Hälften av dem som förlorar sin sjukersättning i januari har varit borta i över tre år från arbetsmarknaden. Nu ska de tillbaka, men inte för att de blivit friska – i stället ska de räknas som arbetslösa skriver SvD.
Efter att ha sett Agenda igår med två sjukskrivna kvinnor, en läkare och Christina Husmark Persson i en debatt som tyvärr haltade en del. Socialförsäkringsministern kunde inte ge några svar eftersom lagen stiftas först på onsdag (med till del okänt innehåll) och kvinnorna redan fått besked om att de nu lämnar sjukförsäkringen. Nu hör jag på SR att framför allt A-kassan inte kommer hinna med varför de nu ”omförsäkrade” kommer stå utan ekonomiska medel i januari.
Melker Ödebrink, kanslichef på A-kassornas samordningskansli berättar att det är a-kassornas uppgift att fastställa vilken ersättning den utförsäkrade ska få. Om den ska få aktivitetsstöd till högsta ersättningen på 680 kronor om dagen, den lägsta på 223 kronor, eller någonstans däremellan. Men eftersom riksdag och regering ännu inte beslutat om reglerna kan a-kassorna inget göra.
– Vi skulle nu vilja gå ut till kassorna och berätta hur detta ska handläggas. Men det kan vi inte göra. Vi vet ännu inte hur man ska tillämpa lagen. Det är en del oklarheter i den som vi inte kan reda ut här.
säger Melker Ödebrink.
Veronica Palm (S) medger att insatserna för att hjälpa de långtidssjukskrivna på fötter var för passiva under den tidigare socialdemokratiska regeringen vilket jag tycker är bra men jag håller med Veronica. Regeringen börjar i fel ända eftersom vare sig Försäkringskassa eller Arbetsförmedling har en klar bild av hur processen skall se ut. Och det är idag drygt tre veckor kvar innan den ska börja tillämpas.
Men vad jag reagerade starkast på i programmet är när Christina Husmark Persson hävdade att alla remissinstanser uttalat sig positivt. Det motsägs, milt sagt, av SKL och nu senast A-kassornas svar.SKL citeras nedan som du annars kan hitta här.
Det föreliggande förslaget är (mot denna bakgrund) inte tillräckligt genomarbetat. Det är även SKL:s uppfattning att remisstiden (tre veckor) är oacceptabelt kort och att den pågående trenden mot allt kortare berednings- och beslutsprocesser – inklusive korta remisstider – är mycket olycklig. Detta riskerar att leda till brister såväl beträffande beslutens kvalité som deras demokratiska förankring.Det är sorgligt att vi tycks ha en regering som efter tre år, tre år där statsministern fokuserat just på ledarskapet, inte klarar av att utöva just detta. Ingen alliansväljare kan ge denna hantering godkänt. Eller kanske är det just det man vill ge den. Det är, som Fredrik Reinfeldt sade i en av debatterna i Västerås, det är inte fråga om färdriktning, det är mer en fråga om tid.
För sida vid sida med folket, vars förtroende han bär (ett citat från 2006), går han inte längre. Inte heller Socialförsäkringsministern ser ut att vara sida vid sida, möjligtvis som i Agenda igår, via TV-länk.
Socialförsäkringsministern har, eller måste rimligen ha, god kännedom om konsekvenserna eftersom hon vid ett flertal tillfällen haft tillfälle att debattera och dryfta konsekvenserna. Alliansfritt har gjort en sammanställning som inte lämnar mycket manöverutrymme.
Media: Aftonbladet, Expressen * 3
Annat: Alliansfritt
