det bli om man vänder på bonuslogiken. (FP) är, om nu bonusar och ackord av olika slag överhuvudtaget skall finnas i vården, på rätt väg.

Tänk så det kan bli när man vänder på logiken.

En nationalekonom tar upp den grundläggande frågan i fildelningsdebatten: Behövs verkligen upphovsrätten? Det finns en rad exempel på att den intellektuella äganderätten inte är nödvändig för att skapa samhällsekonomiska vinster. Den är inte heller nödvändig för att öka mängden av innovationer. Om inte intellektuella äganderätter finns får innovatören möjligen lägre vinst, men konsumenterna tjänar på att konkurrensen ökar, priserna blir lägre och produkterna blir fler, skriver forskaren Magnus Wiberg på DN Debatt.

Jag håller inte med den gode Magnus Wiberg. Upphovsmannens rätt till sitt verk under sin livstid är för mig en grundläggande princip. Om inte annat ur ett etiskt och moraliskt perspektiv.

Men jag vill göra en avgörande distinktion mellan upphovsmannens rätt och upphovsrätt. Det vi ser bakom domen mot Pirate Bay och nu senast i Frankrike och England är inte upphovsmännens intressen, det är de aktörer upphovsmännen givit i uppdrag att sprida och kommersialisera deras verk.

Bolag som inte har lyckats försvara/bevaka denna rätt och i vissa fall slutar ge ut böcker eller andra verk trots att det kan finnas marknad kvar. Bolag som inte förmått att hålla jämna steg med en total populations utveckling. Bolag som inte förmått skydda sina uppdragsgivar kräver att utan motprestation att samhället skall fixa till deras missgrepp och oförmåga. Samma bolag som vill minimera samhällets krav på skatter och annat då "det hämmar" deras utveckling.

Ur detta perspektiv tycker jag att det inte är ointressant att diskutera vad som ska vara en fri marknad och vad som inte ska vara en fri marknad. Alliansen vill alltmer avreglera sjukvården så att den fria marknaden genom tillgång och efterfrågan balanserar sig självt. Samtidigt låter man lagstiftning passera som låser vissa marknadsmekanismer såsom i detta fall förbud mot viss teknik för att skydda mediabolagens rätt till en fri marknad.

Inte helt rätlinjigt kan jag tycka. Och inte helt predestinerbart för den enskilde eller för "marknaden" heller. Människan före eller efter marknaden?

Snarare bolagen före både människan och marknaden så som det håller på att utveckla sig.

SvD, SvD 2,

Bloggat: Mary,

Hos privata Praktikertjänst är varje husläkare som en egen företagare. Läkarens lön är direkt kopplad till hur många patienter han eller hon tar. Lönen påverkas också av hur stora kostnader läkaren har för medicinska provtagningar. "Här finns en risk för etiska feltramp", säger en primärvårdsläkare till DN. Den läkare som jobbar på och tar många patienter per dag får också ett större överskott på sitt kostnadsställe.

En primärvårdsläkare som själv lyssnat till Praktikertjänsts konsulter när de velat sälja in sin modell har reagerat starkt mot upplägget.

– Modellen är fruktansvärt at­traktiv för doktorerna. Men man pratar inte om den risk för etiska feltramp som finns. Det mest alarmerande är att kostnaden för provtagningar ligger på samma konto som läkaren tar ut sin lön från. Om du tar ut en kraftig lön och håller nere proverna, vem granskar då om du håller en god vårdkvalitet?

säger primärvårdsläkaren, som vill vara anonym.

Så är vi där igen. Immanuel Kant. Människan är inte änglalik, men ett bra regelverk kan tvinga människan till detta.

Kanske dags för fru Reinfeldt (ansvarigt landstingsråd) att tänka till lite och kanske läsa igenom Lex Maria?

Vi ska ha en bra vårdkvalité, det är självklart att okynnesprovtagning skall åtgärdas. Men. Den ekonomisering och marknadifiering som nu sker i allt större omfattning har utvecklats snabbare än regelverk och etisk styrning. Detta kommer sluta illa.

(S) anklagades för att bygga en offentlig byråkrati utan överblick under 1970-talet till men för människan. Nu ser jag hur (M) upprepar detta genom att de utvecklar det offentliga åtagandet (som stadgas i Regeringsformen) till en marknad i marknaden. I förpackningar som var och en för sig är hanterbara men utan styrning och utan överblick.

En ny, finansiell byråkrati, är skapad. En marknad som satt sig före patienten när det borde vara tvärtom.

Människan före marknaden ska det vara, inte tvärtom.

Bloggat: Peter Andersson

På flera närakuter i Stockholm får läkarna 100 kronor extra per patient, om de hinner med många besök. Ett jourpass en lördag kan ge en snabb läkare cirka 3.000 kronor i bonus skriver DN.

