Valrörelsen går nu in på sin sista vecka och det är inte utan viss nyfikenhet jag ser fram emot resultatet. Signalerna är i stort positiva men det finns på sina ställen vissa med förbättringsrelaterad karaktär. Men redan nu så slås jag av att ett grundläggande perspektiv lyst med sin frånvaro under hela valrörelsen, cnab påminde mig om det igår.

EU är i sin nuvarande och framför allt blivande form optimerat för två områden: Det ena är gränsöverskridande beslut som berör gemensamma intressen. Till detta hör miljön, konsumentsäkerhet, brottsbekämpning, personlig integritet för att nämna några exempel.

Men vad som kommit på undantag i den svenska debatten är hur EU:s budget, strategier och program är uppbyggda samt vad dessa har för fokus och funktion. Regional utveckling. Det är egentligen bara ett fåtal kandidater som till del lyckats fånga detta och en del av problematiken ligger i att varje land är en enda valkrets.

Så hur har jag valt och vilka parametrar har varit viktiga för mig? Det ena är att politik och allmänna val är för mig centrala faktorer i samhällsutvecklingen. Jag väljer att spinna dagens tanke kring Olof Palme (S) som sagt följande:

”Politik är ingenting annat än att vi skall söka förverkliga våra drömmar om livet”

samt

"Detta individualitetens totala utsuddande till förmån för kollektivet […] innebär en klar negering av det individens egenvärde, den människans helighet och okränkbarhet som ansetts utgöra grundvalarna för vår civilisation."

Dessa citat, tillsammans med en insikt om solidaritetens betydelse för skapandet och bevarandet av stabila samhällen, utgör i stort grunden för mina ställningstaganden. Jag har valt att söka min politiska hemvist i det parti som bäst försvarar och representerar dessa, socialdemokraterna (S). Ett val jag inte ångrar och känner mig trygg med.

I grunden för att jag ser mer och mer vikten av att sätta människan före marknaden istället som dagens borgerligt dominerade Europa. Ett Europa där människan sätts på undantag för marknadens omättliga behov. Det är naivt att tro på den totalt avreglerade marknadens förmåga till hållbara lösningar, den vill alltid ha mer av allt vilket dagens jobb- och finanskris är ett mycket påtagligt bevis på. Men vad valrörelsen missat är att den regionindelning som Sverige står inför är en kanske ännu mer handfast parameter som definitivt påverkar vårt val.

Av dessa skäl, och sammantaget, så blev mitt val Åsa Westlund (S) efter en del (men inte så mycket) vånda. Våndan låg i valet mellan henne och Göran Färm (S) och beskrivs här. Åsa har en mycket god kompetens inom de områden där EU har sitt ena fokus och hon är väl positionerad inom sin egen partigrupp PES för att få gehör och utrymme för sina frågor, miljö och konsumentsäkerhet. Men. Hennes röst kan komma att bli värdefull i ett opinionsarbete inom andra områden då hon har en stark position i PES partigrupp. Mer om partigruppernas mekanismer kan du läsa här.

Parat med detta har hon en god förankring i Stockholms län, ett län som står inför stora utmaningar i en kommande regionsammanslagning till en större Mälardalsregion. Hon är, anser jag, en stark, omtyckt och kompetent medspelare i parlamentet och detta kommer bli avgörande för hur Stockholms-regionen lyckas attrahera jobb och investeringar i framtiden.

Finns det andra skäl? Ja, jag skulle kunna föröka mig på en "one-liner". Jag gillar henne som person, svårare än så behöver det egentligen inte vara.

Människan före marknaden.....

Något som inte framkommit i debatten är hur partigrupperna fungerar i Europaparlamentet. Det finns fördelar, nästintill krav om man vill uppnå resultat, på att tillhöra en partigrupp. Ett medlemskap garanterar främst mer talartid, garanterade utskottsplatser men framför allt ekonomiska och administrativa resurser i form assistenter, distribution av trycksaker, genomförande utredningar etc.

Det är inte parlamentarikerna själva som väljer och vrakar mellan grupperna utan det är ett antal kriterier som skall uppnås, bland annat baseras den på partiprogrammet och partiets ideologiska hemvist i ett bredare perspektiv. I dagsläget finns det sju partigrupper. Fyra av dessa partigrupper, de konservativa, socialistiska, liberala och gröna partigrupperna, är generellt positivt inställda till en fördjupad, europeisk integration. Dessa partigrupper besitter tillsammans en överväldigande majoritet av parlamentet.

Sverige har idag 18 platser i parlamentet. 18 oerhört värdefulla mandat där t.ex. Åsa Westlund (S) visat att det går att göra skillnad som enskild, en skillnad som baseras mycket på att ha resurser genom partigrupperna och garanteras talartid. (PP) säger att man ”funderar” på att gå med i antingen Liberaler för Europa eller de Gröna.

Det låter bra men mer än lovligt naivt. Det är som sagt inte partierna själva som väljer, det är grupperna som beviljar medlemskap. Efter att igår läst igenom den Liberala gruppens (ALDE) och den Gröna Gruppens (G/EFA) och kvalitetskontrollerat informationen genom några telefonsamtal till tjänstemän i EUP så ställer jag mig djupt tveksam till om (PP) verkligen kan räkna med ett självklart medlemskap i någon större grupp då den ideologiska plattformen är alltför grund eller inte stämmer överens för medlemskap i någon av grupperna. Med gruppmedlemskap kommer andra mandat som till exempel styrelsposter där Christoffer Fjellner (M) visat att det går att påverka på ett makroplan.

Ja, det skulle då vara Oberoende Demokrati (IND/DEM) för (PP) då. En grupp som innehåller ultranationalister, foliehattar och andra fåfrågepartier. Idag har dom 22 medlemmar av parlamentets 785. Alternativet är att bli grupplös och stå utanför talmanskonferenserna där motioner och talartid fördelas.

Är dom som röstar på fåfrågepartier medvetna om detta? Ska vi behöva höra ”tänkte inte på det” eller andra mer inlindade bortförklaringar? Man kan ha synpunkter på hur det fungerar men att skicka ner någon att sitta på marginalen tycker jag verkar dumt. Men det är för att citera en favorit, Winston Churchill, det blir inte alltid som man tänkt sig men det är det som är demokrati….

Tänkte inte på det.

Några som däremot tänkt är Claes Krantz, Alexandra Einerstam och Peter Andersson.

Lite relaterad media:DN,

Carl Tham anklagar Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin: De har ingått en allians och förhindrar en debatt om hur mycket makt EU ska ha. Moderater och socialdemokrater har i åratal gjort sitt yttersta för att förhindra att EU-frågor politiseras och diskuteras i de allmänna valen. Att försöka få väljarna att rösta i valet till EU-parlamentet genom att spela EU-kritiska är spel för gallerierna. Den främsta möjligheten att påverka EU går genom vår egen riksdag och regering. Och då måste EU- frågorna upp i den nationella valrörelsen och partierna avkrävas sina åsikter om EU:s makt, skriver den framträdande socialdemokraten Carl Tham på DN Debatt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. En känsla av vanmakt sprider sig och jag delar inte Carl Thams uppfattning eller omdöme om främst Mona Sahlin. Han har inte heller noterat att Jose Manuel Barosso nu använder sig av en del av Mona Sahlins retorik främst om jobben.

Jag har aldrig tidigare haft förmånen uppleva Mona i en närmare kontext än häromdagen. Närmare bestämt igår, och jag är för att uttrycka mig försiktigt, djupt imponerad av hennes personlighet vilken fått andra mindre skönmålande beskrivningar i framför allt tryckt media. Bild nedan från mötet, jag till höger (ok, lite yxmördarvarning....).


Om jag inte tidigare varit 100% (vilket jag har varit) säker på att hon är den som skall leda och coacha (S) till valseger så är jag det nu. Med god marginal.

Det är inte utan att jag känner en personlighet som är svår att beskriva i ord, det närmaste jag kommer är en vilja av stål med fokus på valvinst men som samtidigt är genuint varm samt djupt inspirerande. Efter ett sådant möte så förstår nog alla vad som kommer krävas av oss och samtidigt få en känsla av att vara delaktiga. Mona gestaltar, implicit, Palmes ord "politik är att vilja". Borgfred kommer inte innebära tystnad på vare sig europa- eller inrikesplanet om det nu var någon som trodde det.

Thomas Bodström

I kraftmätningen mellan de båda politiska blocken väger det i praktiken helt jämnt för andra månaden i rad. Men Piratpartiet är nu en uppstickare även i inrikespolitiken, visar DN/Synovates majmätning. Valet kommer bli en riktig rysare och att (PP) nu börjat synas i inrikespolitiken tål att resonera om vidare.

Samtidigt som undersökningen visar dött lopp så har antalet förhandsröster slagit tidigare rekord. Även där finns det skäl för valmyndigeheten att utveckla sin verksamhet. Varför inte röstning via e-legitimation nu när mer och mer av vår vardag kan lösas via internet?

Men, åter till undersökningen (egentligen gillar jag inte att kommentera sådana, men jag kan inte låta bli nu när det är så tight). Vad DN/Synovates undersökning kommer fram till är att (PP) plockar borgerliga väljare men jag är inte lika säker. Det framgår inte heller vilken metod som använts vilket kommer vara avgörande. Unga, 19-25 år, föredrar mobiltelefoni framför fast telefoni och andelen osäkra är fortfarande högt. Vad blir min konklusion?

Med tio dagar kvar så blir det spurt, allt dravel om att det inte är någon skillnad mellan den politik som kommer föras blir jag nästan förbannad på. Valet är enkelt, det står mellan människan före eller efter marknaden och jag kommer utvecklla detta senare. I mitt fall vet alla vid det här laget att jag prioriterar människan och röstar (S). Åsa Westlund fick min röst och varför kan du läsa om här.

Vi måste ända in i kaklet och fortsätta förbi, sedan börjar nästa valrörelse oavsett hur det går nu.

Andra som har tankar i ärendet:

Peter Andersson

Det blir ingen upplösning av Stiftelsen Barnens dag, som bedriver kollogårdar på Barnens ö. Bakgrunden är den oro som uppstått kring kolloverksamhetens existens, säger finansborgarrådet Sten Nordin (M) i SvD.

Idag skulle styrelsen för stiftelsen Barnens dag som äger 400 hus på Väddö, varav 28 kollogårdar, och bedriver kolloverksamhet, samlas till ett styrelsemöte om stiftelsens framtid. På bordet låg ett förslag där kommunens högsta tjänstemän ansåg att stiftelsen borde upplösas och verksamheten tas över av kommunen.

Men enligt finansborgarrådet Sten Nordin (M) har förslaget tagits tillbaka eftersom det inte längre finns någon politisk vilja bakom ett sådant förslag.

Dimman skingras i alla fall lite. Det måste med andra ord funnits en politisk vilja efter som det nu inte längre finns dito. Sofia Arkelsten (M) är fåordig i sin kommentar.

Nu anser jag inte att den här frågan är klar. Uppenbart är att Stadsdirektören varit övertygad om att en försäljning är det enda sättet att lösa frågan på (hon är tyst i kommentarerna) och det vet vi alla, lika lätt som en politisk vilja kan gå åt ett håll kan den som i detta fall byta riktning över natt.

