Olle Svenning i Aftonbladet står för dagens andra porträtt, ett porträtt av statsministern som jag kan till del hålla med om men som Kent Persson (M) målar i andra färger. Kents och mina reaktioner självklart präglade av våra respektive partisympatier efter statsminister Fredrik Reinfeldts framträdande i SVT igår.

Men en sak kan Kent inte komma ifrån, att statsministerns frånvaro inte borde ha resulterat i den svacka som opinionen visar upp om ledarskapet fungerat. En skicklig ledare förbereder från första dagen sin egen begravning, att organisationen fungerar oaktat om chefen är närvarande eller inte. Men som Olle Svenning uttrycker sig, det är inte kommunikationen som brustit, den har fungerat perfekt, det är innehållet i den förda politiken.

Statsministern skyller inte helt oväntat på mediebilden och ger sina ministrar en känga i direktsänd TV, att media målat upp den ena hemskheten efter den andra. Men här vill jag hänvisa till Expressen som redovisar specifika fall av verkliga människor som med det nya regelverket hanteras milt sagt omilt. Att statsministern sedan implicit desavouerar sina medarbetare i direktsänd TV kan jag ur ett ledarskapsperspektiv ha starka synpunkter på men det är kanske det ledarskapet som Claes Arvidsson, SvD, känner sig bekvämare med och som jag skrev i dagens första postning.

Men socialförsäkringarna måste ses över, där är vi överens. Men inte på det sätt som det görs av sittande regering. Jag har roat mig med en utblick i Europa, närmare bestämt Finland där samma diskussion är aktuell. Det finns en och annan positiv erfarenhet av ett förslag som ligger väldigt nära de Rödgrönas förslag.

Men jag har respekt för statsministern att han tog sig tiden att ställa upp i TV, sannolikt hade jag i den situationen helst sovit efter att ha jobbat dygnet runt i en vecka. Men det går inte att komma ifrån att han är tagen av de senaste månadernas utveckling för trots att han bet ihop mot den fysiska tröttheten så sken besvikelsen igenom. Att han nu måste få sitt parti och sin regering att arbeta mot den 19 september är angeläget om det ska gå vägen. Jag hoppas att han lyckas med detta, för det demokratiska samtalet tjänar på två jämnstarka alternativ. Det innebär dock inte att jag kommer slacka på hanen, tvärtom.

Men intrycket igår? Jag kommer inte ifrån att det jag såg var riddaren av den sorgsna skepnaden.

Men han är inte ensam, han kan få sällskap av riddaren i den rostiga rustningen.....