Dagens tredje och sannolikt sista postning handlar om makt.

Redan för nio månader sedan informerades SL:s styrelseordförande Christer G Wennerholm (M) om Busslinks pågående fusk med fakturor. En person med god inblick i landstinget varnade då trafiklandstingsrådet Wennerholm per e-post, men informationen fördes inte vidare till styrelsens övriga medlemmar skriver DN.

Oppositionen, främst (S) och (V) rasar och inombords gör jag det med. Men jag väljer ett lite annorlunda angrepp. Det är oacceptabelt på alla sätt och vis, det kan vi vara överens om. Att inte informera resten av styrelsen, som har ett solidariskt ansvar, kan inte i mina ögon resultera att Hr Wennerholm kan räkna med ansvarsfrihet. Det vill säga, om aktiebolagslagen skulle tillämpas fullt ut vilket vi inte sett något av.

Det finns en hel del att lära och reflektera över i detta ärende. Att hur vanligt det är hos en viss kategori av människor att efter en viss tidsperiod i maktposition utveckla en tendens att titta bort när obehagligheter delges, att blunda med öronen eller plötsligt drabbas av analfabetism, mailhaveri eller dyslexi när årsredovisningar eller annat obehagligt presenteras i skriftlig form. Att låta det överstrategiska ta överhanden med gatlopp i media som resultat när bubblor spricker vilket Maud Olofsson (C) hantering av Vattenfall är ett exempel på.

Denna åkomma drabbar nog alla partier lika, låt oss erkänna detta, det är enklast så. Det förmildrar inte hr Wennerholms drag, men det försvårar de fall då det drabbar (S) och (V) som i sin ideologi pratar om solidaritet när dessa händelser drabbar oss. Av den anledningen är jag, och fler i min än så länge icke-politiska umgängeskrets, tveksam till att försöka sig på en politisk karriär. Särskilt efter att jag ser hur människor utvecklas i maktpositioner med Hr Wennerholm och Maud Olofsson som de senaste mer publika exemplen. Och att trots att det finns mekansimer för misstroende och ansvarsfrihetsbegränsingar så nyttjas inte dessa i den omfattning som kanske skulle vara nödvändigt för att upprätthålla respekten för demokratin och vår form av parlamentarism.

Om jag skulle vara immun mot detta? Uppriktigt talat så vet jag inte det, det vore helt enkelt oärligt att påstå att jag vore immun. Det är nog förmätet av dom flesta idag aktiva och säga att man är immun mot maktfullkomlighet. Vi präglas alla av den omgivning vi lever i och

Hur makten och härligheten över tid utvecklas till en inre kamp om makten och ärligheten.

DN, DN2, DN3