Det skulle vara intressant att veta vad Sten Nordins uppriktiga, och inte politiska, vilja är samt vad stadsdirektör Svenonius vill. Jag tror mig ha förstått att politik är just att vilja. Men, den omedelbara faran är över och jag tror det finns skäl att följa utvecklingen från ett medborgarperspektiv i alla fall. Löpande.

För övertygad är jag inte. Den politiska viljan, oavsett riktning, är en inte alltid helt pålitlig allierad.

Ett avgörande om världens kärnvapenframtid kan stå för dörren, säger experter. Att hantera Nordkorea felaktigt kan bädda för atomkrig i Asien. Och i första hand USA:s reaktioner kan avgöra vapenplanerna för länder som Iran, Syrien och Pakistan skriver DN. Ja, men tyvärr utelämnar DN i artikeltexten en stat, Israel. För var står vi idag totalt sett??

Israel anses allmänt ha kärnvapen men har inte medgett det.
Nordkorea — expertisen har varit osäker, eftersom en provsprängning 2006 verkar ha varit delvis misslyckad. I och med denna veckas sprängning kan dock landet bli klassat som kärnvapenmakt.
Iran — har ett omfattande kärnenergiprogram, som av omvärlden även befaras innehålla hemliga satsningar på atombomber.

En skarp markering mot Nordkorea förutsätter att den följs upp med motsvarande skarpa markering mot Iran och Israel. Hur man än agerar kommer det bli ett prejudikat. Att utelämna Israel i en granskning skulle sannolikt få minst lika allvarliga konsekvenser på längre sikt än att underlåta ett agerande mot Nordkorea.




Hur det än går är risken stor att det vi kallar västvärldens civilisation står inför sin största utmaning hitintills. Win-win kan sanbbt bli loose-loose....

Apornas planet kan vara närmare än vad vi vill tro.

Krassman ringde och tipsade om Niklas Wykmans (M) senaste snilleblixt. Moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman vill att en militär insatsstyrka ska kunna frita den svenske journalisten Dawit Isaak som sitter fängslad i Eritrea skriver SvD.

TT: Är det här ett seriöst förslag?

- Det är absolut ett seriöst förslag som jag tycker ska övervägas, säger Wykman.

Hoppsansa. Den gode Wykman tillhör en generation som tydligen sett Black Hawk Down en gång för mycket och som politiker så tar han den som avstamp för att göra rimlighetsbedömningar i taktiska och operativa militära hänseenden.

En fritagningsoperation av det här slaget kräver tillgång på ett antal saker. När det gäller själva soldatmaterialet så har vi faktiskt, genom SSG och SIG, bland världens främsta soldater. Men inte endast soldater krävs för detta. Helikoptrar och något som kan liknas bas är nödvändiga liksom en sammanhängande kedja av logistik. Hr Wykman tycks bara ha sett själva actionscenerna och inte kunnat sluta sig till de samband som ligger bakom den korta tid som själv insattsen representerar.

Wykman torde vara orienterad om att nuvarande helikopterupphandling är försenad samt att Eritrea inte ligger nästgårds med något svenskt militärt förbands utbildningsanläggningar. För att ens komma i närheten behövs fartyg med förmåga att ta helikopter. Svenska Försvaret disponerar idag ett sådant, HMS Carlskrona, som kan ta en (hkp 9A). Denna tar utöver förare ett mycket begränsat antal personer. Tror Hr Wykman på fullt allvar att det räcker med tre soldater? Aternativet är att ta ordinarie flight men sannolikheten att SSG/SIG ska, lätt maskerade, smälta in i bilden av de andra passagerarna som kortsnaggade, vita och vältränade män är kanske att tro för mycket. Eller för litet om eritrianernas iaktagelseförmåga.

Ett alternativ är att ombasera Sjöfartsverkets alla isbrytare. Oden, Tor etc. Dessa har denna förmåga men att uppträda "som ett naturligt inslag i sjötrafiken" med en isbrytare i Röda Havet eller utanför Afrikas horn för tankarna till "Rosa Pantern" såsom Peter Sellers gestaltade "Inspector Closeau, master of disguise". Att klimatpåverkan börjar visa sig i andra delar av Afrika vet vi, men hr Wykman drar lite fel slutsatser på hur dessa slår. Isbryare i Röda Havet? Njae....

Med försvarspolitiska experter som Niklas Wykman (M) så har FM alla anledning att vara oroliga. Det finns en fara med kombinationen att vara handlingskraftig men ha bristande kompetens. Om samma kvalitetssäkrade snilleblixtar levereras inom andra områden återsår att se, det kan ta sig lätt bisarra uttryck om denna andas barn sufflerar Carl Bildt....

Niklas Wykman, master of disguise....

Krassman

Stadsdirektör Irene Svenonius skriver i ett brev till styrelsen för Stiftelsen Barnens Dag att styrelsen omgående bör upplösa stiftelsen och att kollogårdarna på Barnens ö ska tillfalla Stockholms stad skriver DN.

Känslorna var het i debatten under kommunfullmäktige på måndagskvällen frågade Jan Valeskog (S) med vilken rätt Stockholms stad stjäl fastigheter som är gåvor till föreningen Barnens ö.

– Det finns all anledning att vara mycket orolig, alla vet att ni säljer fastigheter utanför stadsgränsen så fort ni bara kan, sade Valeskog.

Sten Nordin svarade att Jan Valeskogs syfte med frågan var att ”skrämma, uppröra och oroa”.

Jag anser att det finns skäl att vara orolig, framför allt när någon påstår motsatsen. Sten Nordins (M) minne bör frächas upp lite, han skrev senast 2006 om att fastigheterna skall avyttras. Att han ändrat sig bör ses som osannolikt då ingen offentlig avbön gjorts. Eller ens protokollförd så vitt jag kan se i stadens arkiv. Lena Svenonius må vara opolitisk tjänsteman men är ingen obegåvad person. Hon kan det politiska spelet och att hon skulle ta ett initiativ utan förankring eller möjlighet att kunna trumfas igenom är även det osannolikt.

Det finns all anledning för oss som värnar om verksamheten vid Barnens Ö att såväl bevaka händelseutvecklingen som gräva lite djupare i handlingarna. Sten Nordin kom inte så långt att han behövde svänga under galgen, till det reagerade han tillräckligt snabbt denna gång. Däremot så står både han och Barnens Ö kvar på galgbacken för intet har hänt i sak.

Anonyma vittnen strider mot grundläggande regler för rättvisa rättegångar, framhåller chefs-JO Mats Melin i sin debatt i DN med Michael Björk. Den senare (DN 22 maj) hävdar att ”modernt kriminalpolisarbete bör tillåtas ta form i ett juridiskt halvmörker” och att de krav på rättssäkerhet som JO ställer är hopplöst utopiska. Den legalism JO företräder innebär att ett demokratiskt rättssamhälle lämnar över till en alternativ rättsordning baserad på våld och rädsla. Hävdar han vidare som docent i sociologi vid Göteborgs universitet. Micael har genomfört den första svenska vetenskapliga studien av polisbekämpning av gängkriminalitet.

En både lätt och svår fråga. Organiserad brottslighet och de konsekvenser murens fall fick 1989 gör att den inte låter sig besvaras med enkla ja eller nej. Det finns dock skäl anser jag att so wie so se över polisens och rättsväsendets vittnesskyddsprogram i andra perspektiv.

Men anonyma vittnen? Jag är böjd att hålla med Mats Melin. Det skulle inte bara innebära ett juridiskt halvmörker utan öppna för ett stat som bygger sin rättsskipning på rykten och förtal.

Inte bara ett halvmörker, skymningen skulle då falla över oss som demokrati.

Sommartid i politiken.

Idag överlämnades FRA-motionen till Riksdagen. En ny specialdomstol och ett särskilt skyddsombud ska hjälpa till att stärka integritetsskyddet i FRA-lagen, skriver regeringen i den proposition som på måndagseftermiddagen lämnades in till riksdagen.Mark har gjort en bra sammanställning av motionen och några av remissvaren. En del av dom är milt sagt något.... kritiska?

Jag tror att Sten Tolgfors kommer hata denna årstid efter den här mandatperioden. Eller utveckla en kraftig allergi. Sommartider innebär numer sill, nubbe, "små grodorna", blommor i håret, Almedalen, kräftor och FRA.

Inget är som sommartider.....

SvD

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt Expressens jätteblunder.

Jag tycker att media ska ha en granskande roll, det är den yttersta garanten för en fungerande demokrati. Men. Med tryckfrihetsförordningen följer ett stort ansvar. Ett ansvar som ytterst den ansvarige utgivaren skall vara garant för. Företeelser som oavhängighet och källkritik är, milt uttryckt, centrala för att media skall ha fortsatt spelutrymme och att det politiska ledarskapet skall vilja försvara den relativa öppenhet vi har om man jämför med andra länder.

Med tanke på kanske framför allt tabloidernas genomslag så kan jag tycka att dessa har ett ibland högre ansvar. Ett ansvar som bland annat Expressens like Aftonbladet genom Jan Guillou säger att man tar. Den senare har skarpt kritiserat bloggarnas roll och bristen på journalistisk och publicistisk god sed.

Jag tycker det finns mycket goda skäl för Expressens chefredaktör att nu inte bara göra en pudel, en "barbapappa" vore lämpligare i detta fall. Att inte bara helt lägga sig på rygg duger inte om man ska ha en chans att återskapa något litet förtroende.

Det finns skäl att som Barbapappa fullt ut anta en annan, mer anpassad, form till de krav på källkritik och objektivitet läsarna och andemeningen i tryckfrihetsförordningen har rätt att förvänta sig. Varför? Svaret är enkelt:

Yttrandefrihetens farligaste fiende är yttrandefriheten i sig självt.

DN, DN 2, Expressen blogg, SR, Resume,

Nye överbefälhavaren Sverker Göranson är skeptisk till sparförslagen att lägga ned Försvarshögskolan och Materielverket. Priset för att tulla på kvalitén kan bli mycket högt och räknas i skador och människoliv, varnar ÖB i SvD.

Har ägnat del av helgen åt att läsa Hafströms rapport. En del matnyttigt men annat som jag undrar över.

Rapporten genomsyras av att inte bevilja det militära ledarskapet ansvar eller befogenheter. Det finns, anser jag, skäl att ta ett vidare resonemang om synen på politiskt ledarskap, innehållet och jämnheten. Marie Hafström är en oerhört skicklig byråkrat och verksledare men rapporten anser jag vara ojämn, å ena sidan går hon in och petar i detaljer för att på nästa sida och i nästa ärende överlåta andra detaljer på motsvarande nivå till FM. Enmansutredningar, oavsett politisk färg, blir sällan heltäckande.

När jag nu ser tillbaka på den slås jag av två huvuddrag.

* Rapporten fråntar FM ansvar och befogenheter att lösa förelagd uppgift
* Förslagen (främst rekrytering och värnplikt) borgar för en mycket märklig syn på personalledning och personalförsörjning.

För att fatta mig kort: FM kommer i praktiken bara kunna rekrytera de som ligger utanför normalfördelningskurvan på arbetsmarknaden i normal- eller högkonjunktur. De som väljer en militär karriär kommer dessutom att få finna sig i att bli detaljreglerade av politiskt tillsatta befattningshavare som inte alltid har känsla, kunskap eller intresse för verksamhen.

