Kina har en nyckelroll när en ny världsordning växer fram. Sverige och hela Europa måste fördjupa kunskapen om den nya stormakten, men också våga höja rösten skriver DN på ledarplats.
Det är svårt att inte hålla med i vad skribenten anför, få saker är så oomtvistliga som mänskliga rättigheter vilket artikeln fokuserar på. Men jag kan inte komma ifrån en visst mått av obehag. Inte från kinesiskt håll, utan mer från den penna som ligger bakom artikeln. Varför?
Igår bloggade jag om Rikard Westerbergs artikel om Geelys förvärv av Saab, en artikel som under ytan andades en nationalromantiskt inspirerad kolonialistisk syn på Sverige visavi Kina som industriland. Vi är bättre på allt var budskapet i den. Jag kan inte annat än spåra en frustration över just den öppna fråga som de bägge artiklarna resulterar i.
När motorn och dominanten i den globala ekonomin uppvisar en statsskuld på 20 triljoner dollar (120 000 000 000 000 kronor) och i allt väsentligt är beroende av att Kina balanserar detta med köp av statsobligationer så är den geopolitiska kartan som vi sett den inaktuell. USA:s delstater är i många fall i samma skick som Island och arbetslösheten slår igenom 10 procent varför nu framför allt skol- omsorgssystemen snabbt bantas.
Jag håller med författarna om att Kina måste, i moralens namn, kunna kritiseras, men författaren glömmer bort eller förmår inte att ta till sig de realpolitiska sakförhållandena och missar därmed möjligheten att driva denna fråga. Den första frågan borde istället vara, för att skapa oss utrymme, hur vi skall förhålla oss till dessa nya maktbalanser som industri- och exportnation.
DN ledare har kanske som liberal media en självpåtagen tradition av de mänskliga rättigheternas, såsom yttrandefrihetens försvarare vilket i sig är bra, men jag tycker inte att ledarredaktionen lyckas något vidare med det ändå. Jag har nämligen fortfarande inte glömt när DN konspirerade om hur FRA debatten i lönndom finansierades av mediabyråer och hur oberoende bloggare som jag anklagades att vara ”köpta”. Utan att kunna eller vilja leda detta påstående i bevis så har, anser jag, DN visat tendenser till att dela synen på det fria och oberoende ordet med just det man i sin ledare kritiserar.
Jag glömmer inte så lätt.
