I huvudsak ett inlägg baserat på tidigare, Mona Sahlin och Cristina Husmark Pehrsson hade som väntat olika åsikter om vad den nya sjukförsäkringslagen kommer att innebära i gårdagens SvT. Husmark Pehrsson tycker att regeringen ger de sjuka en andra chans.

– Ni knuffar folk över kanten, sa oppositionsledaren Mona Sahlin

Husmark Pehrsson kallar de nya tillämpningarna för "solklara" och känns inte vid kritiken om en oklart utformad lag vilket tyder på en rätt märklig perception kan jag tycka. Framför allt när man pratar med anställda vid FS.

Min reaktion, efter en bitvis rörig debatt, var att en ganska viktig fråga utelämnades. Ponera att en person måste säga upp sig från sin 75 % tjänst för att ”prövas mot helea arbetsmarknaden”. Om och när ett sådant fall sedan innebär att det finns bara 75 % arbetsförmåga kvar, tror verkligen socialförsäkringsministern att hans eller hennes jobb står kvar och väntar i det läget? Frågan kom men bluddrades bort av journalisten. Synd, det var ett bra exempel.

Annars: Rörig debatt, ingen av de bättre. Men i sak vann Sahlin.

Expressen har en längre analys som enda tidning nu på morgonen där Mona Sahlin (S) utpekas som vinnare. Jag håller med det som skrivs i analysen, snudd på tjänstefel att skicka fram det som Stig-Björn Ljunggren kallar minröjningskompani till förmån för en tyngre minister. Och jag menar då statsministern eller hans ställföreträdare.

Och jag kan tycka, trots vad Mary anför i sin kommentar om delegering, att jag därmed gör en korrekt analys. Man kan kalla det vad man vill, minröjare eller inte, Mona Sahlin gjorde igår frågan till en valfråga och då duger inte att släppa fram fackministrar. Jag tror dock, pessimist som jag är, att den moderata valledningen inom kort spottar upp sig.

Dom kommer inte tillåta spel mot ett mål vilket vi skall ha helt klart för oss.