I väntan på döden tvingas kroniskt sjuka cancerpatienter ut på arbetsmarknaden. Vi anser inte att det är rimligt att svårt sjuka cancerpatienter – med dålig prognos – ska tvingas arbeta trots att de har svåra symtom som smärtor, trötthet, psykiska reaktioner samt biverkningar av behandlingen. I de fall där de har så kallad restarbetsförmåga försvårar gällande regelverk deras återgång i arbete. Skälet är att de efter 180 dagars sjukskrivning prövas mot hela arbetsmarknaden. Vi utgår från att det inte varit politikernas avsikt att tvinga dessa patienter med livshotande sjukdom att söka heltidsarbete utan att det är följden av okunskap hos lagstiftaren och Försäkringskassan.l

Detta skriver sju läkare och en kurator vid onkologen på Karolinska på DN Debatt.

Även detta känns i debattflödet som en tanke då jag imorgon skall moderera en debatt mellan riksdagsledamoten Kurt Kvarnström (S) och landstingssjukvårdsrådet Birgitta Rydber (FP). Nu adresserar inte debatten i sig självt just cancerpatienter men en annan grupp sjukskrivna. Den grupp som kanske stått utanför arbetsmarknaden i upp till sju år i ett tillsvidaretillstånd då framför allt vårdinsatserna varit otillräckliga. Nu skall denna grupp snabbt förpassas över till Arbetsförmedlingen som dels går på knäna på grund av lågkonjunkturen men även kanske inte är beredda på denna, för dom, nya grupp.

Jag kan hålla med om en sak, att rehabilitering redan från första dagen skall fokuseras på att den enskilde kan återgå till samhället. Men. De tidigare problem med resurser, till exempel psykiatri, kommer inte självläka för att Försäkringskassan tillämpar ett stramare regelverk. Är det idag rimligt att anta att en klient, som på grund av resursbrist i sjukvården, fastnat i ett tills vidare tillstånd i upp till sju år kan förväntas vara rehabiliterad inom tre månader?

Är det rimligt att anta att dessa personer över natt skall vara mottagliga för rehabilitering när den, i många fall begränsade, personliga ekonomin slås i spillror?

Det ”förra” systemet var inte bra, men glöm inte det är inte de Rödgröna som regerar just nu, ett fokus på problemet istället för att skylla på någon annan är nog bättre för klienterna.

Det är Alliansen som har majoritet i såväl riksdagen som i mitt fall i i Stockholms läns landsting och det är med andra ord de borgerliga partierna som reglerar såväl mål, regelverk, resurser som ansvaret att komma tillrätta med problematiken.

Det är en av baksidorna med att vinna val.

Annat: Aftonbladet

Bloggat:

Mary Jenssen,
Kent Persson,
Peter Andersson