Det finns en del i rapporten och jag ser inte att Marie riktigt har fångat bland annat FOI roll i hur FM effektivt skall nyttja de system man köpt på sig. Jag är dock övertygad om att hennes grunddrag är korrekta men jag får en känsla att om rapporten blir verklighet i sin nuvarande form och om organsiationen sker under tidspress så kommer fel funktioner skäras bort.

Men jag gillar vår ÖB. Han tar sin roll på allvar och visar ett oberoende ledarskap.

Wiseman

Läste Farmor Guns skäl och argumentation för vilka kandidater som skulle kunna vara aktuella i valet till Europaparlamentet. Tänkvärt och jag och Erik Laakso har fört motsvarande resonemang. Jag ska försöka, sannolikt mindre framgångsrikt, göra en sammanställning även fast mitt val var ganska klart.

Om den enskilde väljaren i grunde hyser ”blå” eller borgerliga sympatier samt hyllar den personliga integriteten skulle jag rekommendera Christoffer Fjellner, (M). Motiven är att han konsekvent och på ett kompetent sätt hållit en linje där han försvarat dessa och dessutom visat mod att stå upp för sina åsikter.

(FP) kandidater faller rent generellt bort eftersom man har en i allt väsentligt okritisk hållning till all federativ reglering samt genom sitt förstanamn prioriterar jordbrukspolitik som kärnfråga. Enlite bakvänd prioritering kan jag tycka för ett parti som kallar sig liberalt. (C) faller bort då jag anser att det finns en otydlighet i vart partiet som helhet är på väg i en rad olika frågor och har inte visat någon större stabilitet i sin identitet.

Jag har inte lagt någon större energi i att granska (KD) då jag inte ser att någon av kandidaterna prioriterat dessa områden. Endast freden och alkoholen intar framträdande plats i dess retorik, för övrigt en rätt bisarr kombination.

På den ”rödgröna” sidan så tar jag bara upp (MP) och (S) då (V) inte alls vill vara med i EU.

När det gäller (MP) ligger deras program väldigt nära (PP) och skulle mycket väl vara ett alternativ om jag inte identifierat mig med (S) som helhet, jag är ju dock medlem så f-n vore ju annars. Maria Ferm, Grön Ungdom, har en bra jämförelsesida på sin blogg.

När det till slut kom till (S) kandidater blev jag kluven när jag skulle rösta. Där finns det faktiskt två kandidater som tagit tag i frågan. Göran Färm och Ardalan Shekarabi. Jag skulle nog lagt min röst på Göran i detta fall om det endast var integritetsfrågorna som avgjorde. Göran har en lång erfarenhet av parlamentet och är journalist i grunden, han har en instinktiv känsla för problematiken och jag gillade det jag hörde när jag hade förmånen att få träffa honom. Ardalan är iofs jurist och har en liknande profil som allas vår Mark Klamberg med fokus på mänskliga rättigheter, men jag ser att Görans personliga egenskaper och erfarenhet som Europaparlamentariker väger tyngre.

Jag lade min röst på Åsa Westlund. Varför? Hon har en känsla för frågorna även fast de inte ligger i hennes fokusområde. Hon är nu, efter fem år, en erfaren parlamentariker och har visat att hon axlat miljö- och konsumentfrågor på ett ypperligt sätt. Hon representerar dessutom hela Stockholms län vilket är nog så viktigt i ett EU vars främsta uppgift faktiskt är att stödja regional utveckling. För mig och andra Stockholmares vidkommande kommer det vara av största betydelse då vi sannolikt kommer förändra vår regionindelning infrör valet 2014.

Med detta sagt att mitt val baserades på en helhet som omfattar en mängd frågor och egenskaper hos den enskilde kandidaten. På samma sätt som andra är övertygade om att deras val var det rätta är jag övertygad om att jag inte kommer bli besviken på mitt.

Nu är det söndag och en dag för vedhuggning och kontemplation över veckan som varit. En vecka som innehållit mycket av både glädje och frustration och det finns skäl att se tillbaka på den.

När svenskarna får ranka de viktigaste EU-valfrågorna hamnar jobb och miljö i topp, visar en undersökning från Demoskop och Expressen skriver SvD. Integritetsfrågorna engagerar endast 2,3 %. Nu tycker jag det verkar som om felkällorna är omfattande med tanke på opinionssiffrorna för (PP) men att frågan har ett mätbart resultat kan och bör inte negligeras. Det finns skäl för opinionsinstituten att se över sina metoder bedömer jag i valanalysen efteråt. SvD har annars två läsvärda artiklar, den ena om de valdas ansvar och den andra om partiernas profilfrågor i valrörelsen.

Men det som ytterst gör mig lite brydd är (FP) rent maniska (likt Maud Olofssons) fixering vid (S) och nästintill frireligösa extas över EU i allmänhet och Euron i synnerhet. Vid den medborgardialog som jag deltog i vid Rådhuset i fredags satt jag jämte två av kommunens ledande (FP)-företrädare. En väljare kom in och började ställa frågor om det förträffliga med Euron. Jag redogjorde för min syn som sammanfaller med dels mitt parti men även med Fredrik Reinfeldt (M). En analys måste till men att utvärdera om ett hus går att bo i medans det står i ljusan låga kanske inte är optimalt. Denna analys tycker (FP) är överkurs.

Vad som slog mig var bristen på argument från (FP). Sägas skall att jag röstade ja till Euron och tidigare varit (FP) sympatisör av familjeskäl om än socialliberal. (FP) är av tradition ett parti som skall attrahera en akademisk debatt men av detta ser jag numer intet av. Efter att ha tagit några betyg i Naionalekonomi samt börjat forska i just starka valutors långsiktiga effekter på den egna ekonomin och industrin reses fler frågor än svar. Svar som jag bedömer att (FP) är oss skyldiga då Cecilia Malmström och hennes partiledare vill ansluta sig till Euron. Helst igår. Men svaren uteblir trots att jag ställt frågan rätt ut. Alltsomoftast får jag ett mumlande "inte min fråga men vi vet var vi står". Någon annans ansvar....

Det är det ena. Det andra är de initiativ som nu (FP) ska försöka lansera genom Camilla Lindberg om integriteten. Nu ligger lagarna där dom ligger, ingen förändring har skett i lagstiftningsarbetet och Camilla är numer ledamot i det något lättare Kulturutskottet. Moderate ledamoten Ann-Marie Pålsson ställer inte upp en resa till då hon ser hur maktdelningen i Riksdagen kommit på undantag till förmån för partilogiken. Någon annans ansvar ord.....

Fredrik Reinfeldts smitarstrategi i miljöfrågan är den tredje. Att vi släpper ut dubbelt så mycket CO2 per capita än snittet men vill att minskningarna ska ske utanför Europa är att avhända sig ansvaret. Någon annans ansvar....

Nej, Immanuel Kant får nog bli min husfilosof ett tag till. Människan är ingen ängel. Människan kan inte skapa god moral men en god konstitution kan tvinga människan till god moral. Dagens ledare i DN är även den värd att reflektera över i ämnet.

I denna kontext så tror jag, om vi vill uppnå verklig förändring i olika frågor, miljö eller vad det nu kan vara, se till hur vi angriper partilogiken och de konstitutionella mekanismerna. Som min karatetränare (Sensei) alltid säger: "Du måste gräva där du står och ta ansvar för dig själv". En förändring bygger på att vi börjar gräva där vi står, att tro att någon annan gör det åt oss är mer än lovligt naivt. Att börja i det lilla.

Hur sann är inte Senseis livsregel......

Oxfordforskare om ett politiskt förlamat land: Verklig fara för att folket proteströstar in fascister i EU-parlamentet. De brittiska parlamentsledamöternas fusk med kostnadsersättningar berör alla partier i parlamentet så ursinniga väljare kan inte visa sitt missnöje genom att rösta på den etablerade oppositionen.

Om de inte röstskolkar kan de bara protestera genom att rösta på partier utanför parlamentet. Det finns en klar risk att det rasistiska BNP, som kallat parlamentarikerna för ”svin vid ett tråg”, kan få så många röster i valet till EU-parlamentet att man får in en representant. Den politiska krisen i Storbritannien kan bara lösas genom ett ökat folkligt inflytande och striktare konstitutionella regler, skriver professor Vernon Bogdanor vid Oxfords universitet i DN idag.

Känns det igen? Tyvärr är det väl bara att konstatera att detta är, mer eller mindre, legio även i vårt land om vi ser bakåt och i nuet. Om än, kanske mer en klentrogen förhoppning, i mindre skala.

Just detta är något jag brottats med en tid. För närvarande bäst gestaltat av Immanuel Kants "Zum evigen Frieden" från 1795. Enligt Kant är människan inte, och kan aldrig bli, änglalik. Inte heller kan en god författning skapas genom människans moral, däremot kan människans goda moral skapas av, och uppföljning av, en god författning.

Kant blev kategoriserad som den optimistiske pessimisten och en dag som denna så bekänner jag mig fullt ut till hans läror med anledning av de senaste rubrikerna om Wanja Lundby Wedin. I och för sig så får det regelvidriga i detta vänta på sitt slutliga avgörande till deklarationsdags men ibland undrar jag om folk slutat tänka. Finns det vaccin mot epidemisk lobotomi? Ibland tycker jag att (M) beslut att byta ut var femte förtroendevald inte är så dumt (men frågar man de ledamöter (M) som sitter på förtroendeposter nu så tycker dom att det är dumt, några ska ju bort.....och ingen vet vem. Stämningen på topp)

Men, jag får väl fortsätta min vandring som den evigt optimistiske pessimisten.

Lite blandat om närliggande ämnen och sånt:

Mary, Erik Laakso DN, Aftonbladet,

Var tredje väljare vet inte vilket parti de ska rösta på i valet till EU-parlamentet om två veckor. Förmodligen väntar stora svängningar i sympatierna. Det framgår av en Sifo-undersökning gjord på uppdrag av Svenska Dagbladet som kommenteras av DN.

Ja, valet är svårt att värdera och andelen osäkra väljare är i praktiken tre gånger så många som vid ett vanligt val. Folkpartiet tog på fredagen sin valkampanj in i en leksaksbutik för att visa upp ett lyckat och populärt exempel på EU-samarbete med att gå runt bland dockor och nallar enligt DN. Nu kan jag tycka att tilltaget var lite märkligt då just frågan om konsumentsäkerhet är en av de frågor som förenar bland annat (S) och (FP). Lite som att slå in öppna dörrar. Ingen konflikt som får väljaren att se skillnaden mellan alternativen men helt ok om det var ett konsumentinformativt budskap till föräldrar som köper leksaker man ville uppnå.

Själv var jag och "kampanjade" i Norrtälje Rådhus under fredagen. Nej, kampanj är fel ord, medborgardialog. En del väljare kom och ville höra sig för vad som skiljer de olika alternativen från varandra och hur viktigt personvalet är. Trevlig medborgardialog i en normal samtalston över en kopp kaffe över allt från skola i kommunen till Euron framtid som stabil valuta. Frågor fick förhoppningsvis svar och jag fick känslan av att Åsa Westlund (S) kan ha fått några röster till. Miljöfrågor och oro för finanskrisen kom att prägla de flesta samtalen och jag och kommunfullmäktiges ordförande Nils Mattson (M) gjorde vårat bästa för att hålla oss så informativa som möjligt.

