Igår på eftermiddagen var jag moderator i en paneldebatt mellan Kurt Kvarnstörm (S), riksdagsledamot i Socialförsäkringsutskottet och Birgitta Rydberg (FP), sjukvårdslandstingsråd i Stockholms Län med ansvar för psykiatri i detta, enligt DN, nya ämne.
Men backa bandet: regeringens ansvar och grunden till detta beslut fattades den 5 juni 2008. Se videon nedan, Alliansledamöternas reaktion är något att komma ihåg när vi resonerar vidare.
Nu vill jag vara tydlig . Jag kan inte försvara ett system som inte var bra, det förra var allt annat än perfekt. Men det som regeringen utvecklar nu är värre. I mars kommer 54 000 falla ut mellan stolarna, det är en halv årskull. Varningssignalerna har funnits för den som orkat lyssna och skälen som representanter för den borgerliga majoriteten anför att inte lyssna faller allt plattare till marken. Det dummaste jag läst är att det förra systemet var så dåligt att oppositionen nu bör hålla tyst.
Det var lika skakande som befriande var det att lyssna på två ledande företrädare fast på varsin sida blockgränsen. Till att börja med vitsordade Birgitta Rydberg att SKL, Sverigers Kommuner och Landsting, i ett enigt remissvar sagt följande om regeringens proposition:
Inledningsvis vill SKL framhålla att vid reformer av sjukförsäkringen är det grundläggande att sjukförsäkringen är rättssäker, effektiv och förutsebar för att den ska uppfattas som rättvis och legitim. Det föreliggande förslaget är mot denna bakgrund inte tillräckligt genomarbetat.
Det är även SKL:s uppfattning att remisstiden (tre veckor) är oacceptabelt kort och att den pågående trenden mot allt kortare berednings- och beslutsprocesser – inklusive korta remisstider – är mycket olycklig. Detta riskerar att leda till brister såväl beträffande beslutens kvalité som deras demokratiska förankring.
Kan det sägas tydligare? Känns regeringens hantering igen från FRA-debatten? Korta remisstider, avsaknad av debatt och helhetssyn. När de som de facto skall lösa uppgiften som regeringen ålägger dem ger med beröm underkänt är det just detta. Underkänt. De applåderande riksdagsledamöterna har en benägenhet att nu skylla på andra.
Sedan om den kritik som nu Försäkringskassans generaldirektör får utstå. De som kritiserar bör ägna en och annan timme åt att repetera grunderna i svensk statsförvaltning. De som har ett offentligt uppdrag eller kandiderar till ett och inte har basal kompetens bör reflektera över detta om man nu hävdar att Generaldirektören för Försäkringskassan agerar fel. Det nuvarande regelverket är entydigt:
De nya reglerna medger endast undantag för sjukdom ”av livshotande karaktär”.
Regeringen föreslår regelverk, riksdagen beslutar samt de statliga myndigheterna utför det som riksdag och regering beslutat. Det finns inte något utrymme för att en enskild generaldirektör använder vad hon eller han bedömer som ”sunt förnuft”. Skälet är enkelt, skulle en sådan paragraf införas så gör det själva regerandet omöjligt då enskilda generaldirektörers sunda förnuft skiljer sig från fall till fall.
Att skylla på andra har blivit regeringens och dess sympatisörers paradgren. Ett ganska uselt ledarskap faktiskt.
Media i urval: SR, DN,
Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv, Alliansfritt Sverige, Ali Esbatis ,Veronica Palm, Krassman Amanda Brihed, De Rödgröna