Just den dagen DN talar med Leon Sylverberg, som tagit fram modellen, ska han ta ett samtal med en läkare som på sina jourpass haft tre- och fyraminutersbesök med patienterna.

– Det är fel. Patienterna kommer ut och säger att de inte förstått vad doktorn sagt: ”Det gick så fort.”

På privata Carema, som driver flera vårdcentraler i Stockholmsområdet, har ledningen även infört en bonus för läkarna i det ordinarie arbetet på dagtid. Den som på en månad tar emot fler än 227 patienter får 100 kronor extra per besök därutöver. Det ger läkarna ett par tusen kronor.

Har det brunnit i huvudet på ansvariga? Har varenda etisk funktion i beslutsfattarnas huvuden havererat? Det är naturligt att försöka maximera antalet patient per tidsenhet men här har en gräns passerats. Framför allt andas systemet en djupt rotad elitism då resten av vårdkedjan inte omfattas men det tycker jag är en parentes.

Här ser vi hur vården alltmer ekonomiserats, prestation per tidsenhet. Där patientsamtal i förebyggande eller omvårdande syfte, kärlek till yrkesval och sunt förnuft ersatts av mammons drivkrafter.

Hör detta verkligen hemma? Vad är nästa steg? Tidsstudiemän som granskar terapeuters arbete? Vart tog människan vägen? Har ingen något lärt av finanskrisens ursprung? För att förtydliga detta i finanskrisens erfarenheter kan nämnas att ingen begrep "sub-prime" lånens konstruktion, bonus betalades ut och till slut havererade allt.

Parallellen är slående med patienter som inte förstår, bonus betalas ut till läkarna och snart så.... nej, tanken är för skrämmande.

Modellen ser människan som subjekt och provocerar fram en kvalité som ytterst styrs av mammon. Inte av kärlek till yrkesvalet och just människan. Vart är vi på väg? När kommer dagen då jag, som reumatiker, kommer höra att jag inte är lönsam som patient längre?

Detta var det tredje inlägget som jag tyvärr måste sätta rubriken "Är du lönsam lille vän?" på. Det smärtar när sjukvården och omsorgen rör sig i en riktning där mammons makt samt tidsstudiemännen och inte omsorgen om människan är drivkraften.

Så vill inte jag se det. Är du fortfarande lönsam?

Läs gärna mitt inlägg idag på Arvid Falk, det skrevs i viss ilska.

Det är dags att gå vidare, nu får analysen av valresultatet skötas internt inom respektive parti. I de fora detta debatteras finns det sannolikt, med viss rätt, en och annan som har en del att säga. Och en och annan som bör lyssna. Men åter till det som kommer att avgöra Sveriges framtida förutsättningar. SvD kommenterar ett pressmeddelande från AF idag.

Arbetsförmedlingen räknar i sin nya prognos med att antalet arbetslösa nästa år stiger till 539 000 personer, eller 11,3 procent av arbetskraften. Trots dramatiken i talen bygger dessa på att läget på arbetsmarknaden stabiliseras andra halvåret 2010.

Trots dramatiken....

Vi kommer se tragedier och stora egendomsförflyttningar när den enskilde tvingas sälja det han har för att "kvala" in till socialt stöd när den nya A-kassans effekter klingat av. I Stockholm har vi knappt sett något av detta i någon större omfattning ännu med undantag för anställda vid Scania i Södertälje. Men det kommer, det är jag övertygad om. När? Gissningsvis i oktober-november beroende på en rad faktorer och eftersläpningar.

Denna lågkonjunktur började i glesbygden och äter sig nu in mot storstäderna. Samma sak kommer gälla för återhämtningen. Den måste, för att bli stabil, börja ute i landet i industritäta regioner.

Nu är det upp till bevis för regering och den nya EU-komissionen att visa vad EU är till för. Gränsöverkridande problem och regional utveckling. Detta sistnämnda kommer att behövas. Annars kommer vi inte vidare.

Sverige var länge den motvilliga EU-medlemmen. Helgens val visar att vi till sist blivit som andra. Det är bra men inte tillräckligt – för hela EU har ett demokratiproblem skriver DN.

Det allt lägre valdeltagandet i ett bredare europeiskt perspektiv är ett misslyckande för Margot Wallström. Som huvudansvarig för kommunikationsstrategin bär hon ansvaret för det fallande valdeltagandet på samma sätt som en partisekreterare måste ta på sig skulden när ett parti tappar röster.

Ska man vara rättvis måste dock ansvaret fördelas bredare och orsakerna sökas djupare. Och just därför måste alla som verkar inom EU-systemet i allmänhet och politik i synnerhet ständigt leva med frågan hur klyftan till väljarna ska kunna överbryggas.

