Båda dagstidningarna tar idag upp kärnkraftfrågan. SvD som, helt naturligt som oberoende moderat, hävdar att Alliansen har den bästa kärnkraftspolitiken och DN som med anledning av att Industrin vill bygga en ny kärnkraftsreaktor menar att förut­sättningar skapas nu för en förnuftig energipolitik.

Det nya samarbetet mellan Vattenfall och Industrikraft handlar inte i första hand om att bygga ny kärnkraft säger näringsminister Maud Olofsson när hon nu kommenterar uppgörelsen till SR. Eller vrider sig som en mask min fundering är hur mycket stryk (C) tål i detta ämne efter att man fört bort frågan från dagordningen och svikit sina kärnväljare.

Det finns all anledning att ha en bredare debatt om detta av fler skäl, det finns får frågor som har en sådan inverkan på det säkerhetspolitiska klimatet som just energi. Ryssland passar nu på, lagom till vintern, att spela ut energikortet igen. Ryssland varnar EU om att det kan bli nya störningar i gasleveranserna till Europa om inte transitlandet Ukraina kan betala sin ryska leverantör. Den ryske premiärministern Vladimir Putin ringde under söndagen till statsminister Fredrik Reinfeldt för att med EU:s ordförandeland diskutera riskerna rapporterade SR.

Det skall bli intressant att följa hur Alliansen och de Rödgröna hanterar detta. För som jag beskrev, kärnkraften har många sidor och alla är inte positiva. På pluskontot kan vi föra att det är en förhållandevis, i det överskådliga perspektivet, relativt ren el och vi har uran själva. Det skulle kunna medverka till en stabilisering av de säkerhetspolitiska relationerna i vårt närområde då vi skulle kunna exportera en del av överskottet när nu Vladimir Putin lagom till vintern påminner oss om att den ryska björnen har tänderna kvar.

Minussidan är dock i allt väsentligt mer bekymmersam. Restprodukterna kräver som bekant en allt annat än enkel förvaring samt att dessa restprodukter är av en sådan karaktär att den kräver en mycket starkt centraliserad och kontrollerande statsmakt. I ungefär 5000 generationer framåt eller 100 000 år. I det något kortare perspektivet bör vi även värdera främst hur byggandet av den finska reaktorn fortlöper, ett bygge som förföljts av spräckta kostnadsramar och kvalitetsbrister, brister som det visat sig vara mycket svårt att hantera och i förlängningen med konsekvenser som varit och är svåra att analysera till fullo.

Jag är inte helt klar själv med min analys men det väger mot en motvilja. Jag upplever inte att andra spår är körda i botten, det finns mer att vrida och vända på. Jag anser nog att (FP) nog gått för fort fram men är inte förvånad alls, (FP) har mer och mer rört sig från att vara ett parti som står för personlig frihet till ett parti vars beslut leder till en stark centralmakt.

Inte lätta frågor.