Först hade jag i dagens andra postning tänkt att skriva om den nya undersökning som tapetserar alla nyheter i den politiska julens nyhetstorka. Men jag såg att Peter Högberg redan hunnit skriva det jag anser och jag hittade något som knyter an bättre till dagens första postning.

Rikard Westerberg skriver i DN om Volvo och kinesiska Geely. En krönika som andas en hel del av det trauma som nu drabbar synen på Sverige som industrination. Och en stor portion nationalism vilket är förvånande med DN liberala profil. Att, hemska tanke, nu svensk fordonsindustri som det svenskaste av allt nu ser ut att övergå i kinesisk ägo. Rikard försöker inte oväntat peka på sådant som kultur och förståelse för kvalitet och säkerhet som omöjligt för kineserna att förvalta varför jobben på Volvo fortsatt bedöms som trygga.

Jag tror han är fel ute. Fruktansvärt fel. För det är detta som är en del av den globaliserade ekonomins effekter och som han med många uppenbarligen inte kan ta till sig eller förstå. Vi som är något äldre kommer ihåg hur Europa och USA fnyste åt bilmärken som Toyota och Suzuki, nykomlingar som i bästa fall kunde benämnas som riskokare och omöjligen kunde anamma 100 år av modernt industriellt tänkande. Men redan då var det fel ansåg jag och jag ska försöka beskriva varför.

Min far hade precis kommit hem från en tjänsteresa i Japan vid den tiden. Jag glömmer aldrig när han berättade för mig om sina intryck från den resan som bland annat innefattade besök på den japanska varvsindustrin.

Till historien hör att detta var vid den tid som svensk varvsindustri stod på sin absoluta topp, strax innan oljekrisen 1973. Min far kom hem och berättade att i receptionshallen till det varv han besökte stod en modell av ett varv med tillhörande varvsområde i skalan 1:250. Men modellen var inte det varv som han skulle besöka. Modellen var av Kockums varv i Sverige. Varför? Min fars japanske värd skrattade lätt när han frågade. Svaret som gavs var lika självklart som det var en väckarklocka. Motivet till modellen och valet av plats var att alla anställda och besökare skulle förstå och varje dag bli påminda om varthän Japan ville med sin industriella utveckling.

På samma sätt så kommer Volvo och andra företag över tid förflyttas till andra ägare än de gängse västerländska i globaliseringens kölvatten. Det är inte en fråga om riktning längre, mer en fråga om tid och att vi har en fråga som inväntar sitt svar.

Hur vi ska förnya vår industri för att skapa nya jobb. Och med det trygga välfärden.