Centerpartiet i Stockholm, representerat av bland annat Per Ankersjö, skriver idag på DN Debatt att när det gäller sjukvården är Miljöpartiet inget socialliberalt mittenparti. Man pekar på, helt korrekt, (S) sjunkande opinionssiffror i Stockholms stad och län och kritiserar implicit (MP) för att måla upp bilden av att vara ett socialliberalt mittenparti.
Att (S) går kräftgång i undersökningarna är ingenting nytt, men det är inte ens i närheten av hur (C) mår och det är sannolikt i skuggan av de senares siffror och ledarskapsdebacle vi ska läsa artikeln.
(MP) har, med viss bravur, skapat sig själva en plattform där man är relativt ensam. Av de politiska partierna är det i grunden bara (MP) som de facto har ett program hänger ihop när det avser personlig integritet vilket är en livsstilsfråga, mer så än om vem som äger sjukhusen.
Ett av skälen är (MP) kärnkraftmotstånd, kärnkraft är per se en kraftkälla som i ett långt perspektiv kräver en kontrollerande centralmakt. Såväl driftteknik (Breedreaktorer eller andra typer) som slutförvar kräver en långtgående central styrning och kontroll av en stark stat och kan inte lämnas ut till marknaden.
Det är ur dessa perspektiv jag bedömer att vi ska se (C) reaktioner, med nu senast Maud Olofssons krumbukter i ledarskapets ädla konst har partiet mer utvecklats till ett neoliberalt stöd till en allmänborgerlig majoritet. Centerpartiet har historiskt haft motsvarande position som (MP) nu tagit, ett parti som kombinerat solidaritet med ett stort mått av fokus på det lilla samhället. Kort och gott ett livsstilsparti. Med en livsstil som skiljer sig markant från det levnadssätt som Stureplanscentern representerar.
Det låter kanske på mig som om jag vore just miljöpartist, det är jag inte. Det finns vissa grundläggande synsätt som gör att detta parti inte är det jag kan bekänna mig till, försvars- och säkerhetspolitiken är en sådan.
Så det är klart att (C) nu känner sig pressade, den livsstil som (C) en gång, i pre-Olofsson tid, representerade är nu efterfrågad av väljarna. Emedan (MP) är ganska ensamma om den positionen står Stureplanscentern med en öl i näven på Sturehof och känner sig försmådda.
Det sista är i och för sig också en livsstil.
Annat: Peter Andersson
Om centerpartiet och olika livsstilar
Johan Westerholm on tisdagen den 24:e november 2009
Labels:
Centerpartiet,
Maud Olofsson,
Miljöpartiet,
Politik,
Stockholm,
val 2010