Om oro och något om fradga

Jag blir inte klok på DN. Man skriver på Ledarplats att Socialdemokraterna tar efter alliansen och anpassar sin retorik till mittenväljarna samtidigt som Håkan Boström menar att man kör på i gamla hjulspår.

Jag kan inte se riktigt med vad man tycker egentligen. Framför allt ledaren kritiserar (S) för att erbjuda väljarna vad de vill ha. Egendomlig kritik, framför allt för att kritiken visar att rörelsen lyssnar. Sen kan jag inte se vad Håkan Boström är ute efter heller, att företagarna får ett större fokus kan väl inte vara annat än förnyelse?

Jag kan inte se annat än att DN har lite svårt att acceptera det faktum att Mona Sahlin faktiskt gjort skillnad, att förnyelse är möjlig. Ingen av artiklarna ger mig intrycket att de var på plats i Älvsjö, att delegaterna skulle vara disciplinerade.

Men det är klart, om man med disciplin menar att delegaterna inte tuggar fradga, slåss, skriker, gråter etc. så är det riktigt. Men i temagrupperna rapporteras om hårda tag som bland annat integritetsfrågorna vittnar om. Att principprogrammet skärptes avsevärt är ett steg i rätt riktning på det området, företagarnas fokus ett annat.

Min favoritanalytiker, Lena Hennel i SvD, gör en mer balanserad analys som jag bedömer som något närmare sanningen. Att Mona Sahlin med partistyrelse går åt både höger och vänster. Det är det som är förnyelse menar jag, som när du kör bil kan du inte bara svänga höger för att komma framåt, inte bara vänster heller för den delen. Att köra bil framåt framgångsrikt bygger på både och samt att med jämna mellanrum blicka i backspegeln.

Är det inte en viss oro jag ser hos framför allt DN inför valrörelsen 2010? Jag börjar faktiskt misstänka det.