Mona Sahlin (S) manar till nationell samling kring Saab i dagens "morgonsoffa" (konstigt uttryck, finns det en "lunch"- eller "kvällssoffa"?). Som jag skrev om tidigare finns faktiskt alla regelverk och finansiella medel på plats för att kunna få en fart framåt. Men något lurt är det, och här vill jag vara tydlig: Staten ska inte äga bilmärken, sådant hör hemma i andra statsskick.

Men vad är lurt? Regeringen har i riksdagen påtalat "fordonsklustrets" vikt för Sveriges utveckling som industrination, alla regelverk och finansiella medel har en uppbackning i såväl Riksdag som EU. Vi har en skolminister och en tidigare utbildningsminister som talat sig varma för kompetens och utveckling. Ändock haltar hela processen. Eller haltar, står helt still.

Jag kan inte annat än få känslan att det är något som inte stämmer. Antingen finns viljan, och då ska man inte stå och säga vad man inte ska göra. Eller så finns inte viljan, och då ska man göra processen kort. Varför dessa tveeggade signaler? Finns det tvivel på den egna förmågan? För ytterst handlar det om kanske 15 000 enskilda människors oro, en oro som definitivt inte behöver få ytterligare bränsle.

Oro föder rädsla, rädsla föder hat, hat föder.... nej. Jag vill inte avsluta den tanketråden. Men att det kommer påverka opinionen borde vara ställt utom allt rimligt tvivel.

Mer i DN,SvD, AB, GP, Expressen

Peter Andersson som (all heder) ser ljus,
Peter Högberg om orsosmoln i opinionen
Edvin Alam om att flaskorna ska ligga till sig lite till
Mary Jenssen om sin syn på opinionen