Statsministern fick ros för sitt hanterande av finanskrisen samtidigt som (S) och (MP) fick hög kredibilitet för sitt miljöengagemang och sin trovärdighet i frågan. Med detta sagt att valet mellan rött och blått lag, där (M) och (S) utgör de tydligaste motparterna, väger jämnt.

Jag håller med den som kanske tydligast konstrasterar mot min hållning i olika frågor, Riksdagsledamoten Göran Pettersson (M), att personvalet kommer att avgöra. Väljarnas frågor tyder på detta vilket ställer höga krav på valarbetarna att man vet var dom står och den enskildes förmåga att driva en effektiv personvalskampanj. Krassman betömer att Evin Cetin lyckas kryssa sig in och jag tror nog att hon har en god möjlighet till att lyckas med detta.

Själv röstade jag igår. Känns lite märkligt att gå bakom en skärm när bibliotekspersonalen och valförättaren kände igen mig och det var väl ingen hemlighet att jag lade min röst på (S). Personvalet var dock svårare då Göran Färm(S) står mig närmast i mina frågor och är en erfaren parlamentariker samtidigt som Åsa Westlund (S) är en fantastiskt duktig framtidsorienterad representant för Stockholm och Mälardalen med Miljö- och Konsumentsäkerhet som fokus. Valet föll till slut på Åsa efter att ha singlat slant om det.

Jag var dock tvungen att singla i bäst av fem innan resultatet stämde med vad jag ville....

Både Piratpartiet och Feministiskt initiativ hävdar att partierna misskrediteras i vallokalerna inför Europaparlamentsvalet. Gudrun Schyman som är talesperson och EU-kandidat för FI hävdar att valfunktionärer stoppar väljare genom att säga att det inte går att rösta på FI i lokaler som inte fått partiets valsedlar rapporterar bland annat SR.

Det är inte ok.

– Det ska vara likvärdigt, brukar man säga. Väljarna ska inte kunna missa någon valsedel. Om det sedan är ett eller två bord spelar ingen roll, men det ska vara likvärdigt, säger Hanns Lejsäter vid Valmyndigheten.

Man kan ha synpunkter på olika åsikter. Man kan ha synpunkter på enfrågerörelser. Men om dessa rörelser eller partier ställer upp i fria val så ska dom vara lika valbara som de redan etablerade partierna. Allt annat beteende undergräver det vi så gärna kallar demokrati.

Jag börjar annars bli rätt trött på det "hack i skivan" som jag upplever från en- eller fåfrågepartierna, för dom är några stycken med var för sig (ibland) prioriterade och oerhört viktiga områden men att ständigt höra samma visa blir.... förutsägbart och lite tjatigt. Att politik endast är en fråga blir lite av "foliehattsvarning" anser jag.

Men att inte behandla dessa lika är inte ok och skulle det nu vara fallet har vi större problem än "hack i skivan" både på kort och lång sikt. Att diskriminera väljare för att dom har foliehattar på sig är inte ok utan luktar USSR-inspirerad "demokrati" lång väg. Eller som att mobba någon som har fel märke på kläderna. I skolan fick man tillbringa viss tid hos rektor i ett animerat utvecklingssamtal för slikt beteende.

Någon har ett och annat att förklara och be om ursäkt för. Och det bör ske tämligen omgående.

Maria Abrahamsson, SvD och oberoende (M), har en välvässad penna och en aldrig sinande vilja att nagla dit (S). Hon hävdar att Socialdemokraterna gör allt vad de kan för att inte hamna på efterkälken i integritetsdebatten också och det är därför partiets EU-kandidater i vecken en ny genomlysning av integritetsfrågorna i Sverige och EU.

Jag tror mig veta att hon har både fel och rätt. I den motion till partikongressen som jag, Erik Laakso, Kristian Krassman, Thomas Hartman, Anders Widén, Ulrika Sandberg och Ann-Catrine Brockman lämnat in till (S) kongress i höst talas ett annat språk. Vi valde att ha en så bred spridning som möjligt för att garantera att motionen landade på partikojgressens bord. Samtliga Arbetarkommuner som vi ingår i har nu antagit den som egen nu (samt Krokom), vilket innebär att totalt sju olika Arbetarekommuner står bakom från 6 olika partidistrikt. Jag fick under tiden vi jobbade med den uppleva två saker.

* Det ena var medlemmarna i S riksdagsgrupp engagemang i den
* Det andra är den partiinterna debatten, vi ha, vågar jag påstå, stöd för vårt förhållningssätt. Ett stöd som vi även upplever av Karl Sigfrid (M) och Mary X Jensen (Minamoderatakarameller) i denna fråga som skär genom partisympatierna utan hänsyn till grundideologi.

Vi upplever nu i partiinterna forum ett skifte som inte bara är valtaktik, jag vågar påstå att ledande befattningshavare har blivit tagna på sängen med denna motion som kommit underifrån på bred front och därmed varit tvungna att ta debatten. Att jag varit aktiv sedan länge illustreras bäst i den artikel jag och andra författade i DN.

Alliansfritt skriver om systemfel och jag kan i viss mån hålla med om detta. För det finns mekanismer som skulle kunna motverka det systemhaverier som vi nu ser effekterna av. Den riksdagsledamot som tar sig tiden att läsa igenom förarbetena till nuvarande Regeringsform och den lag från 2003 i Riksdagsformen inser att de mekanismer som vi efterlyser redan finns. Men i en form som tyvärr inte är tvingande för de olika partierna.

Det ena är att lagar skall stiftas på ett sådant sätt och med ett språk som gör det möjligt att använda dessa texter i gymnasieutbildningen, det andra är att utskott kan lämna över lagförslag till andra utskott om man anser att det kan vara till nytta för genomlysningen.

Allt som krävs egentligen är att byta ut ett ord till ett annat. Från kan till skall.

Hur svårt kan det vara?

Efter mitt senast häcklande av (FP) valslogans och hjärtefrågor så följer nu (MP) och (V). Varför dessa två? Bägge är faktiskt ganska bra om man följt bland annat partiledardebatten i riksdagen.


Jag tror inte att man vill rösta nej till ett bättre klimat och inte heller att någon är motståndare till det. Inte dom andra partierna heller. Men budskapet är kort och kärnfullt även om det vore förmätet att tro att (MP) själva kommer ta ledartröjan för ett bättre klimat. Lite storhetsvansinne men i likhet med (C), klart godkänt.

(V) är av samma slag och konstrasterar med sitt kritiska budskap mot (FP) näst intill maranatamässiga "Ja till allt".


Annonsen har ett drag av SARS, Sentimentalt Arbetar Romantiskt Syndrom, med sin bagrund av blåställ men i denna kontext känns det relevant med avsändarens rötter. Eller rötter man vill återvinna. Denna annons saknar dock problemställning och kommer med en allmängiltig lösning till allt, att vara kritisk. Om (V) sen är kritisk mot freden, miljön, jobben eller något annat framgår icke men vi får väl hoppas på det bästa.

Det blir ungefär som för de dränker sin mat i ketchup, allt smakar sen likadant. Inget storhetsvansinne men avsaknaden på problematisering gör att betyget blir G (Nej vad gör jag, (V) vill inte ha betyg) i likhet med (C) och (MP).

För att trösta (V) kan dom använda detta som omdöme om den skon skulle klämma för hårt....

Idag följer såväl (C) som (FP). Skälet till att jag tar bägge är att jag faktiskt tycker att Centerpartiets budskap höjer sig lite över (KD) och (FP).



Problemformuleringen har en implicit bäring att det kan ligga kompetenssatsningar i budskapet men vän av ordning frågar sig bättre än vadå? Med en ekonomi som iofs är i ett moras men jämfört med USA en social infrastruktur som är i allt väsentligt i ett bättre skick. Men, godkänt måste jag tillstå, trots att jag är (S).

Folkpartiet däremot har ett budskap som får mig att undra. ”Ja till Europa” och valet av förstanamn. Marit Paulssen är säkert duktig men har inte hon varit MEP en gång tidigare och jobbat med just jorbruksfrågor? Eller var det en dröm? Eller, hemska tanke, är det (FP) valstrateger som sovit sig igenom denna epok? DN skriver idag om det låga valdeltagandet och Annika Ström Melin anser att Europafrågorna till del ligger bortom folks medvetande. I fallet med (FP) smyger sig tanken in att det stämmer.

I det här fallet tycks (FP) inte noterat att vi vid folkomröstningen 1994 sade Ja till Europa och att vi idag är med i EU. Ett stänk av oro infinner sig därför om vi i nästa valrörelse kommer se (FP) debattera rusdrycksförbudet (1922) och högertrafiken (1955). Profilerna i de valrörelserna är dock inte i livet längre så vilka kort (FP) skakar fram är osagt.

En alternativ förklaring är att (FP) med denna slogan vill kombinera effekterna av idétorka från partiledningen med återvinning av gammalt valmaterial i dagens miljöpolitiskt dominerade debatt. Rusdrycks- och högertrafikomläggningsfrågans återkomst är avhängigt om hur långt ner i källarbråten (FP) valstrateger hinner innan 2010 års val.

När det gäller konfliktyta med opponenter visar en rundringning att endast (V), (SD) och (ND) fortfarande säger nej till Europa. Sluter mig till att (FP) ser dessa partier som sitt enda sällskap i valrörelsen och därmed enda part att kontrastera mot. Detta leder mig ånyo till frågan om någon i (FP) öppnat en dagstidning sedan 1994.

Om jag nu ska vara min analysmetod trogen med tillägg från Tor så kan ett tredje alternativ vara att man anser att alla andra säger nej och att man vill med detta konstrastrera och manifestera att (FP)-kandidaterna säger Ja. Oklart om detta kommer att innebära något annat än att ligga platta som dörrmattor ivrigt viftandes med svenska pappersflaggor med ansiktet i golvet emedan andra parlamentariker torkar av sig skorna på dom.

Även (FP):s slogan får därmed underkänt i likhet med (KD)då (FP) antingen själva har, eller bedömt att valmanskåren ha, minne som en guppy och därmed inte kommer ihåg att vi är medlemmar och redan röstat om saken.

DN

Piratpartiet har fortsatt tillräckligt starkt stöd för en plats i EU-parlamentet, enligt DN/Synovates mätning. Men varannan väljare är osäker eller tänker inte rösta. Partiernas mobiliseringsförmåga de sista två veckorna avgör valutgången och partierna gör nu sitt bästa för att mobilisera. I denna kontext har Johannes Forsberg, Expressen, skrivit en oerhört fyndig ledare som jag de närmsta dagarna kommer reflektera över. Jag ska försöka göra en så opolitisk reflektion jag bara kan och inleder med (KD) förstanamn med därtill hörande huvudbudskap. Men inledningsvis, för att göra min analys mer lättilgänglig, politisk retorik kan enligt min uppfattning delas in i två olika huvudlinjer:

* Politik är att identifiera problem eller utmaningar och komma med en lösning
* Politik är att konstrastera sin lösning med motståndarens

Jag börjar med (KD) Alf Svenssons valbudskap;


Om vi börjar med det första alternativet för analys så finns inte några tecken på krig eller krigsfara i Europa idag. Om vi undantar vapenstilleståndet sedan 20 år på Cypern och Baskiska separatister sporadiska aktivitet tyder detta på att Alf Svensson i så fall har information som ingen annan har. Mig veterligen pågår inga väpnade konflikter enligt FN definitioner på den europeiska kontinenten. Jag kontrollerade detta med ledande nyhetsbyråer samt Högkvarteret och UD idag. Alla svarar nekande på frågan om det är krig eller krigsfara i Europa.