Peter Andersson gräver dock djupare för oss (S) i Stockholms län, för det är bekymmersamt med det vikande resultatet i storstadsregionerna. Robert Noord och Erik Laakso har påbörjat även dom ett djupare resonemang som är värt att stanna upp vid. Personvalet tror jag är något vi bör tänka igenom. Det kan vara här för att stanna i kanske en större omfattning än vad vi tänkt oss. På gott och på ont.

Färgstarka kandidater med frågor som sticker ut (vilket kanske är ett problem som Peter adresserar) och som körs fram av respektive partiorganisationer kan känna sig mer förbundna av antalet kryss och sina frågor än av det parti och bredare program man företräder. Ett exempel är Maria Corazza Bildt (M) som ser ut att slakta sina partikamrater i personvalet. Rätt eller fel? Det finns för- och nackdelar med bägge.

So wie so krävs det en hel del mod av partiledningarna om dess gemensamma medel skall finansiera en enskilds kampanj till förmån för ett bredare kollektiv. Särintressen kan komma att ta överhanden även i lokala val om vi går den vägen. Jag kommer dock förhålla mig till en bredd där helhet går före en-frågor men det är min personliga hållning. Jag bedömer dock att Peters och Roberts resonemang bör föras vidare, demokratin omfattar även partiernas interna strukturer och agerande. En sak är klar, att kunna identifiera frågor som sticker ut är centralt för att vinna ett val men efter det är löst finns det inget som är givet.

Spets eller bredd? Individ före helhet?

Inga lätta frågor.

Det var inte bara integritetsfrågorna som samlade röster till Piratpartiet, det var också ett missnöje med de etablerade partierna. Det säger statsvetaren Jan Teorell vid Lunds universitet till SR. Och det kan ha varit Piratpartiet som hindrade Sverigedemokraterna från att ta plats i EU-parlamentet men de etablerade partierna missade dessa frågor. Vidare analyserar PJ Anders Linder "valtaktikernas" roll och ansvar i SvD, behöver jag säga att det andas en del kritik och återhållen ilska? Jag återkommer till denna strax.

Vi åt lunch idag. Jag, AK Ordförande och Oppositionsrådet. Tramsade en del men det givna ämnet var valresultatet. Och analysen av detsamma. Som helhet ligger vi, (S), still och med tanke på hur vår partiledare löpt gatlopp senaste tiden så är det i sig bra. Men. Storstaden tycks inte lockas av vår politik, där talar siffrorna sitt obarmhärtiga kliniskt avskalade språk. Oräkneliga centralt placerade "valstrateger" har under hela valrörelsen kommit med råd och anvisningar hur vi som driver kampanjen lokalt skall jobba. En del är bra, en del andra har klara behov av verklighets eller väljarförankring.

Men jag tar ett litet sidospår innan jag återkommer till ämnet. När jag gick på Handels hade vi en föreläsare, en "self-made" dollarmiljardär som föreläsare. Han ställde den öppna frågan

Do you want to know how to get rich?

Det ville vi, öronen på oss flaxade likt elefantöron. Han gav oss då tre råd. Eller anvisningar.

Get up early
Work hard
Find oil

Med detta sagt att rikedom baseras på att gå upp tidigt, arbeta hårt och samtidigt ha lite tur. Samma självklarheter bedömer jag att våra valstrateger missat. En valvinst bygger på hårt arbete, bra politik och lite tur.

De genvägar som rekomenderats under valrörelsen har fått oss att tro att vi ska bygga en månraket och samtidigt försöka oss på de mest fiffiluriga genvägar. PJ är inne lite på samma spår anser jag. Efter Almedalen börjar 2010 års valrörelse och då är det bara att se till att gå upp tidigt, arbeta hårt och ha lite tur.

Dom som tror att valet 2010 kan vinnas på något annat sätt kan höra av sig till valstrategerna i respektive parti. Jag har inte det behovet längre känner jag, jag kommer ha fullt upp med att gå upp tidigt, arbeta hårt, vara närvarande hos väljarna och kanske, kanske har jag lite tur.....

DN, DN2

Jublet visste inga gränser när valresultaten presenterades på Piratpartiets valvaka. Partiledaren Rick Falkvinge blev tårögd när han såg att partiet lyckats med sitt mål: att nå EU-parlamentet skriver DN. Rösträkningen, den preliminära, visar på fyra vinnare och en förlorare.

Jag måste i sammanhanget passa på att gratulera (PP) och vår lokale representant Farmor Gun. (PP) är en vinnare. Några andra är (MP) och (FP), alla gick fram ett mandat och det ser ut som att dravlet om nej till EU är över. Vi är en del av Europa och vi ska bidra aktivt. Men även lyssna aktivt.

