Ibland är det bra att ha dagar som är vikta för att skriva konsultrapporter, idag är en sådan dag och mellan dessa passar jag på att blogga. Mer för att bryta tankemönster än något annat. SvD ledare är idag en av dom giftigare mot den egna Alliansen jag läst. Föga förvånande så riktas kraven på en valteknisk samverkan nu. Ett krav som emanerar ur de milt sagt risiga opinionssiffrorna för (C) och (KD).

Det finns naturligtvis för- och nackdelar med samverkan som denna. En fördel är att tvätta bort de meningsskiljaktigheter som finns mellan de olika partierna i till exempel kärnkraftfrågan. Men. En nackdel är att signalen till centerpartiets och kristdemokraternas kärnväljare kan vara att partiledningarna kastar in handduken och i ivern att rädda det som räddas kan ytterligare slätar ut identiteten.

Just identitet är viktigt, att politiker kan identifiera sig med sina väljare och tvärtom. Och idag kan vi i Aftonbladet läsa om vilka prioriterade väljargrupper centerpartiet har. Partiets målgrupper är två: Kärnväljarna på landsbygden samt unga och tjänstemän i de större städerna. Spännande kombination.

Kan någon se en företrädare för Stureplanscentern klampa runt på en regnig leråker i handsydda italienska skor, kamelhårsulster, cashmerehalsduk med en latte i näven och se komfortabel ut? Eller har någon sett en lantbrukare sladda in med sin skördetröska på Stureplan efter jobbet och glida in i sina arbetskläder på Sturehof och ta en öl i parti- och meningsfränders glada lag?

Bägge väljargrupperna förtjänar det politiska ledarskapets fulla respekt men de har kanske lite olika förutsättningar och värdegrund. Jag säger inte att (S) har det lätt med att få väljargrupper att hänga ihop. Men kombinationen som centerpartiets valstrateger ger sig på är onekligen en… utmaning.

Annat: Krassman