Presstödet har aldrig varit något annat än ett partistöd. Att maximera presstödet upptog en stor del av agendan och presstödet har aldrig varit till för annat än att gynna egna politiska intressen. Frågan om presstödets överlevnad drivs av några politiker, redaktörer och direktörer som riskerar att få sina plånböcker tömda skriver tidigare tidningsredaktören Johnny Stamming på DN Debatt.

DN tillhör inte en av de tidningar som uppbär detta stöd vilket är viktigt att poängtera, däremot dess störste konkurrent, SvD.

Personligen tror jag att presstödet haft en roll att tjäna men att den idag tjänat ut denna roll. Med framväxten av Internet som nyhets- och informationsbärare och sociala media så har många, även jag, gått över till detta medium. Läser jag någon gång tidningen i tryckt form brukar det begränsa sig till helger och då företrädesvis den som råkar ha den mest intressanta helgbilagan.

Men diskussionen är intressant ändå, för nu när tidningar börjar experimentera med betalsystem på Internet (Hufvudstadsbladet är en, Times har aviserat detta under 2010) är det en fråga om allmänhetens tillgång till omvärldsinformation.

SR/Ekot tillhör en av de nyhetskanaler jag litar mest på, de är snabba och kan oftast hålla en saklig ton och bra prioritering. Det kan inte alltid sägas om de stora tidningarna, möjligtvis med undantag från SvD nyhetsredaktion (inte Ledarredaktionen, märk väl). Ibland kan jag ana en politisk agenda på nyhetsplats, subtilt eller omedvetet? Att bedriva politik är även att prioritera nyheter, vad som ibland talar för en politisk motståndare ges mindre plats om det främjar den egna agendan.

Nu läser jag helst internationell press. Der Spiegel, NY Times, Al Jazeera, Jerusalem Post tillhör några av favoriterna för att få ett mångsidigt flöde och dessa har blivit tillgängliga även för de som inte till fullo besitter språkkunskaperna. Google Translate har på fler sätt tillgängliggjort informationsflödet för en bredare krets.

Vad är då min position? Presstödet kan nog gå i graven nu, sörjd endast av de ledarredaktioner som baserar sin lön på den. Men det har haft en roll att spela historiskt som en komponent i folkbildningen så det har inte varit av ondo i en historisk kontext. Det finns ändock skäl att fundera på hur ett mångsidigt nyhetsflöde skall finansieras så att det blir tillgängligt för alla. Gratistidningar som baserar sina intäkter på annonser förmår kanske inte ha en heltäckande nyhetsbevakning och det som finns på Internet kräver en hel del av läsaren såsom källkritisk granskning.

Nu ska jag alldeles strax iväg till (S) valkonferens som ombud. Vi skall idag fastställa riksdags- och landstingslistor för Stockholms län inför valet 2010 varför nästa postning sannolikt kommer inatt.