Moderaterna tappar kraftigt i väljarstöd efter de senaste veckornas debatt om sjukförsäkringen. Samtidigt når Miljöpartiet nya rekordnivåer i DN/Synovates december­mätning som täcks av SvD, Aftonbladet och Sydsvenskan.

En bedömning som Niklas Källebring, Synovate, gör är att en större andel av de väljare som röstade borgerligt i förra valet som inte vill uppge något favoritparti i dag jämfört med andelen soffliggare på den rödgröna sidan samt att sjukförsäkringsdebatten nu slagit igenom.

Det är, i min värld, bara två rörelser som är intressanta. (MP) som nästan fördubblat sitt stöd och att (C) kryper allt närmare fyra procent-spärren, dessa rörelser stärker bilden av att (C) förlorat sin identitet på permanent basis som det ledande gröna alternativet. Vad man ska ta till för medel för att hindra flykten av kärnväljare med miljöfokus vet jag inte men (FP) allt ihärdigare kärnkraftvänliga förslag kommer inte att hjälpa.

Men. Ett resultat är att andelen borgerliga sympatisörer som nu inte vill ta ställning sticker ut ur undersökningen. Detta är ganska ovanligt eftersom borgerliga sympatisörer historiskt har en hög ”röst-moral” om uttrycket tillåts. Men, inget är klart och även fast (PP) endast når en procent så kan dessa inte räknas ut. Emedan de Rödgröna och Alliansen kommer att vara fullt koncentrerade på att slita håret samt ta heder och ära av varandra kan (PP), som visat sig vara duktiga på nätkampanjer, komma i ytterspåret i det politiska vakuum som detta skapar. (PP) visade igår att man till fullo behärskar den fråga som Per Schlingman och Henrik von Sydow förtvivlat försöker ta initiativ till.

Själv erkänner jag beredvilligt att jag endast fokuserade på FRA-delen i debatten om integritet som jag tog tillsammans med Mark Klamberg (FP) et al i DN. Helt klart kan jag som bäst få en plats i bakluckan på den vagnen som handlar om upphovsrätt och jag har fortfarande alltför stora kunskapsbrister för att våga uttala mig. Den idiotförklaring som drabbade herrarna von Sydow och Schlingman vill jag helst klara mig utan....

Jag dristar mig ändå att påstå att min inledande magkänsla är korrekt, en attitydförändring från (M) är bra. Men det räcker inte, det kan visa sig vara i senaste laget nu. Glada (PP)-sympatisörer hjälpte mig att förstå lite mer och det visar sig att de frågor som nu (M) säger sig prioritera och adressera ligger utom räckhåll för den nationella nivån eftersom de hanteras i Bern-fördraget samt bakom stängda dörrar på europanivå (tack till Jens O).

Det är med andra ord inte utan viss skadeglädje som jag kan konstatera att när (M) anammade tillägget ”det nya arbetarpartiet” så fick man med sig stora mängder av den betong som vi (S) dragits med för länge. Den betongen kan (M) gärna få behålla, det råder inget större behov av den hos oss anser jag. Jag upplever en ganska stor förändring i takhöjd och öppenhet nu i partiet gentemot när jag blev medlem för drygt tre år sedan.

Men att valet kommer bli jämt precis som alla andra val tror jag är en gissning som inte ligger alltför långt från sanningen. Att fokus på soffliggare och tveksamma kommer att bli avgörande. Och valrörelsen kommer att bli en rysare hela vägen in i kaklet.

Annat: Peter Andersson, Roger Jönsson, Kent Persson, Mary Jenssen, Johanna Graf,