Observera att jag inte är ett dugg religiös, men med dagens rapport från de Rödgröna kunde jag inte hålla mig.

Vid den tiden utfärdade socialförsäkrings- och arbetsmarknadsministrarna Husmark-Persson och Littorin en förordning om att hela landet skulle arbeta. Det var den första förordningen om massarbete för halta och lytta, och den hölls när Reinfeldt var ståthållare i Sverige.

Alla gick då för att registrera sig, var och en till sin arbetsförmedling. Och Josef, som genom sin härkomst tillhörde norrförort till Stockholm, begav sig från sitt till Filippas stad, Täby, för att registrera sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var deltidssjuksriven (och som därmed tillhörde en så kallad omförsäkringsgrupp).

Då vägen varit lång, och de inte kunnat ha råd med en bil som alla andra eftersom de som tjänast mest erhållit de största skattelättnaderna under året som varit, voro de bägge trötta.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att registreras, och hon tog sina smärtstillande, den dos som hon behövde för att fungera som människa. Hon lade sig ner för att vila då vägen varit lång, eftersom det inte fanns plats för dem inne i väntrummet.

Då stod plötsligt en ängel från arbetsmarknadsministerns stab framför dem och regeringens hela härlighet lyste om den.

De greps av stor förfäran, men ängeln sade till dem: Var inte rädda. Jag har bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en ny förordning antagits åt er i detta land om minimiersättning för sjukskrivna om 223 kronor per dag.

Och plötsligt var där en stor himmelsk här på plats som prisade Alliansen och tackade för att de var det utvalda folket.


Ursäkta, f-n trot….

Annat: Marin Moberg, Andersson & Höglund samt läs gärna Johan Ulvenlövs julkrönika