Jag har med stigande förvåning följt nyhetsrapporteringen kring de organstölder som nu Israels arméledning nu tillstår. Förvånande ur fler perspektiv än ett.

När jag vintern 2008 var nere vid universitetet i Alexandria hörde jag dessa rykten, vad jag då bedömde som, sägner. Sägner som nu visar sig vara sanna. Jag viftade inte bort dom då, jag frågade försynt sagesmännen vilka var likt jag studerande om det gick att styrka. Om de inte kunde styrka påståenden om organstölder så var jag tvungen att kategorisera det som just en vandringssägen och inget annat. Men nu är det styrkt att fram till för tio år sedan var detta ett beteende som kunde hittas åtminstone vid en sjukvårdsenhet i Israel och med kopplingar till den Israeliska armén.

Det finns därför alla skäl i världen för ett antal ledar- och nyhetsredaktioner samt en och annan diplomat att granska sina egna reaktioner och tvärsäkra ställningstaganden. Hela historien ställs nu på ända oaktat vad SvD representanter påstår i Studio Ett. Det dummaste argumentet var att "det var ju så länge sedan". Det kan räcka med ett enkelt ”förlåt” till Donald Boström för nu har allt förändrats i grunden istället för att vifta bort och mörka. Det senare tyvärr alltmer vanligt i det redaktionella arbetet som bedrivs på etablerad media.

Det finns även alla skäl i världen att nu kräva en öppen och oberoende granskning av Israels armé i detta ärende. Varför? Enkelt, först förnekar Israel med en sådan kraft att den diplomatiska kåren darrar och framkallar något som enklast kan liknas vid en diplomatisk kris mellan Sverige och Israel. Sedan visar det sig att det fanns inte bara ett korn av sanning i historien, det fanns några fler vilket om inte annat en och annan framstående politiker nu bör reflektera över. Och även i den tillbakablicken kanske uttala en ursäkt till Donald personligen.

För att hyfsa debatten finns det nu all anledning att med en viss ödmjukhet vända på varje sten, för vad ingen inblandad vill se är ytterligare polarisering av den bräckliga grund som världsdiplomatin och respekten för media, meddelar- och yttrandefriheten vilar på.

NY Times, AB, AB2, AB3, SvD, SvD2, DN, DN2, Sydsvenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet 2,