Nu lämnar vi 2009 och går in i valåret 2010. Tre frågor är särskilt viktiga i en politik som ska bära Sverige på sikt: jobben, ekonomin och välfärden. Vi är inte nöjda innan alla som kan och vill arbeta har ett jobb att gå till, skriver statsminister Fredrik Reinfeldt på SvD Brännpunkt som även berör vikten av en stram finanspolitik.

Samtidigt så skriver Stefan Ingves, som sannolikt har minst lika mycket reell makt på DN Debatt att återhämtningen kommer ta tid. De nya bankreglerna kommer kräva en högre kapitaltäckning och det kommer ta tid innan bankerna har byggt upp denna buffert. En buffert som inte kommer kunna byggas upp utan att dessa banker stryper utlåningen. Och om utlåningen stryps kommer företag inte kunna låna pengar till förvärv, utveckling eller expansion. Utan expansion inga nya jobb.

Så det är två bilder som målas upp, en baserad på visionären och en på tjänstemannen som har att arbeta med realiteter. Det är inte så konstigt med statsministerns bild, det är valår och nu gäller det att hålla i plånboken samtidigt som han måste peka ut en väg framåt. Men denna väg är precis lika luddig som den han försöker klistra på de Rödgröna. Sänkta pensioner för de som redan har det tufft, ett förestående haveri i industriklustret och en näringsminister som inte förmått sig till att ta fram verktyg för att kunna stimulera just industrin. Det enda som hänt är att vi skattebetalare subventionerar "hushållsnära tjänster" för den lilla del av befolkningen som har råd med dessa.

Jag anser att vi måste se till regeringens historiska prestation när vi läser statsministerns rader för historiskt så har mantrat varit att marknadens krafter skall lösa alla problem. Nu är det så att samtliga länder som vi s.a.s. konkurrerar med som exportnation har regeringar som aktivt går in och stärker sina industri- och exportkluster. Frankrike, Tyskland och Finland är alla länder som har en liknande industri som vår där regeringar går in med riktade forskningsmedel, bilskrotningspremier och annat som dolt stöd emedan Sverige vill vara bäst i klassen i grenen "ideologisk fanatism och regelefterlevnad". För vad våra Europeiska grannar nu gör, och har gjort sedan 2008, är mycket medvetna avsteg från själva grundtanken med EU som avreglerad marknad. Men detta är Sveriges statsminister för feg för att påtala. Och ideologisk för förbunden för att motverka.

Statsministerns slutord för 2009 är tomma på substans när vi lägger såväl regeringens historia som Stefans Ingves slutord bredvid.

En mycket talande avslutning på året och lika illavarslande start på nästa.