PJ Anders Linder, SvD, skruvar till debatten om socialförsäkringarna ytterligare ett steg i sin ledare idag genom att indirekt lägga skulden på media. Jag kan inte annat än att reflektera över att en viss panik nu börjar sprida sig inom (M) i synnerhet. De övriga allianspartierna lämnas åt sitt öde vilket om inte annat åskådliggörs i Kristianstadsbladets gästkrönikör, Sven Bergquists, kolumn. Dessa partier nämns inte i någon större omfattning vilket både kan vara både ett bra och dåligt betyg. Men främst handlar det sannolikt för (M) att rädda sig själv.

Med Fredrik Reinfeldts numera klassiska uttalande i SVT om socialdemokratisk infiltration i redaktionernas oberoende värld kan det vara av värde att ta del av vad Kent Asp, professor i Journalistik vid Göteborgs universitet publicerade i april 2006 om partisympatier och redaktörernas eventuella inflytande, citat nedan.

En annan inflytelserik grupp är de journalister som har till huvuduppgift eller enda uppgift att dagligen följa och rapportera om politik, ekonomi och samhälle.

Och det gäller särskilt den mycket begränsade grupp av specialinriktade journalister som står för huvuddelen av den nationella rapporteringen om politik-- journalister som är verksamma i Stockholm inom medier med riksspridning. Det
vill säga journalister som varje dag rapporterar om politik och ekonomi i nyhetsmedier som direkt eller indirekt når ut till hela svenska folket.

I denna inflytelserika grupp av journalister är moderaterna största parti. Andelen moderatsympatisörer är ungefär lika stor som hos allmänheten. Folkpartiet är något mindre, men andelen folkpartisympatisörer är nästan dubbelt så stor som hos allmänheten. Och totalt sett är i denna grupp andelen borgerliga sympatisörer något större än andelen som sympatiserar med socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet.

Det mest underrepresenterade partiet är socialdemokraterna - både i jämförelse med allmänheten och med journalistkåren i sin helhet.

I det sammanhanget känns Aftonbladets uppmaning till sina kollegor faktiskt relevant, att sluta spela spelet på moderaternas villkor. För om nu moderata och folkpartistiska journalister är överrepresenterade i kåren av samhällsjournalister, varför skyller främst moderata företrädare på mediebilden? En annan tes som framförts av borgerliga debattörer om hur media hanterar (MP) med silkesvantar beroende på journalisters partisympatier faller därmed även den platt.

Så, med detta sagt och med framför allt herrarna Reinfeldt och Borgs ovilja att ta debatter (dessa två är klart överrepresenterade i att tacka nej eller ännu sunkigare: villkora debatter) så bedömer jag att bilden blir allt tydligare av en regering som har svårt att stå för sina beslut. Eller, förstå sina beslut. Det är av dessa anledningar regeringen skyr debatter som pesten bedömer jag.

Bägge lika illa.


Röda laget: Martin Moberg, Peter Högberg, Peter Andersson, Röda Berget, Alliansfritt

Blå laget: Kent Persson, Mary Jenssen