Då återstår det andra alternativet, att den gode Alf önskar konstrastera sitt budskap gentemot andra politiska partier. Även här bör han sitta inne med information då inget av dessa i alla fall öppet säger sig vara förespråkare eller ens passivt stödja en militär konflikt på den europeiska kontinenten. På följdfrågorna till UD samt Utrikespolitiska Institutet så kan man inte idag identifiera vad som skulle kunna utlösa en konflikt. Nämnas bör att såväl UD, UI som HKV sannolikt bedomde mina frågor som lätt suspekta.

Jag är böjd att hålla med Johannes att detta är en ädel tävlan i totalt meningslösa floskler, alternativet? Att Alf med en religiös övertygelse tror att väljarna är fullt ut retarderade.

Imorgon: (C)

DN

Uppdaterad

Lyssnat på partiledardebatten och det som slår mig är ett antal detaljer, detaljer som i sig bildar en helhet. Statsminister Fredrik Reinfeldt poängterade i sitt inledningsanförande två saker, regleringen av finansmarknaden ur ett europa- och lokalt perspektiv. Samtidigt går (M) ut och talar väldigt mycket om att stärka kampen mot ekobrott, att ett bredare samarbete krävs. Denna retorik klingar allt annat än vackert när samma (M) inte vill utnyttja det faktum att ett svenskt godkännande krävs för att Lichtenstein skall kunna ingå i Schengen-samarbetet. Här har statsministern ett utrymme att klä sina ord i handling. Annars blir det ”Vit man tala med kluven tunga” för att citera känt seriealbum. Läs gärna Thomas Bodströms kommentar till detta och Fredrik Reinfeldts justitieminister har en hemläxa att göra.

Samma sak gäller miljöarbetet, mycket prat och ganska lite verkstad. Om man inte räknar in statsministerns 50 resor med miljöfokus. Där tycker jag att Peter Eriksson (MP) plockade inte bara en poäng, utan fler. Jag tyckte att jag kunde höra hur hornen växte ut på statsministern. Provokativt? Jo, men upplivande och faktiskt sant det som Peter säger. Att vi släpper ut dubbelt så mycket koldioxid per capita som världsmedborgaren tycke ha gått statsministern förbi.

Faktiskt en bra debatt, formatet tilltalar mig. Men en sak reagerar jag på, kanske faktiskt lika mycket som själva innehållet i debatten. Kan det vara så att statsministerämbetet för med sig ett visst beteende? Hr Reinfeldt fnyste, pustade och frustade samt till och med visade att han behärskar samma ordvändningar som sin företrädare i vissa inlägg. Även de gånger han höll på tappa humöret. Den förra statsministern hade till det yttre en lätt rondör och glasögon, annars var likheterna med den nuvarande slående i talarstolen.

Som sagt, ett pustande och frustande som för tanken bakåt i tiden.

SvD, DN, SvT, DN


Krassman, S-buzz,

Finansminister Anders Borg (M) vill hålla i plånboken eftersom konjunkturläget är osäkert och ännu värre problem kan vänta "runt hörnet", till exempel inom banksektorn skriver DN.

- Jag tycker att finanspolitiska rådet underskattar hur viktigt utgiftstaket har varit för att vi ska ha en väl fungerande ordning för finanspolitiken i Sverige, sade han och lade till att en sprängning av taket skulle minska regeringens trovärdighet.

Jag reagerar på hans glidning. Exportindex visar en ökning, så även andra bedömare. Nu tror jag inte vi sett botten än men av andra skäl, att effekterna av varslen inte slagit igenom ännu, framför allt inte i detaljhandeln.....

Men den gode Borg pekar ånyo på banksektorn. Vad är det han vet som inte vi vet?

De ledande tjänstemännen i Stadshuset vill upplösa Stiftelsen Barnens dag. Stadsledningskontoret har haft underhandskontakter med länsstyrelsen om hur kollogårdarna på Barnens ö i Roslagen kan avvecklas skriver DN. Huvudprincipen är att alla barn i årskurs 3–9 som är folkbokförda i Stockholms stad har rätt till kolloplats.

Stadsdelsnämnderna har ansvaret för kolloverksamheten, som finns även på andra platser än Barnens ö. Hushållets sammanlagda inkomst avgör hur mycket det kostar. Exempelvis betalar de som tjänar mindre än 10.000 kronor i månaden före skatt 50 kronor per barn och dag, de som tjänar mer än 42.000 i månaden betalar 350 kronor.

Barnens ö, på Väddö nordost om Norrtälje, köptes 1911 av Barnens dags förening. 1980 bildades Stiftelsen Barnens dag av föreningen och Stockholms stad och dess like kan ej hittas i vare sig europa eller världen. En möjlighet för barn som kanske inte är födda i "rätt" familjer att komma i kontakt med natur och fritidsaktiviteter sommartid. En möjlighet att få vara barn och uppleva sommaren långt borta från miljonprogrammens betongnatur.

I februari 2006 gjorde Moderaternas ledamöter i borgarrådsberedningen, bland dem nuvarande finansborgarrådet Sten Nordin, ett uttalande om att stiftelsen bör avvecklas och tillgångarna övergå i stadens ordinarie verksamhet. EU:s konkurrensregler och lagen om offentlig upphandling kan inte täcka stiftelsens underskott menar man.

Kanske är det så, men var är den politiska viljan att sörja för de som inte är födda i rätt familjer? Jag blev uppriktigt ledsen över att den viljan till konstruktiva lösningar uppenbarligegn saknas, andra EU-länder har visat en innovationskraft som saknar motstycke i andra sammanhang. Ett exempel är hur Spanien och Irland förvandlat jordbruksstöd till telekominvesteringar.

Är mindre bemedlade barn numer degraderade till att vara en handelsvara? Frågan kommer igen: Är du lönsam lille vän?

DN

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu anlände på söndagen till Washington, ett dygn före det med spänning emotsedda mötet med USA:s president Barack Obama. Alla vet att mötet kommer att kretsa kring två frågor där deras åsikter går vitt isär: Irans kärnvapen och en pa­le­s­tinsk stat på Västbanken skriver DN. Denna händelse flankeras av en, i mitt tycke, tämligen enögd debattartikel på Newsmill. Enögt såtillvida att författarna (aktivt)negligerar bland annat FN Resolution 497, det fortsatta byggandet av bostäder på ockuperad mark samt nekar IAEA tillträde för att reda ut förekomsten av kärnteknik. Kommentarerna till artikeln vittnar om en stor frustration och trots att mönstret känns igen så finns det vissa, kanske inte ljuspunkter men, tecken på att det existerar en vilja till debatt och saklig argumentation. Men, den viljan speglas inte av artikelförfattarna som inte heller kan vänja sig vid tanken att vare sig mellanöstern i allmänhet eller heller Israel/Palestina i synnerhet fått uppleva ett enda år utan stormaktsinblandning sedan 1948.

Vad jag tycker är beklämmande är att denna debatt inte kan föras utan att respektive sidor anklagar varandra för judehat å ena sidan, islamofobi å andra sidan. Inget av tillmälena tycker jag har relevans, de speglar bara avsändarens bristande förmåga till oberoende. Ateist som jag är.

Nu anser jag att stormakterna måste garantera Israels existens, det stödjer jag till fullo och till detta är man moraliskt förbundna, men jag hoppas innerligen att Arabförbundets fredsplan från 2002 kan dammas av. Frågan är bara om denna fredsplan kan sväljas av Nethanyahu och hans allianspartner. Kan den inte det så närmar sig nog "bäst-före-datum" för det relativa lugn som präglar de västra delarna av Mellanöstern. Och då är vi där igen.

Here we go again....

Andra media:

Al Jazeera, Al Arabiya, Jerusalem Post, DN,

Jag får väl sälla mig till alla de som kommenterar partiledardebatten. Den var, tycker jag, ganska bra i sin ton. Men jag slås av två saker. Det ena är att ingen egentligen tar fasta på den jäsande ilskan bland de svenska pensionärerna. Hittills har ilskan främst riktat sig mot att pensionärer och arbetslösa betalar högre skatt än de som jobbar. Men i januari nästa år sänks pensionerna och då får vi räkna med ännu fler arga pensionärer skriver DN, för vad är pension? Uppskjuten lön.

Som jag skrev tidigare så kommer det bli en av 2010 valrörelse största frågor parat med IPRED, FRA och den galloperande ungdomsarbetslösheten.

Det andra som slog mig var Alliansens mantra om att krisen är någon annans fel och att alla har ett eget val att skydda sig för dess effekter. Men vänta nu.... till att börja med så hävdade samma laguppställning att 2007 var ett år som präglades av tillväxt som var Alliansens förtjänst, inte mycket till koppling till den globala högkonjunkturen. Sedan så undrar jag vad vi ska ha en regering till som, om retoriken är man använder stämmer med verkligheten, bara är ett vändkors. Om jag sammanfattar budskapet från Alliansen och snickrar ihop en "one-liner" låter ungefär så här (tack Göran Hägglund (KD) för tydligheten):

"Krisen är någon annans fel, hur svenska folket ska klara sig igenom detta är upp till dom själva"

I sådana fall har några på tok för mycket betalt för ingenting. Debatten präglades av krisen vilket fick till följd att det blev för lite ideologi. Trist men godkänd debatt med andra ord.

Men innehållet och attityden? Alliansen är lika aktiva och spännande som drivved, oppositionen sitter nu i samma kanot men paddlar lite i otakt. Otakten beror sannolikt på att (S) kongress inför valet genomförs först i höst.

Men vad vi såg var drivved och en kanot i lite otakt på livets flod. Inte mer, men heller inte mindre.

SvD, DN 1, DN 2, DN 3,

Nymedia: Krassman,

Turordningsreglerna i LAS måste avskaffas. Nya arbetsmarknadslagar som premierar kompetens framför anställningsår, återinförd fastighetsskatt, enhetlig moms, slopad värnskatt, avgifter på högre utbildning, höjd ersättning från a-kassan. Det är några av huvudförslagen i slutrapporten från Globaliseringsrådets kansli för att öka tillväxten och göra Sverige mer attraktivt för nya företag. Huvudsekreterare i rådet är Pontus Braunerhjelm, vd i Forum för småföretagsforsknng och professor vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.

Sture Nord, TCO ordförande säger i SvD att han inte känner igen det som anges. Han sitter dessutom i rådet och rådets rapport släpps först om 14 dagar. Förvirringen är total.

Men, åter till vad som anförs på DN Debatt. En del förslag känns inte helt "up to date". Varför tycker jag så? Författarna föreslår en rad med åtgärder för att göra Sveriges ekonomi än mer attraktiv och fri. Till saken hör att Sverige idag rankas som nr 26 i världen (av 200 länder) och nr 14 i Europa (av 43 länder) av världens främsta neo-konservativa och neo-liberala tankesmedja, den inte helt okända Heritage foundation. Men. Det intressanta är inte placeringen utan vilka länder som ligger före oss.