Mina slutsatser om valet? Miljö är viktigt, mitt häcklande över (FP) kampanj kom på skam och fenomenet enfrågepartier är sannolikt här för att stanna. Helt klart är att de etablerade partierna måste bli bättre på att lyssna på väljaropinionen mellan val om demokratin ska fungera. Detta var en varningsklocka god som någon men jag håller med Mona Sahlin (S), med den turbulens som varit senaste året så är valresultatet en framgång. Robert Noord pekar på vikten för oss att lyssna på varningsklockorna som ljuder. (JL) genomklappning måste ses som en brakförlust och måste ses i ljuset av en total frånvaro i den politiska debatten under föregående period. Även detta är en varningsklocka för de valda. Sören Wibes politiska karriär ser ut att få en avslutning han hade kunnat klara sig utan. Läs gärna Peter Anderssons reflektion, jag skriver under på det han säger i sitt inlägg.

Men vem är den fjärde segraren? Väljarna. Två vinster, den ena, (PP), som kom in visar ungdomarna att en röst kan förändra, den andra genom valdeltagandet som bröt igenom 40 % med marginal. Mycket viktiga signaler att ta med sig.

Trots allt är jag inte missnöjd, men heller inte nöjd. Märklig känsla.



DN2, DN3, DN4, DN5

Uppdaterad

Sitter och tittar på valvakan och lyssnar på professor Sören Holmberg som kommenterar dels ValU men även de preliminära resultaten. En skicklig analytiker som kan sina saker. Det visar sig att väljarnas prioriteringar av jämställdhet och sysselsättning är något överaskande högt rankade frågor ur ett statsvetenskapligt perspektiv.

Men det verkar som att just sysselsättningen fått fäste vilket måste ses som en seger för (S) och ett underkännande av (M) retorik i valrörelsen. (S) kan göra ett bättre val än sist och kan gå fram med ett mandat (även fast det slår väldigt på marginalen) måste ses som att vi nu samlat partiet. Behöver jag säga äntligen?

Kanske intressantaste inslaget var när Sören Holmberg beskrev hur de olika åldersgrupperingarna röstat. (MP) och (PP) dominerar åldersgruppen 18-30 emedan de "etablerade partierna" har sina kärnväljare 50+.

Marita Ulvskog fick frågan om inte (S) negligerat integritetsfrågan och hon svarade nej på denna. Det jag kan tycka var det mest spännande i det svaret var att hon nämnde att (S) kommer ta ett vidare grepp. Känns som om vår motion har fått fäste i partiet nu, men det har varit hårt arbete och vi är inte framme än. Men glädjande på alla sätt och vis.

Valdeltagandet på drygt 40% måste ses som ett stort steg framåt men vi måste på sikt få upp det på 50% anser jag.

Vad innebär då detta? Vilka slutsatser kan vi dra? Det finns en missnöjesdimension i valresultatet, det finns en tendens att de "etablerade partierna" måste fortsätta reformera sin politik och bli bättre på medborgardialogen. Men onekligen ett steg på vägen. Jag tror och hoppas att (S) leder denna förändring för ett till mandat, om det går vägen, är onekligen en framgång. Sen kan Alliansen säga vad man vill.

Framgång föder framgång i så fall.

Sen är de siffror som visar hur det står till i Stockholms län inte så roliga för oss. Här finns det all anledning att försöka borra i siffrorna. Positivt var att vi i Norrtälje gjorde bättre ifrån oss än länet som helhet, men det förtar inte den självkritiska granskning som kommer att följa. (PP) ser ut att ha tagit ganska stora steg på bekostnad av (SD).

Då har röstlokalerna snart stängt. Kvar endast en kortare väntan och därefter sömn. Och naturligtvis, ett kortare blogginlägg om resultatet.

Ett rekord är givet. Årets val till Europaparlamentet är det hittills största mångnationella val som hålls. Ungefär 375 miljoner medborgare har rätt att gå och rösta fram de 736 ledamöterna i parlamentet enligt SR.

Men, det finns en annan trend. Att viljan att gå och rösta visar sig vara ännu mindre den här gången. För gör den det riskerar EU att bli än mer av ett elitprojekt, att det blir få personer, till stor del välutbildade, som engagerar sig, följer debatten och röstar. Och andra som står vid sidan av.

Jag blir förbannad på riktigt faktiskt. Visst, det är klart jag kan ju inte beordra mina medmänniskor att gå och rösta men ändå, attityden tyder på något inom mig är på väg att brisera och jag inte riktigt kan sätta ord på. Men jag ska försöka mig på en konsekvensbeskrivning.

Vi riskerar att gå mot en Platonsk demokrati. En demokrati där vi står inför ett val av vilken elit som skall styra. Inte mindre men heller inte mer. Men om vi går mot detta vad innebär det? En elit präglas av att vara välutbildad, välpositionerad med ett kontaktnät som vi inte ens i vår vildaste fantasi kan föreställa oss och att det skapar ett klimat där nepotism kan få fäste.

