Med endast söndagen kvar av (FP) landsmöte börjar jag så sakteliga gå igenom besluten. Som jag konstaterade i min uppgörelse med ett tidigare inlägg är somligt bra, och mer än bara somligt inte så bra.

En sådan sak är folkpartiets förmåga till att räkna i allmänhet och då skolministern Jan Björklund färdigheter i denna ädla konst i synnerhet.

Folkpartiet har antagit ett, tycker jag, bra förslag där äldre garanteras att kunna leva samman hela livet. Frid och fröjd? Nej. För sin vana trogen så kopplas inte de olika besluten ihop med varandra, för i nästa andetag så vill (FP) helt utan konsekvens analys sänka skatter (en sådan skatt är den s.k. värnskatten på inkomster > 30 000 kr/månad, Jan Björklund exemplifierade detta med att sjuksköterskor skulle få lägre skatt. Vad skolministern inte tagit reda på är att sjuksköterskor har en slutlön på c.a 28 000 kr).

För någonstans så hänger dessa frågor ihop och vad (FP) nu helt klippt av är sin tradition av att vara faktabaserade i sin samhällsanalys. Arbetarrörelsens Tankesmedja har låtit studera den koppling mellan välfärd och dess finansiering under flera år. Rapporten som Ann-Marie Lindgren är ansvarig för är, trots sitt ibland torra språk, väl värd en timmes studier men jag lyfter fram en central del av analysen:

Givet en viss årlig produktivitetsstegring inom den skattefinansierade sektorn, och under förutsättning att de ökade skatteintäkter som ökad tillväxt ger helt används inom välfärdspolitiken, bör det vara möjligt att behålla denna nivå oförändrad till ca 2020.

Större reformkrav kan dock kräva skatteökningar. Kring 2020 slår de demografiska förändringarna på allvar igenom och torde inte vara möjliga att klara utan skatteökningar.

Vad (FP) beslut egentligen innebär är att om vi ska ha samma nivå i den offentliga välfärden så måste kostnaderna vältras över på kommunerna. Kommunal skatt slår hårdare mot låginkomsttagaren. Alternativet är en nedmontering av välfärden som inte kan ske med osthyvel utan snarare yxhugg. Det vore klädsamt om (FP) skulle kunna räkna fram detta men visar tyvärr att man inte mäktar med detta. Konsekvenserna blir dramatiska 2020:

För att förverkliga (FP) politik måste vi ta bort eller låta den enskilde medborgaren egenfinansiera stora delar av välfärden. Punkt.

Antingen kan inte Jan Björklund läsa eller räkna (läsförståelsen exemplifierad med de faktafel han haft i sina anföranden) vilket är rätt märkligt eftersom han besitter skolministerposten. Eller så förstår han inte sambanden. Eller så vet han allt detta men väljer att inte nämna det.

Vilket som är värst överlåter jag till läsaren att avgöra.