England, Baltikum, Polen, USA är några. Och hur ser deras situation ut idag mitt i brinnande finanskris? Hur väl har dessa lyckats stå emot baksidan på det globala myntet? Globaliseringsrådets kansloi föreslår en rad åtgärder för att än mer likna USA och England, föreslag i en mycket tydlig neo-liberal riktning som varit del av problemet för dessa länder.

Jag tror nog att Lars Leijonborg (FP) bör ta sig en funderare dels på det lämpliga i att Globaliseringsrådet ger ut två rapporter, en författad av kansliet och en av medlemmarna. Men även börja fundera på om vilka effekter som kansliets förslag haft i andra länder och andra regioner. Läsningen förskräcker faktiskt.

Lars Leijonborg har tidigare utbrustit att "globaliseringen är det bästa som hänt oss". Ja, det kan jag hålla med om i viss mån i Sveriges fall. Men alla har inte varit så tursamma. Och att vilja att Sverige går den väg de mindre tursamma slagit in på?

Intellektuell harakiri

Landstingsrådet Maria Wallhager borde ha tagit upp miljardupphandlingen i det utskott som fått uppdrag att sköta affären. Det slår nu landstinget fast. Maria Wallhager anser själv att hon "formellt inte begått något fel" skriver SvD.

Samtidigt med intervjun i en annan del av Stockholms Läns Landsting går ett pressmeddelande ut från Landstingshuset på Hantverkargatan, med landstingsdirektören Mona Boström som avsändare. I det står att

"Produktionsutskottet skulle ha givits möjlighet att fatta ett beslut om att sätta igång en upphandling. Produktionsutskottet borde också ha fått information om utvecklingen av upphandlingen under processens gång."

Om inte något fel har begåtts så bedömer jag att Maria Wallhager (FP) är oss svaret skyldig nu. Eller i alla fall en förklaring om varför hon, flankerad av samma landstingsdirektör som skrivit pressmedelandet, hävdar att intet misstag begåtts. Och det är inte bara vi väljare som efterlyser detta, hela den politiska kartan i Landstingsfullmäktige sällar sig nu.

Med denna metod att behandla såväl media som väljare så är det inte förvånande att Maria Wallhager (FP) och andra sitter och bölar över det ökande politikerföraktet. För de visar ingen förståelse för effekterna när dom förnekar sina egna tillkortakommanden när det är uppenbart att något gått snett.

Vi uppfostrar i regel våra barn att inte ljuga, alltid tala sanning och alltid lägga alla kort på bordet. Att försöka lösa uppgiften så gott det går och be om hjälp när vår egen förmåga brister. Det är ett positivt ledarskap som föder respekt.

Att som nu Maria Wallhager agera precis tvärtom och gömma sig bakom ord som "formellt" när det gynnar den egna saken föder bara förakt.

Så varför tycka synd om sig som missförstådd?

Inom det militära försvarets stödverksamheter ska besparingar på drygt tre miljarder kronor genomföras. Försvarets materielverk (FMV) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) avvecklas och delar av deras verksamheter bildar en ny stödmyndighet för det militära försvaretskriver bland annat SvD och DN. Riksdagsledamoten och min trätobroder Göran Pettersson (M) kommenterar efter, precis som jag, skummat den.

I allt vesäntligt ger jag Göran rätt. Marie Hafström är, bedömer jag, på rätt väg och blir bara hälften verklighet är mycket vunnet. Ett av skälen varför jag tycker så är att jag under mín "post-militära" tid när jag samtidigt i andra roller varit avnämare eller del av den akademiska kontexten bland annat reagerat på den dubbelfunktionalitet som växt fram i myndigheter som FHS, MUST, FOI och UI (Utrikespolitiska Institutet. MUST och UI berörs inte men alla dessa fyra myndigheter (MUST en myndighet i myndigheten) har funktioner för omvärldsbevakning och analys baserat på öppna källor. Att Regeringskansli kan behöva en andra åsikt är ingenting nytt, men att ha fyra som i många fall gör samma sak innebär ett oacceptabelt förbrukande av gemensamma resurser.

Precis som Göran delar jag skepsisen till att ingreppen i rekryteringsfunktionen, Pliktverket, verkligen är av godo. Försvarsmakten måste på något sätt ersätta den naturliga rekryteringsbasen med något annat, jag ställer mig djupt tveksam om det är rimligt att FM ska kunna konkurera med andra arbetsgivare på en fri arbetsmarknad. Det är inte uteslutet att det kan gå vägen i tider av finansiell oro men under högkonjunktur och arbetskraftsbrist? Tveksamt, jag dristar mig till och med att säga att det är osannolikt.

Där slutar dock min och Görans enighet. Eller, vad jag vill se först är en djuplodande analys av hur det geopolitiska läget mest sannolikt kommer att se ut efter krisen vi står i nu. För vi är inte på långa vägar igenom den förändring av maktbalanser som påbörjades mer handgripligt med Bear Stearns konkurs. Att börja orera om Nato-medlemskap innan loppet klarnar är ungefär lika begåvat som (Cecilia Malmström , FP)att ansluta sig till Euron nu innan vi, likt Statsminister Reinfeldt hävdar, utvärderat krisen. Här ställer jag mig bakom statsminsisterns bedömning. För vem var det som sa:

It ain´t over ´til the fat lady sings...

Konstitutionsutskottet, KU, kritiserade i går några statsråd. Men partilojaliteten står i vägen för en hård granskning av regeringen skriver DN på ledarplats. Det är svårt att inte sympatisera och jag tycker det är bra att DN tar upp ämnet. Men återigen en svag känsla av obehag för jag har inte glömt DN:s "bloggosfärscoop" där man såväl på ledar som nyhetsplats lanserade teorin om att bloggosfären var föremål för lobbyisters agenda. Att efterlysa oavhängighet när den egna nyhetsredaktionen uppvlevs som allt annat än opartisk känns..... sådär.

Men åter till ämnet. DN nämner det moderata statsrådet Carl Bildt och jag är inte förvånad. Eller kanske lite. Carl Bildt har en ledarstil som man skulle kunna kalla för omnipotent, jag upplevde den under ubåtsjaktens glada (?) dagar och dygnen kring Estonia. Men han skapar resultat. Men trots allt kan jag gilla honom allt som oftast.

Jag fick i alla fall följa ett KU-förhör på plats när han redogjorde för sitt engagemang i Lundin Oil och jag kan väl, som utbildad förhörsledare, konstatera att utfrågningens kvalitet spände från godkänt till förutsättningslös beundran för utfrågningsobjektet. Vissa borgerliga utfrågare lade sig så platta att det var med nöd man kunde skilja dessa från dörrmattan i ämnena spänst, omdöme, uppförande och integritet. En borgerlig ledamot borde tänkt på vilken färg han hade på tungan när han var klar. Ledamoten i fråga hade lika gärna kunnat ställa sig upp och be Carl Bildt anställa denne i vilken roll som helst, bara han fick en plats i solen. Kan sägas att Carl Bilds minspel avslöjade känslor som skulle kunna tolkas att han inte var helt imponerad av sin supporter. Jag skulle inte beskriva det som avsmak men nära inpå. Men det är klart, han kanske bara grimaserade lite helt utan anledning....
Även (S) agerande under Ebbe Carlsson-affären och Tsunami-katastrofen visar att regelverk och kultur måste förändras på sikt.

Jag tycker att KU rent formellt fyller en viktig funktion men vi kanske skall börja diskutera en reform på något sätt. Det förutsätter dock att alla partier är med på vagnen och lojala till detta. En reform skulle kunna innebära att KU bemannas av sådana som är inne på sin sista period. Som har sin politiska framtid i historien. Jag vet inte helt säkert men jag tror vi bör börja fundera på detta.

Dödstalen i sjukdomar som kan behandlas är mer än tre gånger så höga för lågutbildade som för högutbildade. Allvarliga brister i det förebyggande arbetet gör att svensk sjukvård misslyckas med att hjälpa särskilt utsatta grupper i samhället. Det kan handla om hemlösa eller männi­skor som hamnat i missbruk. Minst en tredjedel av hjärt- och kärlsjukdomarna kan förhindras med förändrade levnadsvanor. Vart tredje fall av de tolv största cancer­sjukdomarna kan förebyggas om vården främjar förändrade levandsvanor i utsatta grupper. Socialstyrelsen begär nu skärpta lagar för hur patienter ska bemötas. Det skriver bland andra Lars-Erik Holm, generaldirektör, i Socialstyrelsens rapport som överlämnas till regeringen i dag samt på DN Debatt.

Socialstyrelsen vill nu fästa uppmärksamheten på bemötande och delaktighet i vården – nog så viktiga aspekter av tillgänglighet. Att ett gott bemötande och del­aktighet ger bättre vårdresultat torde inte vara någon rymdforskning som SoS GD påpekar. Inte heller att männi­skors levnadsvanor påverkar risken att drabbas av sjukdom borde vara någon "rocket-science" ens för den minst beläste politiker.

Rapporten är ett rejält underkännande av den ekonomisering av sjukvården vi sett på senare år. Nu senast med artiklar om såväl kosten och MedHelps bonus för att maximera antal råd per tidsenhet. Men även, i ett lite vidare perspektiv, på det självmord som en 13-årig flicka begick på ett privatägt HVB-hem.

För jag kan tycka det är lite märkligt att en maskin som skär kött på en restaurant inspekteras och utvärderas oftare och mer ingående än att följa upp den verksamhet som är den yttersta garanten för en sjuk-och hälsovård av god kvalitet.

Jag säger inte att sjukvården skall ha ett outsinligt ekonomiskt utrymme, men jag tycker att de politiker som har ansvaret kommer alltför lätt undan när dom i stor utsträckning ekonomiserar vården. Dom har helt enklet gått i controller-fällan och tagit sina beslut på bristfälligt underlag samt saknar förmåga till helhetstänkande. Eller låter sig nöjas med förklaringar som inkörningsproblem. Just de senaste uttrycket används av det företag som levererar maten till våra sjuka. Inkörningsproblem kan vara relevant i en fabrik men är, om nu vården ska göra anspråk på att se hela människan, människan en maskinkomponent? Återigen, den ekonomisering som ligger bakom har inte förmått sjukvården att utvecklas från 1970-talets betongbyråkrati och fabrikstänkande. Det enda som åstadkommits är att en del av arbetsgivaransvaret flyttats från offentligt till privat. Med offentliga pengar. Och då har vi inte penetrerat alla effekter av Vårval Stockholm.

Vi har i Norrtälje kommun tagit fram en politik för att möta detta, den ska godkännas i nästa vecka av styrelsen och kommer därefter lanseras i den valrörelse som inleds efter höstens kyrkoval. Jag säger som min gamle lärare i antropologi: Det som går att mäta är inte värt att veta, det som däremot är svårt att mäta är värt att veta.

Lars Erik Holm, Generaldirektör på Socialstyrelsen, bekräftar denna tes. En modig man, all heder åt honom.

Ytterligare: DN2, DN3, SvD, SvD 2, SvD 3

Nu blir jag faktiskt riktigt arg. Sjuksköterskorna som svarar i telefon hos sjukvårdsrådgivningen får en bonus på 1.000 kronor om de klarar av samtalen på kort tid. – Vi vill ge de anställda en morot, säger produktionschefen Geir-Erik Hyvärinen.

