Dagens första ämne är opinionsundersökningen från Sentio. Egentligen har jag inte så mycket mer att säga efter att ha läst Peter Anderssons analys men väljer att kasta ner några rader ändå.

Mätningen, som ger anledning till analyser hos ganska många, ser ut som följer:

Socialdemokraterna: 31,5 procent (-4,4)
Moderaterna: 28,4 procent (-0,2)
Miljöpartiet: 9,3 procent (+1,7)
Sverigedemokraterna: 7,2 procent (+2,6)
Folkpartiet: 6,0 procent (-0,2)
Vänsterpartiet: 5,5 procent (+0,1)
Kristdemokraterna: 5,0 procent (+1,2)
Centerpartiet: 4,3 procent (-0,9)

Min analys? Precis som vad Peter är inne på, i tider av oro söker sig väljarkåren till extremerna på den politiska kartan. Det är inte förvånande att både (MP) och (SD) går framåt kraftigt, rent ideologiskt är de varandras extremer samtidigt som både (KD) och (V) gör små hopp uppåt i kurvan. Partierna i den politiska mittfåran går alla bakåt. Jag dristar mig faktiskt till att säga att finans- och jobbkrisen inte bara sliter sönder familjer, den sliter isär eller tänjer det politiska Sverige.

Vi har sett dessa rörelser tidigare, för 75 år sedan i ett Europa som präglades av kris. Med känt resultat. Därför är jobben den enskilt viktigaste frågan i valet, den och framför allt de mindre företagens förmåga att överleva. Oron för hur det ska gå sprider sig, låt oss se allvaret i vitögat.

Tidigare stod bara de som hade längst till arbetsmarknaden i utanförskapets kalla vatten, nu stiger vattnet och omfattar även de som har haft ett fäste på arbetsmarknaden. Och, och detta är djupt allvarligt. Även mikroföretagarna börjar känna av vikande orderflöden och svårigheter att resa riskkapital för att överleva. Vi får inte glömma att solo- och mikroföretagen idag sysselsätter 990 000 personer. 990 000 arbetstillfällen som inte har de etablerade röster som Svenskt Näringsliv eller LO har, än mindre en parlamentarisk representation.

Slaget om regeringsmakten har därför nästan blivit ointressant, det som jag är mest oroad över är att Sverige slits isär på alla nivåer nu. På arbetsmarknaden, i välfärden och på den politiska kartan. Alltmedan vattnet stiger.

Och så länge det stiger och inget etablerat parti kan peka på en realistisk väg framåt eller skapa resultat, så länge kommer tidvattnet stiga och vårt samhälle fortsätta slitas itu.


SvD, DN, AB,

Bloggat: Kamrat Antonsson,