Aftonbladet och SvD uppmärksammar domen mot Per-Anders Pettersson som ingrep när han såg en kvinna bli överfallen av en man.

Efter att ha läst domarna och artiklarna så ställer jag mig tveksam, milt sagt, om domstolarna har förstått vilka dammluckor som man riskerar att öppna. Detta blev uppenbart när jag nu på morgonen såg hur många som gått med i den stödgrupp som skapats i det virtuella samhälle som Facebook utgör. Hundratals läsare till Aftonbladet har hört av sig och uttryckt sitt stöd för Per Anders Pettersson, som dömts till fängelse i ett år. "Domen är orättvis" är den vanligaste kommentaren. "Rädda Nåshjälten"- gruppen på Facebook hade på onsdagskvällen över 8000 medlemmar. Utöver detta har jag fått ett tiotal mail som vill att jag skriver om det, mail som kommer från bägge politiska läger.

Lag får sin legitimitet med förankring hos folket, när folket uppfattar ett brott som ett brott och att utmätning av straff sker mot gärningsman skapas en legitimitet för själva rättsväsendet och samhället.

Jag ställer mig milt sagt frågande om någon i rätten har blivit rädd eller känt empati någon gång. Eller har den minsta kännedom om det som i stresspsykologi kallas för stresskonen. Den senare mekanismen är inte ointressant, att när människan utsätts för extrem stress framkallas våra genetiska egenskaper likt ett djurs. Vi kan reagera på två sätt för att avvärja fara, anfall eller flykt, beroende på hur just vår genetiska kod är uppbyggd. Detta sker sällan medvetet.

Per-Anders agerade i detta fall med anfall, och med ett moraliskt korrekt prioriterande som han sannolikt i stunden inte reflekterade närmare över. Jag kan inte se annat än att ursprunget till händelsen, vi kan kalla honom gärningsman nr ett, haft en sjusärdelses skicklig advokat samtidigt som rättsväsendet inte lyckats med att förse Per-Anders med motsvarande.

Rättsväsendet har att ta hänsyn till folkviljan, med de reaktioner jag sett finns djupa klyftor och öppnar dammluckorna till en helt annan rättsstat än den vi vill se. För varje gång detta händer urholkas stenen lite till och vi riskerar själva grunden i vår demokrati med krafter som vill se andra former.

Rop på ståndrätt och medborgargarden skall inte negligeras, det är signaler som tyder på att vi glider åt ett håll som inte är önskvärt.

Och gruppen på Facebook? Jag gick med, just nu talar hjärtat kanske mer än förnuftet. Som en ögonblicklig reaktion. Inte för att jag var stressad, mer för att jag kände empati. Och jag hoppas att jag hade reagerat som Per-Anders i motsvarande situation, jag hade i alla fall kunnat se mig i spegeln efteråt vilket jag är tveksam till om nämndemän och lagmän kan göra.

Detta är, anser jag, något för alla som har ett politiskt uppdrag eller ambitioner, något att ta en rejäl funderare över.