Bonussystem hör inte hemma i hälso- och sjukvården, menar flera kritiker som DN talat med. – Risken finns att man börjar tumma på kvaliteten och försöker avsluta samtalen snabbt, säger Katarina Johansson på Vårdförbundet.

Hur är det tänkt? Kan mänsklig kontakt när man är sjuk värderas i bonustermer? D.v.s om jag är orolig för att min dotter haft hög feber en längre tid och börjar visa allmänna medvetande-nedsättningar ringer jag naturligtvis en sjukvårdsupplysning. Om nu motparten i samtalet har detta program så kan det vara så att denne inte förmår lyssna in mina beskrivningar. Som utbildad förhörsledare vet jag av erfarenhet att den viktigaste informationen ofta ligger implicit eller i bisatser. Stimuleras förmågan att lyssna in med ett system som stimulerar mängden samtal per tidsenhet?

Har ingen lärt någonting om människan de senaste åren? Finanskrisen är till del orsakad av bonusprogram som stimulerar hafsverk före analys. Ska denna modell prägla vården i Sverige nu?

Ytterligare ett par personer som nu bär titeln "han som sitter ensam i kanoten" sällar sig till tidigare. Vi ser en ekonomisering av mänskligt värde nu. Nästa steg blir sannolikt röstidentifiering som sållar bort icke lönsamma patienter till ett program för självdiagnos.....

Är du lönsam lille vän?

DN1 och 2.

De finns risk att Lettlands bruttonationalprodukt (BNP) minskar med en femtedel under 2009, enligt analytiker på Swedbank rapporterar SR. Under första kvartalet var raset 18 procent jämfört med samma kvartal i fjol. Den lettiska industriproduktionen föll med 22 procent, medan detaljhandeln rasade med 34 procent. Konsekvenserna blir, enligt Lettlands finansdepartement, 40 % kapningar i statsbudgeten, bland annat kommer hälften av landets sjukhus att stängas.

När jag var där för två år sedan reste vi runt och lät oss beundras av dess sajukhus som i många fall uppvisade en bättre miljö än många svenska. Nu blir det inte så.

Den oro som uppvisas är stor, folk är oroliga för att icke färdigt behandlade patienter helt enkelt kommer hänvsas till gatan. Hur situationen i skol- och utbildningsväsendet ser ut pratar vi inte om. Det är värre.

Svenska banker får hård kritik för sitt sätt att säkra tillgångarna. Svenska banker som aktivt medverkat till dagens situation. Mjölkbönder uppmanas att slakta kor som en av uppmaningarna från en känd svensk bank.

EU ställs nu på sin absolut tuffaste utmaning. Inte bara ekonomiskt utan även ur ett statligt stabilitetsperspektiv. Jag kan inte utesluta oroligheter i Baltikum och att de känslor som finns drabbar oskyldiga minoriteter. Men se där tvår nu bankerna sina händer.... det var inte vi, det var någon annans fel.

En farlig väg för oss alla. Banker, finansministrar och andra har en faiblesse att vilja kapa åt sig äran när det går bra och ducka bakom andra när det går mindre bra har det visat sig nu. Jag är, trots att jag är (S), rädd för att bankernas ovilja att se sin egen roll och ta ansvar rädd för att reaktionerna, såväl på gatan i Riga som i Finansinspektionens regelverk, kan bli för kraftig. För det är oroligt nu.

På gatorna i Riga.

Det franska parlamentet röstade på tisdagseftermiddagen om den omtalade Hadopi-lagen. Majoriteten röstade ja till lagen, vilket kan innebära att illegala fildelare i framtiden stängs av från internet enligt DN och SvD1 ,2 och 3.

I dagens läge finns ingen lagstiftning om internet på europeisk nivå och ingen är att vänta förrän tidigast i höst. Men om EU-parlamentets förhandlingar med ministerrådet leder till ett nytt kompromissförslag som går i 138:ans anda får Frankrike två motstridiga lagar. Då får den nationella stryka på foten säger Ulf Bernitz, professor i europeisk integrationsrätt vid Stockholms universitet.

Det är inte självklart vad som händer nu. I England jobbar medialobbyn på för att skydda sina intressen. Oklart om även upphovsmännens intressen ingår där.

Men om Europaparlamentet nu jobbar på och låter en motstridig lag passera vad händer då? Jag bedömer inte det självklart att Frankrike låter detta vara utan kommer hävda sina intressen före ett parlamentsbeslut. Och ratificeras Lissabon kommer Fransmännens argument ytterligare rent formellt försvagas.

Me, nu är detta politik och då kan man, bevisligen, göra undantag från rättssäkerhet och formella krav.

Fortsättning följer och just nu skulle jag inte vilja vara Näringsminister. Alls. Sommaren blir lång.

Om en apotekare får granska läkemedel som ges till personer över åttio år så halveras de äldres besök på akuten. Dessutom kan åtta av tio sjukhusinläggningar undvikas, visar en ny Uppsalastudie skriver DN. Ungefär samtidigt så publicerar min kompis Måns (vi sitter i AK Styrelse och redaktionsutskottet tillsammans) en, med all rätt, ilsken postning på sin blogg. SvD har dessutom en granskning om kosten i vården, en kost som lämnar allt övrigt att önska.

Det är som en tanke.

Vad jag kan konstatera är att vården av våra äldre i många fall havererat. Samtidigt som jag inte vill tillbaka till den äldreomsorg i stordrift i offentlig regi som präglade 1960- och 1970-talen så är jag tveksam till hur avknoppningen sker där stora vårdaktörer tillåts dominera utbudet. Har någon, förutom aktieägarna, tjänat något?

Måns pekar på tveksamheten med Aktiebolag somvårdgivare, och det var väl inte det som var själva grundtanken. Att engagerad personal skulle få ta över ansvaret och kunna, bortom den offentliga byråkratin, utveckla vården. Därför bedömer jag att Aktiebolaget som form är direkt olämplig för privata vårdgivare. Personalkooperativet eller Kommanditbolaget (många Advokatbyråer är KB) torde vara lämpligare. Det var det ena.

Det andra är att i min hemkommun, Norrtälje, bedrivs ett projekt som heter Tiohundra, en väg in i vården. Detta projekt har rönt stor uppmärksamhet i sjukvårdskretsar och har i många fall varit lyckosamt för den enskilde vårdtagaren. Vi i (S) har ytterligare idéer kring hur man kan utveckla vården, och då främst utskrivningen.

Undersökningar har visat att om ett team bestående av läkare och sjukskötersor tillsammans skriver in och ut patienter ökar kvaliteten och dialogen. Vår tanke är att lägga på en apotekare, en sjukgymnast och en dietist.

Dietist? Ja, faktiskt, artikelserien i SvD pekar med all önskvärd tydlighet på att politiker måste få upp ögonen för kostens betydelse i vården och för hälsan. Att få stöd att lägga om sina vanor som kanske haft en orsakspåverkan är något som inte alla kan initiera själva.

Med detta vill jag visa att (S) på flera plan har idéer och är konstruktiva. Samt, beredda att ta ansvar.

Finanspolitiska Rådet konstaterar att regeringens arbetsmarknadsreformer kommer att höja sysselsättningen på sikt. Men i lågkonjunkturen behövs också mer kraftfulla åtgärder mot den stigande arbetslösheten, anser rådet i sin nya rapport skriver DN.

Samtidigt får regeringen beröm för att den hanterat problemen på de finansiella marknaderna väl.

"Det är lämpligt att öka de arbetsmarknadspolitiska insatserna för korttidsarbetslösa. Men regeringen har en övertro på jobbsökaraktiviteter i lågkonjunkturen", säger Finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors.

Rådet tycker också att arbetsmarknadsutbildningen bör utökas, även om volymen bör vara betydligt mindre än under 1990-talskrisen. Stöd till utbildning i företagen skulle kunna ges där avtal slutits om kortare arbetstid och motsvarande löneanpassning.

Samtidigt så är vår vilja till reformering av Arbetsförmedlingen ett steg i denna riktning. Jag citerar SvD där Sven-Erik Österberg och Ylva Johansson redovisar huvuddragen:

Arbetsförmedlingen ska reformeras i grunden. Arbetslöshet drabbar idag långt fler grupper än förr och de arbetslösas behov kan idag se väldigt olika ut. Dagens arbetsförmedling har inte möjlighet att möta dessa olika behov. Att matcha människor till jobb handlar också alltmer om att ge människor stöd att utveckla sina unika möjligheter genom utbildning. Därför vill vi ersätta Arbetsförmedlingen med en kompetensförmedling . Arbetsgivarna ställer allt större krav på specialkompetens hos dem som söker arbete. En uppgift för Kompetensförmedlingen ska vara att få fram den efterfrågade kompetensen

Kan det sägas tydligare och bli mer konkret? Den härdsmälta vi går igenom måste betalas på något sätt. För att kunna göra detta en dag behöver vi kompetent arbetskraft till industrin. Risken som Alliansen tar nu är att försätta Sverige i en minst sagt prekär situation, en situation där vår arbetskraft har fel kompetens.

Det kan ge uttrycket "Svenne-Banan" en mer handgriplig innebörd.

Samtidigt som Afghanistan kämpar för att försöka återhämta sig från årtionden av krig har talibanerna vuxit i styrka och deras attacker har trappats upp och utlöst en blodig spiral av våld. Motattacker från USA och Natostyrkor har krävt civila dödsoffer och ohyggliga scener har utspelas i byar, festlokaler och marknader när oskyldiga människor fått sätta livet till för missriktade attacker. Korruption, bristande säkerhet, kriminalitet, droghandel, lokala krigsherrars makt och talibanernas frammarsch får landet att än en gång balansera på kanten till en stor katastrof. Afghanistan i dag är en stor kontrast till det hopp som väcktes när talibanerna med USA och Natos hjälp störtades och en civil regering inrättades.USA:s befälhavare aviserar en omprövning av den amerikanska användningen av flyganfall i Afghanistan skriver DN.

Allan Widman (FP) skriver en sammanfattning av läget i en debattartikel på Newsmill och bland annat konstaterar han nu, föga förvånande för de som läst bland annat Åsa Lindestams (S), ledamot i FöU, blogg att kriget i Afghanistan inte ser ut att vinnas på det sätt som man tänkt sig och att Pakistan riskerar att implodera.

Jag är dock nöjd såtillvida med att Allan Widman nu börjar resonera i realistiska termer men saknar i hans slutsatser vilka politiska mål vi har nu med vårt engagemang. Jag ställer mig helt bakom hans slutsats att väst, eller resten av världen för den delen, inte har något egentligt val med att vara kvar men....

Trots att vårt bidrag endast utgör mellan 1-2 % av trupperna så kan och bör vi föra denna diskussion såväl i Sverige som bilateralt och inte ducka bakom vad Barack Obama funderar på som nästa steg. För det finns möjligheter att sätta upp realistiska mål om vårt politiska ledarskap börjar gräva lite där dom står. Gräva i den kompetens som finns, för den finns.

För jag är, efter att ha penetrerat problemställningen under en längre tid, nu övertygad om att vi i grunden bör vända på logiken i de politiska målen om det nu överhuvudtaget finns några längre. Förberedelserna bör omfatta studier och samtal med Christer Hägg, Albert Hourani och Ira Lapidus. Den förra ledande svensk islamolog och de två senare internationellt ledande experter på politisk idéutveckling samt idéhistoria i denna kultur.