EU blir vad vi gör det till. Vill vi ha ett elitskikt utan känsla för vad väljarna prioriterar så ska vi strunta i att rösta. EU kommer inte försvinna för det om det var någon som trodde detta. Vill vi göra livet surt för de kandidater som bäst annars skulle företräda oss ska vi även då göra något annat idag än att rösta.

Att inte rösta är verkligen att avhända sig möjligheter. Att inte rösta är att ge attityden att det är någon annan som ska göra något för mig ett ansikte.

För mig är detta väsensfrämmande. Endast jag kan skriva min egen historia, endast jag kan ta första steget till att förverkliga mina drömmar om livet. Ingen annan. Ett centralt steg är att rösta på den jag bedömer kommer kunna hjälpa mig genom sina beslut och sitt opinionsarbete i Europaparlamentet. Att ge mig de förutsättningar som krävs för att jag ska kunna förkliga min dröm om livet. I detta fall Åsa Westlund (S).

Så jag citerar Högberg från Vimmerby: Rösta för i h-vete.

Hur ska annars dina drömmar om livet kunna förverkligas?

Annat: Aurora Felderman, Krassman, Anders Löwdin, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv, Alexandra Einerstam, Calle Fridén, Claes Krantz, Alliansfritt,

740 jobbcoacher till en kostnad av närmare tre miljarder ska hjälpa varslade svenskar att få nya jobb skriver SvD.

– Det finns inga mål eller krav från regeringen som vi känner till, utan satsningen har fokus på de ganska nya arbetslösa, säger Ingela Sundlöf på Arbetsförmedlingen.

Inga mål eller krav? Detta låter, milt uttryckt, allt annat än betryggande. En upprepning av 1970-talets mängdlära och nya matematik. Den som kommer ihåg något från dessa förvirrade lektioner förstår varför detta angreppsätt åkte i papperskorgen ganska snart. Likheterna i angreppssätt är slående. Finanskrisen har lett till en jobbkris som EU måste ta tag i skriver Europaportalen, en oberoende site. Sysselsättningen blir en central fråga för Europaparlamentet och ministerrådet. En fortsättning på Lissabonstrategin från 2000 ska utformas för att göra EU konkurrenskraftigt och säkra tillväxten inom unionen. Och Alliansen genomför en satsning utan mål eller krav.

Med en Allians vid rodret i regeringen som präglas av passivitet, utan mål och utan krav, hur går det då i ett sörre sammanhang? Åsa Westlund (S)är den som kanske tydligast påverkat PES, den socialdemokratiska partigruppen, i en riktning där nya och gröna jobb står i fokus. Just att peka ut miljön som fokusområde visar att det finns en tanke bakom och ett mål framför. Hennes opponenter i de borgerliga grupperna är i allt väsentligt luddigare. Precis som i Sverige, utan krav och utan mål.

Jag föredrar ett fokuserat arbete framför det reaktiva beteende som Alliansen visat sig stå för. Jag lade min röst på Åsa.


Andra: Peter Andersson, Anna Vikström, Calle Fridén, Alliansfritt, Eva-Lena Jansson, Jytte Guteland, Andreas Sjölander, Alexandra Einerstam, Claes Krantz, Anders Löwdin,

Samtliga partier använder sig av trick i sista minuten hjälp för att locka osäkra väljare. Badbollar, köttbullar och polkagrisar var vapen i kampen om väljarna sista dagen före valet till EU-parlamentet skriver DN.

Samtidigt som vi har långt kvar till att förankra frågorna i valmanskåren blir valet viktigare och viktigare för varje dag. Island blev till slut pressat under lördagen att betala delar av de skulder som landets tidigare banker har till brittiska och holländska kunder. Uppgörelsen innebär att den isländska regeringen kan lösa den diplomatiska kris som utlöstes med Storbritannien och Nederländerna, när de isländska bankerna föll samman. Isländska medborgare betalar nu ett högt pris för den otillräckligt reglerade finansmarknaden.

Finanskrisen kommer fortsatt att påverka ekonomin i Europa. Vad som är rätt åtgärder för att få EU på fötter igen väntas bli en stridsfråga. Den så kallade De Larosièrerapporten kommer att bli aktuell då det, enligt EU-kommissionen, blivit tydligt att EU behöver en skärpt kontroll av banker och finansinstitut. Det nya parlamentet kommer att behandla ett förslag om varningssystem men det finns hinder på vägen. Samma Storbritannien som pressar Island ekonomiskt genom att nyttja sina terrorlagar, samma Storbritannien motsätter sig denna nödvändiga reform.

