Då det svenska nyhetsflödet på något sätt dels gått i stå, dels präglas av den innevarande högtiden väljer jag att blogga om den sjukvårdsreform som nu är inne i sista kurvan i USA. På julaftonen röstade den amerikanska senaten igenom president Barack Obamas sjukvårdsreform vilket innebär att kongressen, representanthuset och senaten nu var och en har antagit varianter som nu skall jämkas ihop. Det är, som DN skriver, nästan så att man kan höra sucken av lättnad från Vita Huset.

Av Jessika har jag fått en rad länkar som väl beskriver hur radikal denna förändring är för den enskilde amerikanen. Synen på det som vi tar för givet, en fri eller kraftigt subventionerad sjukvård för alla är inte givet. Den kanske intressantaste länken är den från NY Times som beskriver hur en amerikan i Amsterdam upplever en europeisk vardag, med de inledande fördomarna och hans attitydförändring över tid.

Men reformen är stor, idag saknar 47 miljoner amerikaner rätt till sjukvård då denna är försäkringsbaserad. Försäkringar som kostar drygt sex procent av bruttolönesumman per år. Det är inte hel ovanligt, jag stötte på det själv under min tid i USA, att familjer väljer att inte försäkra sig under ett par månader per år.

Glädjande att trots att reformen är skadskjuten (runt 95 procent av USA befolkning beräknas täckas in) så ser den ut att gå i mål. Men. Och det finns ett stort men i den finansiella situation världsekonomin befinner sig i, reformen skall finansieras. Man beräknar att den kommer kosta 35 miljarder dollar per år. Att läggas till en statsskuld som idag ligger på hisnande 20 triljoner dollar (120 000 miljarder kronor), ett engagemang i Afghanistan som alltmer belastar den amerikanska budgeten och med ett handelsunderskott som endast balanseras av utländska investeringar.

Det är på alla sätt glädjande att USA nu, som sista industriland, antar en reform som ger dess medborgare rätt till sjukvård oaktat inkomst. Men reformen kommer öka takten på resan mot en multipolär världsordning. En världsordning där USA inte är den självklara dominanten. Om hur länge? Svårt att säga men för fem år sedan så träffade jag en av Noam Chomskys medarbetare på universitetet. Jag har glömt hans namn men jag glömmer aldrig det han sade:

”Min uppfattning är att USA kommer att upphöra som hegemoni, med liggande siffror och trender (2004) skulle det inträffa inom 15 år. Men det kan gå i allt väsentligt snabbare”.

Det är därmed hög tid att öppet resonera i en handels- och säkerhetspolitisk kontext om vad vi vill med vår och Europas framtid. Märkligt hur blandningen sjukvårdsreformer och försvarspolitik kan få sådana extrema följder.... eller rättare sagt, hur vårt politiska ledarskap fullständigt tycks bortse från realiteter.

Katten på råttan, råttan på repet.... ordspråket går igen.

DN, SvD, AB, Expressen