Nu på morgonen fastnar ingenting riktigt i nyhetsflödet så jag skriver om något jag tänkt på ett tag och som blev aktuellt med gårdagens minst sagt negativa upplevelse, inget ont dock mot de inblandade tandläkarna och tandkirurgerna men jag kommer aldrig att hjula av glädje när jag ska dit. Igår opererade jag nämligen käken igen, eller närmare bestämt den fjärde operationen i en serie på totalt sju efter att tandläkaren hittade en cysta i käkbenet. Hela processen kommer att ha tagit arton månader innan jag är helt klar med den.

En sak vill jag föra fram, att reformerna i tandvårdsförsäkringen har varit bra för mig personligen men att just tandhälsa fortfarande är en klassmarkör. Nu är just jag uppe i femsiffriga belopp (inte en etta först) men det är inte alla förunnat att klara av detta.

Det är inte alltid jag kan berömma Alliansen men jag gör det nu, tandvårdsreformen var ett steg i rätt riktning och det är därför jag undrar vad som händer i regeringskansliet. Och de respektive partierna. Samtidigt som det finns krafter i Alliansen som vill bygga broar mellan de olika försäkringssystemen finns, framför allt inom (M), krafter som önskar slå ner runda klossar i fyrkantiga hål. Att sätta systemen och de enskilda kostnadsställena före människan.

Detta blir mest tydligt med den moderate ordföranden i Täby socialnämnd, Tomas Nilsonne, som menar följande:

"Går man på bistånd kan man inte få allt det som den som har ett arbete kan skaffa sig. Då är det skäligt att man får tandvård så att man har tjugo tänder kvar"

Ett annat exempel är I veckan berättade radio och tv om William Hemberg. Han fick hjärnhinneinflammation för några år sedan och är deltidssjukskriven på grund av kronisk huvudvärk. Fram till lunch jobbar han som utvecklare av affärssystem för datorer, men sedan sätter värken stopp. Här skickar regeringen ut lite märkliga signaler. Eller signaler förresten, den instans som de facto beslutar, riksdagen, kanske bäst representeras med Gunnar Axén (M), ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott. Han har uttalat sig om William Hemberg och låtit som en papegoja: Sjukskrivning passiviserar. Sjukskrivning passiviserar. Sjukskrivning passiviserar och moderaterna håller styvnackat fast att mer än 914 dagar kan ingen vara sjuk.

Ja. Sjukskrivning passiviserar. Men för vissa, mer komplexa tillstånd, finns inte någon annan väg. Moderaterna har utvecklats till att sätta system, kostnadsslag och kostnadsställen före medborgarna. Att se människan betyder inte att jobblinjen överges, tvärtom sin retorik visar tyvärr moderaterna upp en ganska torftig sida av mänskligheten. Att inte se längre än den budgetpost man diskuterar för stunden samtidigt som man försöker slå ner runda bollar i fyrkantiga hål.


Expressen,

Rödgrön blogg om vårt förslag,
Peter Andersson resonerar kring detta,
Martin Moberg om kyrkans roll,
Peter Högberg om ett näraliggande utanförskap,
Fredrik Petterson om vad en väg in handlar om
Claes Krantz om hur socialbidragen ökar
Alexandra Einerstam om öppna och stängda dörrar