Valet kommer avgöra frågan om marknaden före eller efter människan och en reglering är nödvändig för att sätta människan först. Detta förutsätter ett rött europa, annars kommer den kris vi går igenom upprepa sig. Och upprepar den sig kommer andra krafter få fäste som har en annan syn på demokrati.

Jag väljer att en dag som denna travestera på Immanuel Kant (igen) med en liten omskrivning av hans verk:

Marknaden är inte änglalik, men med en god reglering kan marknaden tvingas till att vara änglalik. Fråga Island. Dom vet.

Jag röstade på Åsa Westlund (S).

SvD, DN

Trots att det är EU-val på söndag vet en av fyra väljare fortfarande inte om eller när det är val. Det visar en mätning av Synovate. Valet är mest okänt bland de unga skriver DN. Sämst siffror visar gruppen förstagångsväljerna där en av tre inte vet när det är.

Lika oroad blir jag över den långsiktiga trenden av ett allt lägre valdeltagande som jag känner att spänningen stiger. Det finns goda skäl för det politiska ledarskapet att okritiskt granska utfallet och se sin egen roll.

Igår hade vi annars, som vanligt, väljardialog i Norrtälje rådhus mellan 16-18. Jag kom att sitta i ett samtal med riksdagsledamoten Göran Pettersson (M) om fenomenet enfrågepartier. Vi har faktiskt, trots våra grundläggande skillnader, trevliga diskussioner parade med en intelektuell spänst. En av slutsatserna eller teserna vi resonerade oss fram till var ganska intressant. Att Junilistan 2004 och nu (PP) ser ut att ta röster från nationalistiska eller främlingsfientliga dito vilket får till följd att dessa hamnar under spärren. En viss lättnad infinner sig hos mig då utvecklingen mot nationalistiska partier ser ut att vara en trend i övriga Europa detta val.

Om (PP) överlever nästa val? Återstår att se, intervjun med Rickard Falkvinge (PP) i Fokus ger en tydlig bild var han står med hans uttalande om Moderaterna

- Moderaterna är inte så renodlat kapitalistiskt som jag tycker om. De är någon slags halvmjäkiga socialliberaler.

– Jag kallar mig ultrakapitalist och det var så jag kom in på de här frågorna.

(PP) är annars ett parti som har sina sympatisörer från den yttersta anarkism till extrem marknadsliberalism. Men jag tycker att han har en liten poäng ändock, att höger-vänsterskalan är förlegad i vissa avseenden.

Men för mig är den grundläggande ideologiska plattform den absolut allt viktigaste. Vilket samhälle vi vill skapa. För hur bygger man ett stabilt samhälle? Alla erfarenheter visar att ett stabilt samhälles grundpelare vilar på fyra komponenter i ungefär den här ordningen:

* Rent vatten
* Skola åt alla oavsett kön eller klass
* Sjukvård åt alla oavsett kön, klass eller inkomst
* Yttrandefrihet utan risk för represalier

Sedan kan vi alla ha lite olika synpunkter på hur de olika modellerna ska se ut. Jag har tidigare sagt vad jag lägger min röst på, Åsa Westlund (S), och därmed ganska klar över vägen till ett stabilt samhälle. Endast solidaritet kan skapa stabila samhällsstrukturer och Peter Andersson är inne på samma tema visar det sig.

Men valet imorgon? En rysare in i kaklet.

Annat tänkvärt: Anders Löwdin

Mona Sahlin (S) och Marita Ulvskog (S) lägger fram en åtgärdsplan mot ungdomsarbetslösheten: Inrätta en särskild ungdomskommissionär i Bryssel som samordnar medlemsstaternas insatser. Ungdomsarbetslösheten i EU ska halveras senast år 2015 bland de unga som inte studerar. Därför är det angeläget att Sverige, som EU:s kommande ordförandeland, från dag ett tar på sig ledartröjan skriver dom på DN Debatt.

Politik handlar om att öka människors möjligheter och frihet att forma sina egna liv skriver dom. Jag väljer att citera Olof Palme (S), möjlighet att förverkliga sina drömmar om livet. Ett vackert citat som jag kan utveckla till "att få människan att växa".

Jag tycker att det ligger en hel del i denna artikel. Inte bara en hel del, jag upplever den som mycket handfast till skillnad från Alliansen som upphöjt passivitet till ett normaltillstånd. För vad är inte EU:s två främsta områden? Det ena är att möta gemensamma problem, det andra är, vilket (S) är tämligen ensamma att förstå nu, att EU:s kanske mest effektiva styrmedel är programmen för regional utveckling. Dessa skapar, rätt hanterat, jobb.

