Om vad som är politiskt ansvar och ledarskap

När till och med DN tar bladet från munnen och kritiserar Maud Olofssons (C) hantering av Vattenfall så är det inte något annat än ett gigantiskt underbetyg för hennes politiskal ledarskap. För hon är inte ny på jobbet längre, tre år är tre år och Maud Olofsson har de facto gjort ett stort nummer av hennes ledarskap.

Återigen så kan vi applicera ordstävet ”När tidvattnet rinner ut ser vi vilka som badar nakna”, ett annat är ”Högmod går före fall”. Men jag ska vara uppriktig och erkänna att det inte är utan viss skadeglädje som jag följer hennes krumbukter, det eftersom hon företräder en maktfullkomlig neoliberal fåra av (C) som jag har oerhört svårt för. Däremot tyckte jag väldigt mycket om de mer traditionella centerpartister som likt socialliberala folkpartister är nära att hamna på FN:s lista över utrotningshotade arter. Och hur nära de är utrotning kommer indikeras med (FP) landsmöte som pågår denna helg. Kanske dags att låta dokumentera dessa socialliberaler för eftervärlden på något sätt.

Men åter till Centerpartiledaren och den initiala skadeglädjen till trots, för den har blåst över nu. Hon har i praktiken gjort allt fel men en sak ska Maud ha all heder av, och som vi, hennes belackare, ska lära av. Hon skiljer på rollerna. Märk väl att hon hela tiden pratar om styrelsen och vad den skall göra och separerar regeringens ägaransvar från styrelsens göromål. Det är helt korrekt, om hon hade gått in och ens börjat peta i ledningen av Vattenfall hade en KU-anmälan för ministerstyre kommit som ett e-post meddelande med hög prioritet. Svensk statsförvaltning bygger på regleringsbrev och ägardirektiv för alla verksamheter utom UD där ministern är såväl minister som myndighetschef och då förväntas styra mer i detalj.

Maud Olofsson förtjänar kritik för hela hanteringen av energiområdet i allmänhet och Vattenfall i synnerhet med en slapphet i framför allt ägardirektiven och uppföljning av styrelsens arbete. Men vi, (S), har en hel del att lära av detta. Såväl ”how not to do it” som hennes konstitutionella balansgång. Den senare har hon faktiskt lyckats balansera med bravur.

Ledarskap och entreprenörskap bygger i praktiken, enligt min uppfattning, på två saker: Om vi lär av egna misstag kommer vi sannolikt klara oss, om vi dessutom klarar av att lära av andras misstag kommer vi bli marknadsledande.

Låt oss därför, från läktaren emedan vi bekymrat eller med ett leende, när vi nu beskådar Maud Olofssons krumbukter tänka till lite själva. Hur vi skulle vilja se styrningen av Vattenfall fungera i praktiken, detta ramverk har de Rödgröna gjort klart, men vi måste även lära av Mauds konstitutionella balansakt. Den senare faktiskt godkänd men det påverkar dessvärre inte slutresultatet som inte kan bli annat än underkänt.

Och om jag nu sitter och småfnissar på läktaren? Nej, det gör jag inte. Snarare en min av förundran över hur mycket inkompetens som som Alliansen fått in i orden ”politiskt ledarskap”.


Aftonbladet, DN, DN,

Annat: Eva-Lena Jansson, Peter Högberg, Alliansfritt