Cecilia Wikström (FP) erbjuds jobbet som migrations-kommissionär av ordförande José Manuel Barroso, som strax efter lunch presenterade sin nya laguppställning rapporterar DN, Aftonbladet (även Lena Mellin) och SvD bland annat.

Dick Erixon bedömer posten som medeltung men jag håller inte med. Visst, utrikes, jordbruks samt regionalkommissionärerna är mer prestigefyllda men denna post innehåller en rad med strategiska överväganden och vägskäl som inte skall ringaktas, hennes prestation kommer kunna mätas i många år efter att hon lämnat. Att ansvara för bland annat migrationsärenden kommer innebära allt annat än en promenad i parken då starka centrifugalkrafter präglar migrationspolitiken.

Ungern och Rumänien har stora problem med den demografiska utvecklingen, läget är akut med fertilitetstal som ligger väl under 1,5 barn per kvinna emedan Italien och Grekland har stora problem med båtflyktingar från Afrika. Samtidigt som vissa länder nu är i akut behov av invandring för att hålla produktionen uppe finns andra länder som vill starkt begränsa folkrörelser över EU.s yttre gräns.

Lägg därtill Cecilia Malmströms andra arbetsuppgift, polissamarbetet. Inte heller här är ens hennes egen nuvarande justitieminister helt på banan då denne historiskt motsatt sig central samverkan på det nationella planet.

Ändå tror jag att portföljen mycket väl passar Cecilia Malmström. Jag är, trots att jag inte sympatiserar med hennes parti, övertygad om att hon är rätt person till jobbet. Alla hennes tidigare färdigheter såsom språkkunskaper, doktorstiteln i statsvetenskap, europaparlamentariker och minister skapar en mycket god plattform och nätverk för en framgångsrik tid som kommissionär.

Jag bedömer att hon är väl rustad och vill på detta sätt önska henne lycka till.