Kombinationen av politisk valhänthet och en alltför avreglerad marknadsekonomi gör att de Europeiska ekonomierna nu träffas extra hårt i den globala krisen. I detta skede så är Alliansens recept mer av samma mynt. Man vill se ytterligare avregleringar på t.ex vårdområdet till förmån för att låta EU jobba än mer fokuserat med just regional utveckling. Om vi ser till EU som helhet så är Sverige idag sämst ute med en ungdomsarbetslöshet på 25 %. I EU är den på 19 %, illa nog men siffrorna talar sitt tydliga språk.

Någonstans börjar jag ana att främst Moderat politik antingen baseras på lättja eller oförmåga att agera på ett faktabaserat underlag. Jag vet inte vad som är värst av dessa alternativ. Jag anser det nu vara uppenbart att Alliansen tappat greppet om jobben och EU, ett grepp man aldrig haft.

För att exemplifiera detta så citerar jag kommunalrådet i Norrtälje (min hemstad), Kjell Jansson (M), svar i en interpellationsdebatt. Hans uppfattning var att EU var utrikespolitik och att det var Carl Bilds ansvar att sköta detta från Arvsfurstens palats. Ett svar gott som något men speglar tyvärr en djup okunskap. Ett annat svar från hans partikamrater har varit att man inte tror på bidrag av ideologiska skäl. Även detta svar visar en djupt rotad missuppfattning vad EU kan göra. Tyvärr ser jag samma tendenser på riksplanet.

Det känns lite som att valet står mellan att vattna en gräsmatta med vatten eller bensin. Använder vi vatten kommer gräset växa, använder vi bensin kommer allt att dö av förgiftning eller helt enkelt flyga i luften. Det senare är dessvärre inte uteslutet i vårt närområde, Baltikum.

Av den anledningen har jag lagt min röst på Åsa Westlund (S).

DN, DN2,

Andra om detta:

Calle Friden, Peter Andersson,

EU-motståndarna har hamnat i valrörelsens skugga och bitterheten är stor mot hur partier och medier hanterar valet. Folkrörelsen Nej till EU:s ordförande Jan-Erik Gustafsson uppmanar väljarna att bojkotta valet skriver DN.

– Det allra bästa vore om så få som möjligt gick och röstade för då får vi ett så lågt valdeltagande att valet inte längre är legitimt, säger han.

Jag respekterar Jan-Eriks åsikt. Men jag delar den inte. Alls. Den framkallar en ilska svår att klä i ord men jag gör ett försök. Det han uttrycker är att vi ska gå en väg där vi inbjuder andra krafter än dom demokratiska att sätta sig i förarsätet.

Mitt intresse för demokratin baserar sig på vad jag fick uppleva på en oförglömlig lektion i samhällskunskap i augusti 1981. Eller intresse är fel ord, glöd är bättre. Jag kommer alltid ta den med mig. Min lärare, känd för sina sympatier för AIK och Povel Ramel samt sitt hetsiga humör förklarade för oss vad vi skulle jobba med under läsåret (det var valår 1982) och att det hela skulle handla om demokrati. För att motivera oss till detta berättade han sitt livs historia.

Han beskrev effekterna av att inte delta i val eller inte veta vad man väljer. Att vi bär ett ansvar. Han berättade för oss effekterna för hans familj som resultatet på det tyska riksdagsvalet 1932. Han, samt hans föräldrar, var dom enda överlevande i hans familj som en effekt av detta val. Resten förgicks, under stora umbäranden, i Auschwitz-Birkenau. Endast min lärare och hans föräldrar undkom denna katastrof på den europeiska kontinenten. En katastrof som kunde ha undvikits om folk visste vad dom röstat på eller, om dom överhuvudtaget röstat. En katastrof som grundlades i en ekonomisk kris, som i sin tur födde ett förakt, som spelade på rädslor och som ytterst kom att drabba judar, zigenare, homosexuella och andra som inte föll in i den skeva världsbild som präglade nazisterna. Eller för den del andra som bara ville ha makt oavsett pris.

Det finns alltid krafter som vill annat. Jag är skyldig min lärare detta engagemang, om inte annat av respekt för honom och hans föräldrar och för den gärning han kom att gestalta. Han fick oss att förstå.

Att stå upp för demokrati, oavsett hur begränsad vi kan tycka att den är.

Alexandra har beskrivit kandidaten Evin Cetin och varför hon lägger sin röst på henne. Evin har en historia som berör mig och stärker min uppfattning.

Andra: Peter Andersson,

samt andra artiklar: DN,

Svenskarna hade varit rikare om Sverige haft euro som valuta under finanskrisen, sa folkpartiledaren Jan Björklund på tisdagskvällen på en pub i Stockholm, när han mötte vänsterledaren Lars Ohly i en debatt enlig SR.

