Gårdagens nyhet i Expressen , om Alliansens och regeringens ovilja eller rädsla att ta debatter, får sin uppföljning i Aftonbladet idag. Jag tycker det är bra att diskussionen lever vidare för det handlar ytterst om vilka spelregler som vi har i vår demokrati.

Det ligger i varje persons rätt att recensera sin motståndare, men att (som Aftonbladet antyder) som Fredrik Reinfeldt (M) låta antyda att huvudskälet är att han tycker att oppositionen är för dålig klingar inte bara falskt i längden, det är som AB menar, en mycket märklig syn på demokrati.

I Anita Kratz biografiska bok ”Ensamvargen” hittade jag igår kväll ledtrådar till detta förhållningssätt. På sidan 502 citeras Karl Petter Torwaldsson som ger sitt omdöme om Fredrik Reinfeldt som politiker i ett ord: Tvålen. Svår att få grepp om, glider undan.

Men nu hoppas jag, att media i elfte timmen, får grepp om honom. Då kanske han kan konfrontera oppositionen. Att han ägnat mycket tid åt att resa runt i Sverige är en sak, men för att nå ut till fler med sitt budskap och vad han står för är media ovärderligt.

I samma bok, bland slutorden från Anita Kratz, framträder ytterligare drag. Statsministern gillar inte när hans allianskollegor krånglar i riksdagen, han blev irriterad över manifestationerna i samband med FRA-lagens antagande och hur debatten fick ”ett okontrollerat” förlopp på Internet. Sådant gillar inte moderata partiledare. Han vill ha kontroll.

Men hans allianskollegor måste nu börja ”krångla”, om dom inte gör det så raderas hela dess profil. Och det är många, däribland hans egna, som använder Internet som medium. Detta medium är, i alla fall just nu, autodidakt och låter sig inte tämjas hur som helst.

Jag kan inte tycka att den bild som Anita Kratz i sina slutord är så sympatisk men det kanske är så att det är egenskaper som måste till för att kunna tygla en Allians som å ena sidan rymmer abortmotståndare och å andra sidan inte kan klara av att styra statliga bolag eller ens grundläggande lagstiftningsarbete. Att Statsministern personligen har ett kontrollbehov framträder tydligt men samtidigt är han svår att greppa vilket oppositionen fått erfara. Han tycks välja sina strider och har valt att inte dyka upp på speciellt många så här långt vilket är ett underkännande.

Det är inte utan att det amerikanska uttrycket ”Yellow” ligger långt borta. Yellow, eller gul, används allt som oftast när man skall beskriva en persons karaktär och kan enklast översättas med feg, hal eller profillös. Så, Alliansens profilfärg orange kanske inte är så färgbeständig, då bleks den och antar ofta färgen gul.

Dock vill jag vara tydlig med att poängtera, och honorera, att såväl Mary Jenssen som Kent Persson, bägge (M) sällan eller aldrig har ryggat för en debatt. Det hedrar dem och inger respekt.

Annat: Peter Högberg, Röda berget , Peter Andersson, Johan Ulvenlöv, Alliansfritt Sverige

NetRoots för progressiva bloggare och Politometern en samling med politiska bloggar