Att vi ska vara kvar i olika roller bedömer jag som absolut nödvändigt men det förutsätter formulering och exekvering av politiska mål samt ett tydligt politiskt ledarskap. Uteblir detta kan den svenska debatten inom kort spåra ur med populistiska krav på tillbakadragande.

Förlorarna om så skulle ske? Inledningsvis Afghanerna men i förlängningen vi själva.

Klyftan mellan Israel och EU, liksom numera också USA, är så stor att det är svårt att se hur den dödförklarade fredsprocessen i Mellanöstern ska kunna återupplivas. Efter vinterns blodiga krig i Gaza och den nya högerregeringens tillkomst står Israel mer ensamt än på mycket länge. Omvärldens tryck på en lösning av Palestinafrågan och hela den israelisk-arabiska konflikten har ökat; ett tydligt tecken på det är EU:s signaler om att en utlovad ”uppgradering” i förbindelserna med Israel är beroende av framsteg i fredssamtalen.

Måndarling ger sin syn som kan vara värd en tanke men att gå så långt att börja ifrågasätta handelsavtalet med EU är en farlig väg.

Men konflikten är om inte olöslig sannolikt Obamas och EU´s största utmaning. Syriens vägval kommer att vara avgörande och som jag skrivit tidigare, frågan om vatten är bara en av fler facetter i denna konflikt. Arab News hävdar att ett av skälen för Israels ovilja att inte hörsamma FN resolution om Golanhöjderna är just vattenförsörjningen. Detta finns återgivet i annan media tidigare.

Israel spelar helt naturligt ut Iran-kortet, det kort som omfattar Iran som en framtida kärnvapenmakt, och förväntar sig sannolikt omvärldens stöd. Min fråga är bara hur mycket detta kort är värt. Konflikten mellan Iran och USA, som bottnar i Iran’s kärnkraftprogram , har fått implikationer i relationerna mellan Iran och Afghanistan. Iran är än så länge en viktig supporter till Hamid Karzais regering som i sig är en förutsättning för USA:s legitimitet i Afghanistan.

Iran har nu visat tecken på att vilja, om inte annat i ett demonstrativt syfte, visa sin förmåga att kunna ytterligare destabilisera Afghanistan. Detta skulle få allvarliga konsekvenser på den pågående ”surge” som Obama-administrationen genomför. Ju mer Israel pressar på det Iranska spelkortet, ju större är risken att Afghanistan slutligen puttas över avgrundens rand med Iransk påverkan. Allt hänger numera ihop i en enda Gordisk knut.

Alternativet? Det enda Iran vill är att utplåna Israel. Det är inget alternativ i min värld även fast jag djupt sympatiserar med den äganderätt som borde honoreras på västbanken och i östra Jerusalem.

Palestinierna är bara en bricka i ett större spel nu. Ett spel där alla sitter med en förlorande hand.

Läs även SR i närliggande konfliktanalys, riktigt bra.

Kommunernas situation är akut rapporterar SvD.Om krisen blir djupare kan kommunerna få mer pengar av staten. Men i dagsläget måste kommunerna och dess invånare räkna med att drabbas av nedskärningar. Det är kommunminister Mats Odell (KD) besked till svenskarna i en annan artikel.

I Haparanda kommer kommunledningen förhandla om skattesänkningar, i Borlänge varslas lärare om uppsägning. Remarkabelt nog så uppmanas kommunerna att värna välfärden i samma mening som besked om att statligt stöd uteblir.

Kommunminister Mats Odell (KD) försvarar bidrags- nivån.

–Många företag går dåligt och många enskilda drabbas hårt av arbetslöshet. Det är inte realistiskt att kommunsektorn ska gå helt torrskodd genom detta fruktansvärda oväder som nu drar fram, säger han till SvD.

Jag är fullt medveten om att kommunerna inte kan ses som frälse i det finansiella moras vi går igenom. Men resultatet blir att, i Borlänges fall, ta bort framtida förutsättningar i form av utbildning och att som i Haparanda, genom lönesänkningar och arbetstidsförkortningar, försämra just välfärden. Det som bekräftar bilden är de kommentarer som en god vän till mig fick under helgen på en samling med pensionärer. Det finns en stor oro i denna grupp att bli äldre och vara tvungen att förlita sig på samhällets tjänster. En, som jag ser dett, befogad oro.

Jag är orolig för vad som kommer härnäst. Varsel och lönesänkningar har inte slagit igenom i konsumentledet ännu vilket gör att detaljhandeln inte sett slutet på resan, inte heller kommunernas ekonomi.

Jag oroar mig även om vilka signaler den förda politiken, med nu ofrånkomliga nedragningar i skola och omsorg, kommer sända till våra unga väljare och de som ännu inte får göra sin röst hörd. Unga väljare som är dom som reagerat starkast på FRA och IPRED, unga väljare som lever sina liv på nätet i stor utsträckning.

Jag kan inte sluta mig till annat än att det politiska ledarskapet sänder följande signaler till de som en dag ska trygga vår ålders höst, jag har som källa bland annat min 17-åriga dotter och hennes kompisar. De är kloka som få och gjorde följande sammanfattning:

Pension är inte uppskjuten lön
Vård, skola och omsorg är budgetregulatorer
Staten förbehåller sig rätten att kontrollera det man finner för gott hos medborgarna

Ett samhälle som närmar sig Orwells 1984 samtidigt som samma samhälle inte förmår förse medborgarna med vård, skola, omsorg och andra basala behov är inte stabilt. När den del av samhället, kommunen, som är närmast medborgarna inte förmår lösa de uppgifter som medborgarna i sitt dagliga liv är avnämare av inte bara sluttar planet, det lutar kraftigt. Det har all forskning och samtliga studier visat.

Fortsätter denna utveckling kommer 2010 valrörelse präglas av liknande väderfenomen men i andra sammanhang än vad nu Hr Odell och Hr Borg ger uttryck för.

Istället för att försöka övertrumfa varandra i meteorologiska liknelser skulle jag sätta värde på om någon försöker sig på ett längre perspektiv. Det jag ser och hör är allt annat än upplyftande. Detta gäller alla partier, även mitt eget.

Det var heta känslor på Centerpartiets stämma på lördagsförmiddagen när öppenheten och den personliga integriteten behandaldes skriver DN. Efter att ha läst artikeln vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Eller bara rycka på axlarna. Stefan Hanna (C) har dock med sitt inlägg kunnat sätta in debatten i Centerhistorien.

- Öppenhet och personlig integritet är vad kärnkraften var under slutet av 70-talet. I kompromissen med de andra allianspartierna om öppenhet och respekt för individen har vi kört ner i diket. Vårt program är utmärkt men det är viktigt att våra företrädare också lever efter det, sa han

Jag lider med Stefan, hyser uppriktig sympati för honom. Men jag tror att om man hade valt en annan väg kanske det hade fått ett annat utfall. Vi har valt en annan väg med att lägga en stopp-motion till (S)-kongress i höst. Varför vi valde den vägen var för att vi som skrev den hade sinsemellan olika utgångspunkter. Vårt första försök att skriva en motion om ny upphovsrätt slutade att vi var ense om en sak efter redan fem minuter. Det var att vi var djupt oeniga. Resultatet blev nu att vi kunde enas om att den parlamentariska processen kört i diket och därför just slå stopp samt börja gräva vid den roten.

Hade (C) valt den vägen kanske stämmobeslutet fått ett annat utfall, nu gick inte det av skäl som lojalitet till de andra "integritetsskyddande" partierna i regeringen.

(C) har hållit frågan om integritet som sin egen genom riksdagsledamöterna Federley och Johansson med nu ett tämligen magert resultat. Men det vore fel av mina kamrater i (S) om de nu skrattar rått åt det ganska hårda fall som drabbar (C). Det skrattet kommer med stor sannolikhet att fastna i halsen för vi har som bekant vår fight kvar. Vår egen kongress skall övertygas i oktober.

Och åt resultatet av (C) integritetspolitik? Där rycker jag på axlarna, mer av ett jaså. Med vilken trovärdighet man nu skall driva integritetsfrågor vet jag inte och bryr mig ännu mindre.

Även SvD

FN:s flyktingorgan UNHCR varnar för att en av världens värsta flyktingkriser är under uppsegling i Swatdalen, rapporterar Al Jazeera, DN, det brittiska mediebolaget BBC och SvD.

Våldet har trappas upp i nordvästra Pakistan sedan försöken att försonas med talibanerna kollapsat. Tiotusentals civila har flytt det forna turistmålet Swat och omgivande distrikt de senaste dagarna. Regeringen har nu ändrat taktik och satsar på att ”tillintetgöra militanter och terrorister”. På fredagen skickades fler soldater till Swatdalen. President Asif Ali Zardari, som är i USA, säger att den militära offensiven ska fortsätta tills läget i Swatdalen har normaliserats.

Men det kommer inte normaliseras. Detta skrev jag till en av mina kunder som har export till regionen och som efterfrågade en lite bredare bild:

Pakistans regering brister i kontroll av våldsmonopol samt den allmänna säkerhetsutvecklingen I de pmråden som gränsar till Afghanistan (Baluchistan, ”Federally Administered Tribal Areas” samt de Nordvästra provinserna. Detta får till konsekvens att den federala regeringen är inkapabel att kunna fullfölja de av USA och NATO uppmuntrade attackerna mot Pakistanbaserad Taliban-milis.

Pakistans gränsområden har kommit att utvecklas till nyckelområde för rustning, rekrytering, uppladdning samt utbildning av grupper i opposition mot den federala regeringen samt uppladdningsområde för grupper verksamma I Afghanistan.

Sedan Talibanstyre infördes I SWAT-dalen uppvisar Pakistan alla tecken på att vara en “failed state” då den federala regeringen samt rättssäkerheten i form av federala domstolar och motsvarande lagstiftning ej uppbär legitimitet i alla provinser.

Antalet dödsfall ökar orsakat av sekteristiskt våld eller terrordåd ökar lavinartat. Om ökningstakten under första tertialet 2009 utvecklas att ligga på samma nivå för helåret kommer antalet dödsfall som orsakats av sekteristiskt våld och terror öka med 200% jämfört med 2008. Tabell enligt nedan, siffrorna är rensade på dubbelrapporterade incidenter men är för 2008 och 2009 endast baserade på bekräftade uppgifter i media. Antalet reella dödsfall kan vara högre.

Och så går rapporten på, jag kommer inte publicera dess slutsatser eller annat men utvecklingen är oroväckande. Det finns ett par underliggande orsaker till som kanske inte ses för blotta ögat och som jag tar upp. Komponenter som i sig satt igång sekteristiskt våld varav en är central för allt liv.

Vatten

De som varit i regionen och levt där en tid vet att denna fråga är central. Afghanistans grannar har en lång historia av konflikter om naturtillgångar. Om Afghanistan i ett medelångt- till långt perspektiv kommer att göra anspråk på vad som skulle kunna vara legitima krav på vattentillgång (en nödvändighet för ekonomisk uppbyggnad) kommer sannolikt spänningarna öka dramatiskt och accelerera den pågående våldsspiralen.

Återigen vatten i sin dubbla roll. Som källa till liv, som orsak till död.