Vadnudå? Det är val till EU-parlamentet och inte en ny folkomröstning. Eller är det kretsloppstänkande som gäller för (FP) i gammalt valmaterial? Sen kan jag inte se riktigt vad (FP) nu bygger sin analys på. "Mer åt alla" låter bestickande men jag är inte övertygad. Alls. För de svenskar som bygger sin verksamhet på utflöde av kapital så är det rätt som import till exempel. Men nu är faktiskt förhållandet det omvända för det stora flertalet. Låt oss i Euro-frågan vänta och se.

Överhuvudtaget så tycker jag att den borgerliga retoriken känns lite förvirrad nu. Först så fick (S) kritik för att föra upp jobbkrisen på agendan, sedan dess har hela den borgerliga kören, inklusive Jose Manuel Barosso, fallit in.

Men passivitet löser inte jobbkrisen. Istället för att investera Sverige ur krisen väljer regeringen Reinfeldt att sänka skatter för dem som tjänar mest – med lånade pengar. Samma förmåga till egendomsförflytttning, passivitet och handlingsförlamning gäller för många andra borgerliga regeringar i Europa vilka faller in i kören nu. Det tycks vara så att hr Reinfeldt et al nu börjat komma till insikt att EU:s budget fokuserar just vid regional utveckling. Jag kan tycka att det är i senaste laget.

Nej, jag har röstat på (S). Jag känner med (FP) och (M) ingen större tillit då dessa partier antingen debatterar andra områden eller reaktivt faller in i en retorik som inte dom själva är upphovet till. Idéfattigt. Och det sista är skäl nog med stigande arbetslössiffror och sjunkande BNP.

I brist på nya visioner använder man gamla. Eller andras.

Några som har andra perspektiv är:

Johanna Graf, Calle Fridén, Claes Krantz, Alexandra Einerstam, Alliansfritt, Peter Andersson,

Cnab har ställt ett par riktigt relevanta frågor senaste veckan. Han/hon ger uttryck för en del av de frågor jag möter i valrörelsen. Att vi, om jag nu är en av det politiska kollektivet, har byråkratiserat, juridifierat och krånglat till EU. I all vår iver att driva EU som det fredsprojekt så vi låtit juridiken kommit att skymma de effekter vi vill uppnå. Juridiken har kommit att blockera demokratin och det var väl kanske inte så det var tänkt…

Cnab har tyvärr rätt anser jag, trots att jag är en varm anhängare av EU. Vi har inte kunnat förklara valkretsarna och de inbördes maktförhållandena på ett bra sätt. Jag ska ändå försöka mig på att försöka beskriva skillnaderna mellan rött och blått alternativ i detta hänseende och belysa en del av problematiken. Naturligtvis i grova penseldrag men det finns grundläggande skillnader i synen på demokratisk transparens mellan alternativen.

EU ska göra rätt saker och detta förhållningssätt är en tydlig (S)-fråga. Europasamarbetet ger möjligheter att lösa gränsöverskridande problem som klimatförändringarna och den organiserade brottsligheten. Politikens makt måste öka i förhållande till juridiken. I grunden är detta en demokratifråga och jag tror att detta är ett delsvar på cnab:s frågor men långtifrån heltäckande.

Där skiljer (S) markant från den blåa laguppställningen som bäst gestaltas av (M). (M) vill låta marknadskrafterna få fritt spelrum även över frågor som vårdpolitik, alkoholpolitik och apotekstillgången. Om dessa välfärdsfrågor behandlas som andra frågor på EU:s inre marknad kommer beslutsmakten hamna i händerna på jurister i EG-domstolen.

En fri marknad som bakom juridiska murar omöjliggör demokratisk kontroll. Frågan om vem och vad som sitter i förarsätet, demokratin eller juridiken, är central och har dessvärre inte ett helt entydigt svar idag.

Detta är en av anledningarna till att jag röstat på Åsa Westlund (S), fokus skall ligga på rätt saker istället för att göra saker rätt (även om det underlättar en hel del om man lyckas med bägge). Ett annat alternativ för den som är tvehågsen är Göran Färm (S) som med journalistens bakgrund och perspektiv under lång tid arbetat med dessa frågor samt är en skicklig europaparlamentariker.

Jag bejakar cnabs initiativ om att påbörja en debatt om valkretsarnas funktion. Och nej, det är inte foliehattsvarning på dina frågor som du trodde. Tvärtom. De är relevanta och manar till eftertanke och självkritik. Det finns därför goda skäl att återkomma fler gånger till din senaste fråga.

Men frågan till den 7 Juni är öppen. Vem ska sitta i förarsätet, rött eller blått lag? Demokratin eller politiken? Var (PP) hör hemma i ett bredare perspektiv vet vi inte riktigt ännu men in i debatten vill dom.

Några som har kommit till ett svar är:

Anna Vikström, Anders Löwdin, Claes Krantz, Alliansfritt, Alexandra Einerstam